Kvinnor som göms från världen

Idag skulle jag på en halvdagskonferens om "Harmful Traditional Practices and the Empowerment of Women". Självklart jätteintressant och viktigt med talare från världen alla hörn som rapporterade om erfarenheter och situationen i exempelvis Iran och Turkiet. Men, jag pallade inte, kunde liksom inte ta in mer hemskt just nu kände jag. Igår var jag på ett seminarium som berörde mig så djupt, och det tar kanske ett tag innan jag smält det. Det handlade om Fistula, arrat av en workinggroup här i parlamentet med bl a MEP Anne van Lancker som jag tycker är skitbra.

I det som kallas tredje världen är ca 300 miljoner kvinnor drabbade av förlossningskomplikationer. En av dessa är fistula, som drabbar ca 50 000-100 000 kvinnor per år. Just nu beräknas 2 miljoner kvinnor leva med denna skada, som i korthet innebär att vävnad mellan vagina och tarm och/eller urinblåsa går sönder. Anledningen är extremt utdragna förlossningar då trycket från barnet förstör vävnaden på olika vis, ibland även själva livmodern och/eller vaginan. Resultatet av en 5-dygnsförlossning är i de allra flesta fall att barnet dör (ca 95% av barnen överlever inte), och kvinnan drabbas bl a av en helt okontrollerbar inkontinens av urin och avföring som tar vägen via vaginan. De blir helt socialt utestängda på grund av detta, ofta lämnade av sina män, har svårt att röra sig och svårt att arbeta. De blir lämnade ensamma med ingenting.

Varför är detta så vanligt? Tja, kvinnorna gifter sig/gifts bort i mycket ung ålder och får alltså barn i tidig ålder, i länder där kvinnors hälsa inte finns på den politiska dagordningen och där sjukvården inte på långa vägar levererar adekvat vård. Kvinnorna ligger i förlossning i dygn efter dygn, utan hjälp eller stöd från personal, och utan möjlighet till kejsarsnitt eller annan akuthjälp, om de inte innan uppbådat medel till detta. Pengar kommer ofta an på om maken kan och/eller vill betala utökad förlossningsvård...
En kombination av fattigdom, kass utbildning hos sjukvårdspersonalen, dåligt med resurser över lag till att exempelvis bemanna förlossningskliniker, ojämställdhet i länderna som ger kvinnor lite inflytande över sin livssituation. Vad skall man säga liksom, känns det igen?

Den läkare som var på plats, Dr Gloria Esegbona, visade med mer än önskvärd tydlighet vad det hela handlade om i en powerpointpresentation. Låt oss bara säga att det hon hade att visa var så starka och grafiska bilder att en kvinna svimmande av och fick ett mindre anfall med kramper och skrik. Jag själv var inte långt därifrån. Esegbona menade att detta är vad de ser varje dag, och av respekt för alla dessa kvinnor så måste vi se med egna ögon vad det handlar om, ifall vi verkligen menar allvar med att göra något åt problemet. Jag är givetvis helt ense.
Det är otroligt plågsamma processer, och vetskapen om att det sker helt i onödan dessutom ligger som en hinna för mina ögon, har svårt att tänka på annat idag. Dr Esegbona summerade läget: "I sum up what is happening is M.A.D. Mothers Are Dying - physically, psychologically and socilogically."

Det finns de som sliter med att förändra. Kolla in den globala kampanjen End Fistula, och stöd dem! Heder åt de som kämpar och de som orkar leva vidare efter allt.

Och, det sjuka är detta är ju bara en av de många saker som drabbar kvinnor, i egenskap av könstillhörigheten. För att ta några få exempel:

* Mer än 135 miljoner flickor och kvinnor har utsatts för könsstympning
* I Indien sker ca 15 000 kvinnomord som är relaterade till en hemgift som aldrig betalats, som är för låg osv. Dessa kvinnor bränns i regel för att få det att se ut som olyckshändelser
* I Sydafrika våldtas i genomsnitt 147 kvinnor om dagen varje år
* En kvinna våldtas i USA per 90 sek
* 80% av världens flyktingar är kvinnor och barn och våldtäkter är ett vedertaget vapen i krig. Under kriget i Bosnien-Herzegovina 1992-94 våldtogs 20 000-50 000 kvinnor
* I Spanien dödas en kvinna var femte dag av sin manliga partner
* I Ryssland misshandlas 36 000 kvinnor dagligen av sina äkta män eller partner
* I Zambia dödas fem kvinnor i veckan av en manlig partner eller en familjemedlem
* 79 länder i världen har inga eller okända lagar mot våld i hemmet
* Våldtäkt inom äktenskapet erkänns som ett specifikt brott bara i 5 av världens länder
* Begreppet "heder" som förmildrande omständighet (delvis eller fullständigt) finns i strafflagar i Peru, Bangladesh, Argentina, Ecuador, Egypten, Guatemala, Iran, Jordan, Syrien, Libanon, Turkiet, Västbanken och Venezuela

(källa)

Jag undrar: hur många blir det kvar? När listan kan göras så oändligt mycket längre, och "vanlig" diskriminering såsom sexuella trakasserier, negativ särbehandling till styrelser och poster i arbetslivet, lönediskriminering, snett föräldraansvar, förslitningsskador och förtidspensioneringar, inte alls är med tänker jag:

Hur många kvinnor lever fredade på denna jord?

Och hur kan någon på fullaste allvar hävda att vi inte lever i en patriarkal värld?