Helgens bravad

I fredags framförde jag och Daniel det liveset vi jobbat på under de senaste helgerna. På klubben Elektro Illegal på Underjorden i Gamlestaden körde vi elektronika/techno/brus/bröt. Det var fantastiskt roligt, och kändes mycket bra. Många nära och kära var med, och förmiddagen efter kontemplerade vi framgångarna över Hagabadets finbrunch. En perfekt helg!

Ni hör vår musik här.

Läs även andra bloggares åsikter om Electronica, Min musik, Hagabadet, Brunch, Vänner, Musik, Ingen människa är illegal, Klubb Elektro Illegal

[Foton av Ulrika Mild och Mattias Richardsson]

Narcissism

Det finns en viss typ av män, som är fullkomliga narcissister. Många jag känner har vuxit upp med en sådan fader, andra jobbar med dessa män dagligen, eller delar säng med dem. De är den där typen som framhåller sig själva alltid, har svårt att se till andras behov, men som är fullkomligt övertygade om att deras signum är omtänksamhet och kärleksfullhet. Klassikern är fäder som är såååå stolta över sina underbara barn, och vars livsverk är deras föräldraskap, men som varje gång de talar om sina barn egentligen mest upphöjer sig själva som föräldrar. Omgivningens bild av mannen är att han är en fantastisk pappa som skryter om ungarna, de fattar inte att de aldrig hör något om barnen som personer egentligen, de är blott en språngbräda för Honom. Äkta män som vid en snabb anblick verkar tala gott om sin hustru, men som egentligen mest pratar om att han är en fantastisk äkta man.

På senare tid har jag, igen, stött på värsta sorten. Snubben som pratar vitt och brett om vinet och fina spritsorter, som är världsvan och finsmakare, men som ändå blir packad som ingen annan när man sitter ned och tar ett glas. Som pratar vitt och brett om sin fina fru (petar givetvis in små detaljer om hur han skämmer bort henne mellan varven), men som ändå är den som limmar på de yngre kvinnorna i sällskapet. Som agerar seriös och professionell men som är den enda i sällskapet som stirrar på kvinnornas byst med fånigt öppen mun.

Jag är så erbarmerligt trött på denna låga nivå, på att le och försöka komma undan blickarna, händerna, sexanspelningarna. Jag ser narcissisterna som förlorade, de skådar så djävla djupt in i sig själv att de knappt hittar ut igen och de bedrar verkligen sig själva vad gäller relationer med andra människor. De får gärna reda ut sina egna problem i terapisoffan själva, men det är något jag aldrig mer i mitt liv kommer att ta hand om, försöka fixa eller träna bort.

Duktiga tjejer: satsa på de relationer som får er att må bra, där ni blir sedda, bekräftade och respekterade. Ge er kärlek och energi till människor som förtjänar den. Skit i resten, låt dem sitta där ensamma som frågetecken och reda upp sin egen sörja.

Läs även andra bloggares åsikter om Relationer, Feminism, Narcissism, Kladd, Faderskap, Kärlek, Obalans, Terapi

Makalös syn på ongar

Ser att underbara Makalösa Föräldrar gått på den mossiga kd-synen på barn, relationsnormer och könsroller. Kolla Newsdesk.

Under debatten om skilsmässor i Debatt häromveckan så regerade representanten från Makalösa tillsammans med Gudrun. Så otroligt nyanserat, välresearchat och mänskligt. Att fortsätta sprida myten om att barn inte skulle kunna knyta an till män såsom till kvinnor upprätthåller bilden av att kärlek inte är något som män är lika kapabla till. Hemskt, kallt och så långt ifrån verkligheten.

Alla pappor, skit i Hägglund, gör er grej: tänk nytt. Bryt upp från gamla idéer och älska era ongar, ni kommer få tusenfalt tillbaka!

