Hur resonerar F! kring heder egentligen?

Idag skriver Gudrun en artikel i Kvällsposten jag riktigt längtat efter. Hon får med precis det som hedersdebatten handlar om och tillbakavisar de punkter som både Maria Hagberg och Rebecca Hübinette kritiserat hårt under veckan som gått. Tack för detta!

Debatten kring hedersbegreppet som har blossat upp efter visningen av det filmatiserade Kungamordet (för övrigt en alldeles utmärkt bok!) har riktats mot F!, som skulle vara en organisation som aktivt sviker människor och struntar i vad som sker i hederns namn. Det är ledsamt tycker jag, för det är en sådan vantolkning av vad som framkommit på våra kongresser, interna diskussioner och vad som finns i våra dokument. Finns det något våld eller förtryck som vi skulle tycka är bra, eller inte vill "ta i"? Nä, skulle inte tro det, vad vore det för vett och sans i en sådan politik?

Det F! gör är att erkänna detta våld som av en särskild sort, precis som andra typer av våldsutövning skiljer sig åt, men vi vänder oss emot att vissa etniska grupper pekas ut som de som förtrycker unga kvinnor och män, som homofober och våldsverkare. Våldtäkt av kvinnor som medel i väpnade konflikter, kvinnlig könsstympning, hatbrott, kvinnors fattigdom i världen och brist på makt och inflytande, förbud mot fri abort, våld i nära relationer osv osv, är alla grenar på samma träd. Det finns grundvärderingar kring kön och sexualitet i världen som ser rätt lika ut och som går igen och igen och igen. Våld i hederns namn existerar inte i ett vaacum utan är en del av en patriarkal ordning, precis som de systematiska våldtäkterna under Jugoslavienkriget eller könsstympningen i Egypten. Det är otroligt viktigt att vi talar om dessa saker på ett sätt som lyfter upp dem som viktiga, adresserar problem med åtgärder som fungerar just i den specifika situationen, samtidigt som vi aldrig förlorar det samlade greppet om helheten som vår världsordning utgör.

Det är heder inblandat i mycket patriarkalt våld. I USA är en stor del av de hemlösa HBT-ungdomar som blivit utkastade från sina hem då de med sin sexualitet vanhedrar familjen och orten, och strider mot de religiösa värderingarna. Heder är motivet i hustrumorden i Indien, där kvinnor dränks i bensin och eldas upp när de inte motsvarar den nya familjens förväntningar. Och det handlar om heder, förväntningar om kön och sexualitet när unga pojkar och flickor tvingas hoppas från balkonger, tvingar ut på trafikerade motorvägar.

Och allt handlar i slutändan om ett samhälle organiserat efter dominans och undergivenhet, om kontroll av kön och sexualitet och om öderstigra begränsningar av människors livsutrymme och valfrihet. Det är fruktansvärt, och vi måste arbeta mot det alltihop, tillsammans. Vi måste i det arbetet bära med oss att det hänger samman och se att inget existerar i ett vaacum.

(Gudruns artikel som startade debatten publicerades i Expressen och kan läsas här)

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, hbt-politik, heder, patriarkat

Lite fånigt med Fröst, men duktigt förstås

Nu har jag varit stockholmare i tre veckor lite drygt. Hinner inte se så mycket av stan egentligen, mest insidan av mitt kontor, så det kommer nog ta tid innan jag blir bevandrad, men några iakttagelser har jag hunnit med.

Den som inte är från Stockholm kan omöjligt greppa stressen i tunnelbanan och vikten av att komma med just denna vagn och inte den som kommer 2 min senare. Jag själv kan se att den där blir det stressigt att hinna med och då ta det piano, medan resten av människorna slänger sig hals över huvud. Fullkomligt obegripligt. Att man springer till bussen i Hjo är en annan femma, där går de ju i bästa fall var förtionde minut..

Eftersom jag flygpendlat tidigare i mitt liv har jag lärt mig hedra detta med reglerna för att stå i en rulltrappa, men det lär annars vara det säkraste sättet att hitta utbölingar i en folksamling på. De som stannar för att fixa sin väska precis när de kommit upp för rulltrappan eller de som inte har vett att stå till höger, är sannolikt inte ens från storstockholm.

Det som stör mig mest med Stockholm och med den stadsdel jag jobbar i, Östermalm, är att lunchpriser i princip inte existerar. Man får verkligen leta för att hitta ett ställe som har lunch så billigt som 80 pix. Det är ju ett skämt!

Det jag älskar med Stockholm är hur vackert det är, hur en enkel tunnelbanefärd mellan slussen och gamla stan kan göra en salig. Jag älskar Göteborgs skönhet, men där börjar Stockholm knappa in lite. Sett relativt är Stockholm också en rätt lugn och harmonisk huvudstad. En arbetskamrat berättade i veckan om ett par hon kände. han var från New York, hon var från Stockholm och när de fick barn beslutade de sig för att bosätta sig i Stockholm för att ge sina barn en lugn, skön och trygg uppväxt. Inte riktigt så vi är vana vid att se stan direkt..

Jag försöker besöka konserthuset emellanåt. Inte alltid nöjd när jag kommer därifrån, men när man är nöjd efter en klassisk konsert så har man sannolikt varit med om något stort som helat en från insidan och ut. En sådan konsert vad Faurés Requiem härom veckan. Det som var trassligt och risigt inombords blev bra där och då, och jag förstod att jag aldrig får sluta söka den klassiska musiken. Som SvD skriver sade publikens tystnad efter stycket mer än de applåder som sedan följde.

