Initiativ

Riktiga män slår inte.
Riktiga män våldtar inte.

Jag funderar en kort sekund och omfamnar sedan uppropet i Aftonbladet från häromdagen. Inte för att jag tycker det är dåligt alls, men det är ju lite problematiskt rent generellt i mäns våld mot kvinnor-diskussionen att ha en vinkel som utgår ifrån "den gode mannen" på något vis. Det är ju lite uppdelningen i män och kvinnor som skapar dessa situationer där vi behandlas olika på grund av kön. Män och kvinnor är olika enligt könsmaktsordningens logik, och ett visst mått av våld och tuffhet präglar manligheten som vi känner den. De män som blir misslyckade är de som slår över och som inte kan kontrollera detta, använder för mycket våld, eller i fel sammanhang osv. Detta var aktuellt för ett litet tag sedan, på en fotbollsmatch i Danmark om ni minns. Min polare Samuel har skrivit mycket bra om det, ingen mening att jag skriver om det här när han redan gjort det så bra! Läs själva här i ETC!

Så, det bästa hade ju varit om upprop görs som människor, som sedan råkar vara ett gäng män. Något i stil med att "det får vara slut med detta, varje människa har rätt till sin egen kropp och vi har fått nog av övergreppen". Men, å andra sidan är det av stort värde att män belyser detta och att det görs tydligt att de allra flesta offer för våldtäkt är kvinnor som blir utsatta av män just för att de är kvinnor.

Så, om en genusvetare och visionär feminist är pragmatisk så kan hon/han knappast tycka att detta initiativ är dåligt, alla insatser på olika plan välkomnar i alla fall jag med öppna armar! You go, boys & grrls!

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Maskulinitet, Mäns våld mot kvinnor

Högt & lågt

Här i Bryssel skiner solen som vore det juli. Jag har verkligen börjat gilla stan. Det är liv och rörelse till sent på kvällen. Jag var på bio igår och såg den tredje piratfilmen, på premiärdagen och allt. Skön stund av eskapism efter en lång och varm dag på kontoret. När jag promenerade hem var klockan halv elva och det var ganska mörkt. Jag kände mig dock relativt trygg av mägnden människor i rörelse på gatorna. Uteserveringar, restauranger, pubbar med öppen dörr. Många flyktvägar om man skulle träffa på nån knepig typ. Jag önskar att jag visste att det faktiskt är tryggt också.

På andra plats önskar jag mig också ett rättssystem säkert även för kvinnor. Det gör även kvinnan utsatt för den s k Stureplansvåldtäkten. Tack för att du orkar och vågar skriva om detta, så att debatten inte bara förs av dem som finns runt omkring.

På önskelistan står också mer världsliga ting, som Buffy the vampire slayer, collectors edition. Alltså, SAMTLIGA avsnitt i en fin låda. Det skulle jag stå mig på ett tag. Det och ett liv utan sexuellt våld.

[I Kamalas bok skriver Inger Edelfeldt i ett stycke om huvudpersonens tankar kring sex, våld och trygghet, att man förr eller senare får betala tillbaka för alla ovåldtagna år. Det kommer förr eller senare, helt enkelt. Det gjorde stort intryck på mig då typ 2001. Jag satt i en soffa hos föräldrarna till min nya pojkvän, nu blivande make, i Tenhult och läste.]

Läs även andra bloggares åsikter om Buffy the vampire slayer, Mäns våld mot kvinnor, Våldtäkt

Mycket att göra på kontoret

Så trött. På jobbet fortfarande, det är ju hemskt egentligen, men idag har det varit tokigt mycket att göra. En av Marias slagfärdiga systrar har varit hos oss idag och hållt utbildning i konsten att sätta rubriker, skriva pressmeddelanden, snadja om hemsidan osv. Jag behövde det verkligen, för en del arbetsuppgifter här har man liksom bara kastats in i, och samtal om vilka vi egentligen riktar oss till genom hemsidan har inte riktigt hunnits med.

