Det finns en viss typ av män, som är fullkomliga narcissister. Många jag känner har vuxit upp med en sådan fader, andra jobbar med dessa män dagligen, eller delar säng med dem. De är den där typen som framhåller sig själva alltid, har svårt att se till andras behov, men som är fullkomligt övertygade om att deras signum är omtänksamhet och kärleksfullhet. Klassikern är fäder som är såååå stolta över sina underbara barn, och vars livsverk är deras föräldraskap, men som varje gång de talar om sina barn egentligen mest upphöjer sig själva som föräldrar. Omgivningens bild av mannen är att han är en fantastisk pappa som skryter om ungarna, de fattar inte att de aldrig hör något om barnen som personer egentligen, de är blott en språngbräda för Honom. Äkta män som vid en snabb anblick verkar tala gott om sin hustru, men som egentligen mest pratar om att han är en fantastisk äkta man.
På senare tid har jag, igen, stött på värsta sorten. Snubben som pratar vitt och brett om vinet och fina spritsorter, som är världsvan och finsmakare, men som ändå blir packad som ingen annan när man sitter ned och tar ett glas. Som pratar vitt och brett om sin fina fru (petar givetvis in små detaljer om hur han skämmer bort henne mellan varven), men som ändå är den som limmar på de yngre kvinnorna i sällskapet. Som agerar seriös och professionell men som är den enda i sällskapet som stirrar på kvinnornas byst med fånigt öppen mun.
Jag är så erbarmerligt trött på denna låga nivå, på att le och försöka komma undan blickarna, händerna, sexanspelningarna. Jag ser narcissisterna som förlorade, de skådar så djävla djupt in i sig själv att de knappt hittar ut igen och de bedrar verkligen sig själva vad gäller relationer med andra människor. De får gärna reda ut sina egna problem i terapisoffan själva, men det är något jag aldrig mer i mitt liv kommer att ta hand om, försöka fixa eller träna bort.
Duktiga tjejer: satsa på de relationer som får er att må bra, där ni blir sedda, bekräftade och respekterade. Ge er kärlek och energi till människor som förtjänar den. Skit i resten, låt dem sitta där ensamma som frågetecken och reda upp sin egen sörja.
Läs även andra bloggares åsikter om Relationer, Feminism, Narcissism, Kladd, Faderskap, Kärlek, Obalans, Terapi
fredag, mars 27, 2009
Narcissism
Etiketter:
Faderskap,
Feminism,
Kladd,
Kärlek,
Narcissism,
Obalans,
Relationer,
Terapi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


3 kommentarer:
Byt ut han mot hon så ska du se att det finns gott om kvinnor som är likadana. Men inte du förståss
Jag tvekar inte alls på att det finns narcissistiska kvinnor än män, men jag tror att det är vanligare att man som ung kvinna kommer i kontakt med egomännen och tvärt om. Så, jag kan inte så mycket om kvinnovarianten, det tar sig alltså uttryck på samma sätt? Intressant!
Hur många av karriärkvinnorna på ditt jobb har en man där hemma som de pratar om på det sätt du nämner?
Anonyme "Donald" (alla dessa anonyma fegisar!) borde läsa En man med skäggs lysande inlägg om män som försöker tysta debatten genom att säga att det minsann är synd om männen också. Ja, verkligen, om de inte förmår debattera på annat sätt.
http://kulturarbete.blogspot.com/2009/03/deleted-scene-man.html
Skicka en kommentar