I torsdags var jag på B-A-C-H med Martin Fröst, Svante Henrysson och Roland Pöntinen, även detta på konserthuset. Den ultimata konserten tänkte jag innan ,med tre så unika och duktiga solister, samt musik av Bach som är den störste, typ (en av dem i alla fall). Under större delen av konserten satt jag och försökte finna ord för vad som gnagde mig. Jag insåg att det var en rätt fyndig spelning. De vred och vände på melodierna, lät stycke gå in i varandra, skapade feta sammelsurier som löstes upp i nån välkänd trudelutt. Trist nog kände jag ingenting. Ingenting. Jag gick därifrån fullkomligt oberörd och funderade över poängen av det hela, konstra och mixtra för sakens skull, för att det i sig är att ses som "nytt"?

SvD tyckte att det var bättre än jag i och för sig, och många i publiken garanterat. Såsmåningom kommer den visas på SVT har jag förstått, se och döm själv då. I slutändan behöver vi ju nyskapa med både vårt musikaliska arv och vår dito samtid, och om många får ut nåt av detta projekt så är det väl lyckat, även om just jag känner mig lite lätt uttråkad och 250 kronor fattigare.

Läs även andra bloggares åsikter om Bach, Martin Fröst, Roland Pöntinen, Stockholm, Svante Henrysson

Nystart

Kära läsare!
Min blogg har fått en välbehövlig uppfräschning efter en tid i...träda, nästan. Jag insåg nu under påskledigheten att jag behöver tänka om för tt få inspiration och göra bloggen levande igen. När jag startade den i november 2006 så skulle jag just åka till Bryssel och börja jobba som MEP-assistent vid parlamentet, och bloggandet har därefter i stort bytt på mitt arbete där, på den typ av frågor jag jobbat med och haft tillgång till information om. När jag slutade ett år senare och återvände till Sverige så avtog mitt skrivande och jag hade inte något riktigt mål framför mig med detta projektet.

Nu har jag insett att det får se ut på ett annat sätt framöver. Jag gör nya saker i livet och kommer skriva mer om de tankar och den utveckling hos mig själv som mina nya roller frambringar. Jag arbetar inom det juridiska fältet nu, med kvalificerad handläggning i intensiva processer. Det är helt nytt för mig, omtumlande och klurigt, men samtidigt har jag sökt mig till juridiken aktivt för att få större kunskaper och insikt. Det är en av grunderna i vårt samhälle, och är man intresserad av politik och arbetar politiskt så får man ofta känslan att man skulle behöva vara mer insatt i juridiken för att få en mer komplett förståelse av vårt samhälles uppbyggnad. Utöver detta så gillar jag fartfyllda, intensiva arbetsplatser som kräver mycket av mig, jag gillar att gå in i den "bubblan" som periodvis uppstår och njuter av tempot.

Jag är också nybliven chefredaktör för Feministiskt initiativs hemsida. otroligt spännande och lärorikt för mig, och nu är det främst detta jag sysslar med inom organisationen. resultatet av mitt arbete kommer synas på hemsidan, såklart, mindre om det här kanske.

Nu kommer inläggen här ta fart, helt klart. Enjoy my pimped blog, folks'!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Framtiden, Juridik

China style

Man kan ju tycka att det är en uns provocerande att NK väljer att ha Kina som tema den kommande tiden. Låt Kina inspirera dig i inredning och klädval, eller vad? Maxat osynk med rådande debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, NK

Genderbloggar

Jag vill puffa lite för veckan som gått på norska sidan gender, där Feministiskt initiativ har varit gästbloggare. 5 F!-bloggare har skrivit inlägg om feministiska frågor, och det är good stuff. Läs! :)

Bloggvisiten i norska cyberrymden finns här!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Anna-Karin Johansson Brikell, Veronica Svärd, Mikael Almén, Linnea Sjögren, Liv Öberg Nilsson

På rätt spår

På regeringens uppdrag har en undersökning gjorts av Synovate, för att ta reda på vilka frågor "svensken" tycker att EU borde jobba med. Resultatet är extremt glädjande, och när man läser det undrar man varför inte alla är F!-väljare, för kika här:

1. Antirasism
2. Internationell brottslighet
3. Miljö-, klimat- och energifrågor
4. Gemensamt ansvar för flyktingar
5. Jämställdhet

Helt rätt, och förvånande för många som kanske upplever EU som mest jordbruk, sysselsättning, livsmedelspolitik och. Arbete mot rasism och främlingsfientlighet, mot internationell brottslighet såsom handel med kvinnor och barn, droger och vapen, för ett gemensamt ansvar i miljö och flyktingfrågor och jämställdhet. Detta är ju Feministiskt initiativs huvudfrågor, en efter en!

Jag undrar hur kongressen kommer besluta vad gäller att ställa upp i framtida val. Vi skulle ha mycket att tillföra i en EU-valrörelse, och om det är någonstans vi behöver fler feminister så är det i Europaparlamentet. Efter 2006 vet vi som var med hur otroligt mycket det kräver av oss vad gäller privata pengar och ideellt arbete, men jag hade inte för allt i världen varit utan valrörelsen då, och känner personligen att det vi har att tillföra till folkvalda församlingar är för viktigt för att låta bli att ställa upp.

(Synovateresultaten publicerades i dagens DN, men finns ej på nätet verkar det som)

Läs även andra bloggares åsikter om Antirasism, Europaparlamentet, Feministiskt initiativ, Miljöpolitik, Människohandel