Läs även andra bloggares åsikter om Faderskap, Föräldraskap, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Kristendom, Makalösa Föräldrar, Kärlek, Könsroller

På förekommen anledning

Om jag hade haft tid att blogga denna veckan så skulle jag skrivit om många härliga saker. Om vad man borde titta efter i sökandet efter den perfekta kandidaten till EU-parlamentet, om den ljuvliga vårhelgen i Göteborg som just var, om bonusar, fildelning och Stockholmarnas förfärliga såsighet i t-banesystemet. Håll ut, det kommer. Tills dess:

Dagens låtar:Time med Timbaland (feat She Wants Revenge) från albumet Shock Value samt låtarna Sister Rosetta goes before us och Polly come home från Robert Plant och Alison Krauss ensemblealbum Raising Sand.

Dagens bloggtips: Man fortfarande rösta här. Jag röstar helhjärtat för såväl Unni Drougge som Bodil Malmsten och Jonas Gardell. Underbara författare vars bloggar ger mig mycket. De har alla gemensemt att de är så nakna, personliga, sårbara i sina texter, så mycket äkta känslor och helt olika reflektioner över vardagen och konstnärsskapet.
Jag har en dröm någonstans om att få nöjet att läsa en blogg av Kristina Lugn också. Tålmodig väntan är det som gäller där, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Tunnelbana, Rulltrappa, Saktfärdighet, Bonus, Fritid, Göteborg, Familjeliv, Europaparlamentet, EU-val, Valrörelse, Vår, Victoria, Unni Drougge, Jonas Gardell, Bodil Malmsten

Zero visar hur livet skall vara

Som en uppföljning av det här blogginlägget om Coca Cola Zeros senaste reklamkampanj, så tipsade en trogen läsare mig om denna artikel från i fredags. Förra reklamfilmen som gått på TV har blivit anmält till och fällt av ERK. Hurra!

Coca Cola försvarar sig mot anmälningen med följande: filmens tema är livet som det borde vara, helger som aldrig tar slut, om än med en lite grabbig ton. det bästa av allt är detta: Coca cola säger att kampanjen inte är kränkande mot kvinnor och att ”kvinnan framställs som en självständig person med självklar rätt att ställa krav i sin relation”. Yup, hon är en åmande strippa för att hon själv vill det, ett beslut hon inte tagit i relation till den busigt rufsige mannen i filmen, han som bara vill ha helg. Inte värre än så alltså. ERK svalde givetvis inte skiten, tack och lov.

Jag själv har njutit av min helg, givet, men kan ändå ta att det blir måndag imorgon och en ny arbetsvecka förestår. När jag inte står ut med det så kommer jag sjösätta min föreställning om det ljuva livet som givetvis är ett liv fyllt av lättklädda män, sex bara för min skull och relationer där jag inte behöver ta hänsyn till andra. Mmm...

Dagens blogginlägg: Magnus gör en skön reflektion. Klok och talande i all sin korthet.
Dagens låt: Bossy med Kelis. Underbart! Kolla även in dängorna My Milkshake och Trick me, gör mig alltid lika uppåt.

Mitt rum, mitt eget

I mitt liv har jag ofta flyttat. Aldrig varit längre än ett år på samma ställe. Att flytta hemifrån var en del av min ungdomsrevolt och det var som att jag sedan inte kunde sluta med det, ständigt nya jobb, kurser och bostäder.

Mitt och Daniels gemensamma hem i Göteborg är mitt första riktiga hem sedan barndomen. Det är här jag känt att jag kunnat och velat stanna, min utgångspunkt. Jag älskar rummen, vårt liv där, omgivningarna. det är lummigt utanför fönstren i vartenda rum, vi har vår studio och mycket plats att leka kull med vovven på. Därför är jag veckopendlare, därför packar vi inte bara väskorna och flyttar till Stockholm.

Sedan denna vecka har jag varit över ett år här på mitt jobb, och därmed passerar jag gränsen för hur länge jag stannat på en arbetsplats tidigare. Jag ser fram emot att under nästa år uppleve en glädje i att jboba med något jag kan och är bra på, att få finslipa istället för att börja om och lära på nytt någonannanstans. Därför kmomer jag fortsätta åka hit, till mitt kära kontor i Stockholm. Här ligger klackskorna hullerombuller på golvet, jag snubblar på alla mina pärmar när jag försöker ta mig in med veckopendlingsresväskan.

