Tillbaka från Chisinau

Jag är tillbaka från Moldavien och pridefestivalen där, sedan länge. Borde ha skrivit om alla upplevelser, men en ond förkylning med tillhörande lock för öronen, kola i huvudet och spagettiben kom i vägen. Nu gör jag ett försök!

Att besöka Moldavien var en helt unik upplevelse. jag har inte rest speciellt mycket i mina dagar, och aldrig sett fattigdom som denna. Det är ett oerhört fattigt land, med sanslöst sunkiga bostäder, butiker och små innergårdar överallt. När vi (jag och mina assistentkollegor Liv och Christian) anlände i Chisinau med flygtaxin på kvällen (onsdag 25/4), så stannade chauffören på en becksvart bakgata. Vi hade bokat rum på Hotel Art Rustic, ett ställe som utlovades ligga "in the heart of Chisinau", så vi blev rätt förvånade, undrade vart vi hade hamnat. Det visade sig att vi var helt rätt, det finns bara knappt gatubelysning ens i centrum..

Följande två dagar hängde vi på GenderDoc-M:s lilla kontor, samtalade med aktivisterna där, träffade andra som hade rest till Moldavien för att vara med under Pridefestivalen. Det var otroligt skönt att få den tiden att ta tid på sig, lära känna stan lite och vara med i diskussionerna innan manifestationen som skulle inleda hela festivalen.

Vi inledde "dagen D" (27/4) med en manifestation vid ett av stadens monument. Planen var att lägga ned nejlikor vid monumentet för förtryckets offer. Väl där väntade både polis och kyrkans män i kostym, för att hindra oss. Vi hade kommit överens om innan att inte argumentera eller provocera, utan bara lägga vår blomma vid fötterna på den som stoppar oss. det var ganska kraftfullt. Det hela täcktes av riksmedia, kontroversen är givetvis mums för dem. Det är givetvis odiskutabelt absurt att en stads medborgare inte skall få lägga blommor vid ett monument i utkanten av stan.

[Edit: monumentet är uppfört för offren av kommunismens förtryck, uppenbarligen inte människor som är förtryckta idag]

Eftersom tillstånd för en offentlig parad nekats GenderDoc-M av lokala myndigheter, så skulle en tyst manifestation hållas utanför stadshuset. Ett par timmar innan det var dags så började gruppen dock diskutera, och åsikterna gick isär om hur det skulle gå till. Frustrationen blev så uppenbar. Hur skall man kunna definiera den bild man själv har av en ickeheterosexuell identitet, om alla offentliga yttringar och sammankomster blir olagliga? Vissa ville köra på och demonstrera ändå med de plakat man gjort förra året och som aldrig använts. Även om diskussionen var på ryska så förstod jag rätt mycket ändå. Det slutliga beslutet blev i alla fall att tejpa för våra munnar med regnbågsfärgad tejp och stå utanför stadshuset.

Mitt på dagen för manifestationen så hörde polisen av sig. De ville ha fullständiga listor över alla medverkande från utlandet och ville ha samtliga registreringspapper på organisationen. Boris, en av GenderDoc-M:s representanter, åkte dit. Med sig hade han Liv och enbart papper på organisationen, inget annat. De höll honom på stationen en timma och försökte klämma honom på information.

Jag och Christian följde med Maria på ett intressant möte med Moldaviens vice justitieminister Nicolae Esanu. Vilken snackare. Där satt vi, var sitt "lag" på var sida. maria började otroligt soft och berättade om vad hon hört ryktas om, att lokala myndigheter inte sköter sig. Efter kanske en 20 minuter var tonen en annan. Det hon krävde var mycket enkelt: ett uttalande från deras sida att lokala lagbrott av denna typ inte är acceptabla, att justitieministeriet tar aktivt avstånd ifrån stadshusets beslut angående priden. Han pratade ömsom om hur fina deras lagar är och hur lagimplementering är det som behövs, att länder som våra kanske kan jobba på det sättet men i Moldavien måste folket först "mjukas upp" och förberedas istället för att få bögar och flator i fejan mitt på blanka dan utan förvarning (givetvis är det oklart vems uppdrag det är, att informera medborgare om allas rätt till liv i frihet, Maria försökte få lite svar på den biten) och sen har han ju faktiskt ruskigt mycket att göra just nu. Lärorikt att se hur det går till. Och ruskigt att sitta där mitt emot någon som utan tvekan är lika korrumperad som de flesta andra av landets högt uppsatta män..

Manifestationen i sig gick bra. Få av de som är aktiva i GenderDoc-M var med, av säkerhetsskäl, men vi var många ändå. Vi var förberedda på ett par timmar i arrest om det gick illa, med vatten och lite att äta. Färgglada stod vi utanför stadshuset, med ett maffigt medieuppbåd. Maria höll tal tills rösten inte bar längre. Om mänskliga rättigheter. Om rätten att hålla möte. Om yttrandefrihet. Ännu en kyrkans man i kostym stod brevid och försökte överrösta. Han talade om hur hans demokratiska rättigheter kränks av frisläppta bögar på stadens gator. Faktum är att Marias röst var högre, så enkelt är det. Påväg därifrån så äggade ett gäng skinheads oss. Jag har aldrig sett hat så som jag såg i deras ögon, det var så äkta, jag kände det i hela kroppen.