Jag känner inte att jag befinner mig i någon form av undantagstillstånd, ständigt mellan två platser; när jag är här på kontoret så jobbar jag, när jag är hemma så är jag verkligen helt ledig. Jag mår bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Personlig utveckling, Jobbet, Arbetsnarkomani, Veckopendling, Ett eget rum, Kontor, Göteborg, Stockholm

Alexander utvecklar

En till snabb tidningskoll visar också att Alexander Chamberland skrivit om varför han lämnar Miljöpartiet för F! också i DN: här. (tydligen samma text som i Aftonbladet som jag länkat till innan, way to go DN att publicera veckor för sent...)

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Chamberland, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, DN,

Pappatrams revisited

Pressrelease från feministiskt initiativ idag, helt i min smak!

Schyman: Inga fler bonusar till män.
2009-03-17 11:33

Moderaternas talesperson i jämställdhetsfrågor, Hillevi Engström, vill enl. Svenska Dagbladet idag införa någon form av bonus för att papporna ska stanna hemma mer med sina barn. Enligt en kartläggning som SvD gjort är nio av tio föräldrar i Stockholms län som tar ut vårdnadsbidrag just mammor.

- Hon har tydligen drabbats av insikten att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ. Att det skulle ta så lång tid för henne att förstå det kan man ju förundras över, särskilt som hon kallar sig feminist (!) men nu har hon i alla fall förstått saken rätt och det är ju glädjande.

- Däremot är förslaget om en särskild pappa-premie helt fel väg att gå. Varför ska män få bonus så fort det gör det som de förväntas göra? Allt fler verkar ju nu inse att bonusar inte passar sig på arbetsmarknaden så varför ska vi då införa det på hemmaplan.

- Om moderaterna verkligen vill att kvinnor och män ska ta lika del av föräldraansvaret så måste man också förstå att kvinnor och män ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden. Individualiserad föräldraförsäkring och lagstadgad rätt till heltid är några av de reformer som krävs. Ett tips, från en feminist till en annan, avslutar Gudrun Schyman.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Feministiskt initiativ, Faderskap, Gudrun Schyman, Moderskap, Vårdnadsbidrag,

Kvinnors del av samhällskakan

Läste en intressant debattartikel idag på Brännpunkt (SvD). Det är mycket riktigt mycket fokus på att öka andelen kvinnor i våra bolagsstyrelser. Det är med rätta en viktig politisk fråga ur ett feministiskt ekonomiskt perspektiv, eftersom det är ett så tydligt tecken på att kvinnor aldrig kan komma upp i samma nivå som män, i samhällstoppen är det ont om kvinnor, de tappas bort längs med vägen (sk leaky pipeline, precis som i utbildningssystemet där fler kvinnor än män går in i grundutbildningar och sedan är det ändå en större del av männen som doktorerar och slutligen i princip bara män som hamnar på professorsnivå), och det är otroligt viktigt att komma till rätt med det.

Att aldrig kunna nå toppen är ingen särskilt god motivator för en kvinna, varför skall man då ens försöka sträva efter att komma upp på mellanchefs- eller chefsnivå? men, för hela samhlälet och kvinnokollektivet som sådant så är det givetvis också problematiskt att det inte finns kvinnor överallt, att företag inte drivs i lika stor utsträckning av kvinnor som av män. Allt löses inte av en kvotering till bolagsstyrelser, eller liknande åtgärder för det översta skicktet. Kvinnors deltagande i näringslivet som sådant behöver kikas på, och jag är glad att detta tas upp!

Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Leaky pipeline, Kvotering, Bolagsstyrelser, Näringsliv, Utbildning, Företagande, Kvinnor, Feminism

Intellektuell allemansrätt

Bloggkommentators-Mymlan flaggade i förra veckan för detta blogginlägg om intellektuell allemansrätt på sin nya bloggvärlsblogg. Jag blir lite glad över tonen i initiativet, för det känns som en helt annan approach än den jag stött på tidigare i all debatt om rätten till fildelning och drömmen om en minskad upphovsrätt. Bara själva allemanstanken bygger ju på så mycket respekt för sin omgivning och det man som utomstående "traska in i". Samtidigt så finns där också en uppfattning om att allt är allas på något vis. Vi har naturen som tillgång gemensamt, och skall förvalta detta vist och väl.

Vi alla delar kärleken till musiken, till filmen, till tankar och idéer. Genom de sköna konsterna njuter vi av starka upplevelser och känner gemenskap genom delade referensramar. Men, det finns fortfarande personer som skapat alla dessa förutsättningar, på sin fritid eller på heltid. Är en intellektuell allemansrätt fullt kombinerbar med en upphovsrätt som ger även konstnärer yrkesstatus och rätt till produkterna av det arbete de utfört?

Att med aktsamhet använda det man själv handlat (!) rent privat, t ex ha en och samma låt inlagd på både datorn, på skiva och i mp3-spelaren, måste ändå anses okej. Du som konsument skall kunna använda det du köpt i flera olika situationer, kunna anpassa det till ditt liv. Men, att ge låtarna till kompisen, grannen, arbetskamraten, mamma eller brorsan, det är inte längre privat bruk. Gränsen flyttas och spridningen tar fart. Vart gränserna för detta går måste man vara ense om, om man skall nå framgång med en allemansrätt. Om det är möjligt utan att dra en stenhårt strikt gräns?

Som jag tolkar idén, så finns det absolut potential till att fullt ut respektera upphovsrätten, men för mig finns framförallt ett stort frågetecken: Mårtensson skriver att "En intellektuell allemansrätt innebär också (...) Att du fritt kan ta del av att typer av alla dokument, textfiler, ljudfiler och bildfiler så länge det sker för eget bruk." Hur skall detta gå till om man inte skall ta av sådant som andra delar? Det är ju orimligt att du skall ha rätt till allt immateriellt material du vill, vem skall göra allt tillgängligt, skall artister åläggas att göra sitt material tillgängligt? Kanske är detta upprop bara ett trevligare formulerat inlägg tillförmån för samma fildelning som ältats i en och en halv evighet?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Intellektuell allemansrätt, The real Mymlan, Upphovsrätt

Shipment from Ninda

Mina Widding har skapat dessa underverk till oss. Nu är vårt hem mycket vackrare.

[bild lånad av Mina]

Pappatrams

Alltså, hur länge skall detta fortgå, jamsandet med pappor som inte är hemma med de barn de själva tillverkat? Det är ju konstaterat sedan många år att det är mer jämställt uttagande av föräldraledighet bland par som tjänar lite mindre, och klyftan växcer sig allt större i takt med att man kommer upp i de skikt där man faktiskt skulle ha råd. Det är inte en fråga om pengar utan om könsroller och värderingar. Om en stor del av Sveriges farsor inte hänger med på utvecklingen här, inte fattar grejjen med ett eget ansvar, om vad det innebär att vara förälder och att det inte finns något som heter "kvinnors lott i livet", skall de då belönas med massa pengar och godsaker när de väl gör insatsen att försöka fatta och kliva upp som förälder på samma nivå som kvinnorna? Är inte det egentligen som att godkänna att de betett sig som svin innan, att låta dem själva välja om de skall ta sitt ansvar och sin fadersroll eller ej?

Jag förstår mig inte på allianspolitiken på familjeområdet. varför behandlas detta så fruktansvärt olikt andra politiska områden? Idag blir du av med din a-kassa om du inte är beredd att sälja ditt hus och flytta till Norrland för ett jobbs skull, samtidigt som det är helt legitimt att inte ta fullt ansvar för sitt barn. I det ena fallet skall man till varje pris vara samhället till gagn och göra det som gynnar oss som land sett, men inte i det andra?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Föräldraskap, Faderskap, patriarkat, Alliansen, Politik, A-kassa, Arbetslinjen

Intressant utveckling

Alexander Chamberland går alltså över till Fi. Jag hade inte tänkt att han skulle ta det dit, även om han skrivit artiklar innan om hur bra Fi är och att det är ett parti som mp borde samarbeta med. Jag som utomstående har uppfattat mp som ett parti som driver feministiska frågor rätt högt på agendan ändå, varför hans kritik förvånar mig en smula. Men, han har ju givetvis en helt annan insikt än vad jag har, inget snack om saken.

Hur som helst, ett utspel värdigt 8 mars!
Andra fior som gillar detta är: Veronica, Tiarafeministen och Sara, och Alexanders egen blogg hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om 8 mars, Alexander Chamberland, Feminism, Grön ungdom, Feministiskt initiativ, Internationella kvinnodagen, Miljöpartiet

Diskussionen som skiljer sig

Linda Skugge idag på Newsmill, hon har tydligen skilt sig. Det är en kvinnofälla att gifta sig menar hon, ty man glömmer det viktigaste av allt: att vara självförsörjande. I beg to differ. Att vara gift innebär idag knappast att man som kvinna slutar jobba, världen slutar ju inte snurra efter bröllopsdagen. Många har inte ett gemensamt konto, även om man gemensamt hjälps åt med ekonomin och har ett ansvar för varann. Det är när man tar steget och blir förälder som saker vänds upp och ned, då man börjar arbetsdela på riktigt, någon börjar vara hemma, någon börjar offra sin karriär lite mer än den andre. Där och då blir familjen större än du som individ och jobb och självständig ekonomi sekundärt. Jag tror att det kräver en otrolig medvetenhet om man skall kunna gå in i projektet barn och komma ut helskinnad, utan att ha blivit rånad på sin självständighet av en partner som är liiite minde "intresserad" av städning och föräldraledighet än du.

Gudrun tar i rätt bra och skriver på samma sajt att Skugges skilsmässa är ett hälsosamt tecken. Trots att jag är ett fan av Gudrun, så känner jag mig själv inte jätteupphetsad av kategoriserandet kring äktenskap (det var ganska kul att sända iväg invitationen till henne inför mitt eget bröllop). Jag förstår helt det politiska motivet, och är helt och hållet med på att äktenskapets historik är en enda lång berättelse om patriarkatets grepp om kvinnan, men i dagens läge så ser jag det som mer problematiskt att skaffa barn än att gifta sig, just eftersom det är i och med föräldraskapet som könsroller maxas och allt dras till sin spets. Om kvinnor gifter sig av kärlek så är det ju inget intrisikalt fel i giftemålet.

Jag själv känner mig inte alls träffad av resonemang om äktenskapets omvälvning av mig som självständig kvinna. Jag har mitt eget bankkonto, det har Daniel med. Mellan oss är vi inte knussliga, det är knappast en pettimetertillvaro, men vi har bitar som är helt våra egna. Vi fattar egna ekonomiska beslut som bara rör vår egen inkomst och det är förbannat skönt. I en sund relation som bygger på kärlek har båda parter ett ansvar att behålla sin självständighet. Kontroll och krympt livsutrymme har inte med kärlek att göra. Reclaim love, och tro på att stå på era egna ben tjejer, oavsett vilken väg ni väljer i livet!

Idag avslutar jag med slutet på en av mina favoritdikter om kärlek. Det är Göran Palm som skriver:

Men kurar vi oss ängsligt samman
ständigt viskande varandras namn
krymper kärleken i äktenskaplig anda
till en liten madrasserad bur
och i den kan ingen stå på egna ben.
Det är för trångt för det.
De unga tu blir ett
som det så rullstolsbundet vackert heter.
Låt oss aldrig bli färre än två, käraste!

Kärleken är inte målet utan vägen dit!

Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Newsmill, Gudrun Schyman, Linda Skugge, Tvåsamhet, Ekonomi, Föräldraskap,

[Foto: Elin Maigaard]

Bruna familjevärderingar har inget att hämta hos Gudrun

Vill idag puffa för ett mycket bra blogginlägg av Marita på FiaVG:s blogg, om kärnfamiljen och SD:s politik, samt den gode Gudruns åsikt om det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Gudrun Schyman, Sverigedemokraterna, rasism, Kärnfamilj, Könsroller

Om bilder av män för män, och kvinnan som det evigt åtrådda våpet

Varje dag - VARJE DAG - måste jag se ett tiotal reklambilder för Coca Cola Zero innan jag är igenom min tunnelbaneuppgång och är ute i friska luften igen. Jag har stört mig till döds på denna produkt från första lanseringen, men börjar känna att min gräns är nådd. Eller, alla vedervärdiga kampanjer för Zero, utöver det faktum att det ens existerar en Cola särskilt för män, går över gränsen, men nu kan jag inte vifta bort det mentalt längre. Till en viss nivå kan jag ibland ändå tänka; ok, vi lever i ett patriarkat, reklamen bygger på könsstereotyper och sådant som är riktat gentemot män åtföljs nästan alltid av en halvnaken kvinna som accessoar.

Kvinnor köper Cola light, som en del av idén om den smala och viktmedvetna kvinnan. Män kan givetvis inte konsumera en produkt som framförallt kvinnor köper, samtidigt som de ju vill ha själva innehållet. Cola Zero ser således dagens ljus. Svart, tuff, med en lansering som bygger på att du som man kan få ALLT. Sex utan förspel, flickvän utan commitment, läsk utan socker. Sunkigaste sortens manifestation av idéer om vad heterosexuella män och kvinnor gör och vill ha.

Reklamfilerna är fyllda av coola, fullt påklädda män som omges av åmande halvnakna kvinnor. Jag hittar inte den senaste kampanjbilden på nätet, men den innehåller en vresande kvinna som ser ut att ha fått klänningen sönderriven, och en gigantisk Cola Zero-flaska står framför henne och skyler könet. De har klämt in lite coola saker som en helikopterlandning och annan action för att på något vis maxa effekten.

Jag mår illa. Höj nivån för fan, varken kvinnor eller män är våp även om Coca Cola uppenbarligen vill få oss att känna oss som just det. De åkte dit efter anmälningar till ERK (etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam) 2008 (läs mer om fällningen av Zero här). Dags för repris 2009, vem är med mig?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Coca Cola Zero, patriarkat, Könsstereotyp, Reklam

Everett Peck

Idag har min älskade make släppt en EP på nätbolaget Gnashed (drivs av enapa). Skitigt och fint, elektronika som sitter som en smäck!

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Duckman, Everett Peck, enapa, Gnashed, Electronica

Helgens musikaliska rivstart

Om ett par veckor skall jag och Danne (min make) göra ett gig på IMÄI:s klubb Elektroillegal. Igår kopplade vi ihop den tänkta sättningen för att känna på om det kommer funka. Vi har ju en del att ta av i studion nu för tiden, tack vare att Daniel gärna hamstrar musikelektronik på fritiden. Jag är inte den som gärna läser alla manualer, eller syntsurfar, läser på forum efter för- och nackdelar med olika maskiner. MEN, jag är gift med en sådan och är gärna med och spelar. :)

Grundsättningen är vår sampler, ESX-1, sprillans ny, tillsammans med Monomachine från svenska Elektron. Tenori-On är med på ett hörn, och mitt gamla mini-mixerbord kommer till användning! Ett gôtt Spaceeko är också med, och en Slicer till vilken en liten Stylopone är kopplad. Känns som en kreativ sättning men mycket liveutrymme. Det skall bli mycket mer musik detta år än förra, har vi bestämt oss för.

Nu kommer vardagsrummet vara ett färgglatt sladdtruls tills dess att det är dags för spelning, så att vi kan skapa våra låtgrunder, känna på olika stilar och sådär. Så kul med processen innan en livespelning. Tror det kommer bli fetetechno denna gången, kändes så när vi körde idag i alla fall.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Klubb Elektro Illegal, Electronica, Fritid, Min musik, Techno, Ingen människa är illegal,