Inimellan har hela kontoret tillsammans vikt 900 (!) broschyrer som vi sedan delat ut till samtliga parlamentariker i deras brevinkast inför vårt lilla arrangemang inför internationella kvinnodagen imorgon. Den lilla turen avslöjade en hel del: vilka som tömmer posten och inte (=vilka som är här på plats och inte)! Kan säga att det inte var helt imponerande att se denna överrepresentation av brevlådor fyllda till bredden hos ledamöter från Italien, Portugal, Spanien och Frankrike. Där ser man.

Igår gästades vi dessutom av Evita Gosa från Lettland. Fantastiskt inspirerande att höra henne berätta om hbt-situationen just nu och den otroligt våldsamma konflikten som kyrkan eldar på. Den homofoba politik som helt öppet förs i en del länder i Europa är så att man baxnar. Jag tror många är ganska omedvetna om att det kastas avföring på hbt-personer på öppen gata i Riga, eller att en polsk minister häromdagen för frågan om abortförbud i hela EU. Riga Pride blir extra viktigt i år, och jag är otroligt peppad på att göra allt som går för att stötta upp. Markera perioden 30 maj-2 juni i era kalendrar, och åk dit för tusan!

Kvinnor som göms från världen

Idag skulle jag på en halvdagskonferens om "Harmful Traditional Practices and the Empowerment of Women". Självklart jätteintressant och viktigt med talare från världen alla hörn som rapporterade om erfarenheter och situationen i exempelvis Iran och Turkiet. Men, jag pallade inte, kunde liksom inte ta in mer hemskt just nu kände jag. Igår var jag på ett seminarium som berörde mig så djupt, och det tar kanske ett tag innan jag smält det. Det handlade om Fistula, arrat av en workinggroup här i parlamentet med bl a MEP Anne van Lancker som jag tycker är skitbra.

I det som kallas tredje världen är ca 300 miljoner kvinnor drabbade av förlossningskomplikationer. En av dessa är fistula, som drabbar ca 50 000-100 000 kvinnor per år. Just nu beräknas 2 miljoner kvinnor leva med denna skada, som i korthet innebär att vävnad mellan vagina och tarm och/eller urinblåsa går sönder. Anledningen är extremt utdragna förlossningar då trycket från barnet förstör vävnaden på olika vis, ibland även själva livmodern och/eller vaginan. Resultatet av en 5-dygnsförlossning är i de allra flesta fall att barnet dör (ca 95% av barnen överlever inte), och kvinnan drabbas bl a av en helt okontrollerbar inkontinens av urin och avföring som tar vägen via vaginan. De blir helt socialt utestängda på grund av detta, ofta lämnade av sina män, har svårt att röra sig och svårt att arbeta. De blir lämnade ensamma med ingenting.

Varför är detta så vanligt? Tja, kvinnorna gifter sig/gifts bort i mycket ung ålder och får alltså barn i tidig ålder, i länder där kvinnors hälsa inte finns på den politiska dagordningen och där sjukvården inte på långa vägar levererar adekvat vård. Kvinnorna ligger i förlossning i dygn efter dygn, utan hjälp eller stöd från personal, och utan möjlighet till kejsarsnitt eller annan akuthjälp, om de inte innan uppbådat medel till detta. Pengar kommer ofta an på om maken kan och/eller vill betala utökad förlossningsvård...
En kombination av fattigdom, kass utbildning hos sjukvårdspersonalen, dåligt med resurser över lag till att exempelvis bemanna förlossningskliniker, ojämställdhet i länderna som ger kvinnor lite inflytande över sin livssituation. Vad skall man säga liksom, känns det igen?

Den läkare som var på plats, Dr Gloria Esegbona, visade med mer än önskvärd tydlighet vad det hela handlade om i en powerpointpresentation. Låt oss bara säga att det hon hade att visa var så starka och grafiska bilder att en kvinna svimmande av och fick ett mindre anfall med kramper och skrik. Jag själv var inte långt därifrån. Esegbona menade att detta är vad de ser varje dag, och av respekt för alla dessa kvinnor så måste vi se med egna ögon vad det handlar om, ifall vi verkligen menar allvar med att göra något åt problemet. Jag är givetvis helt ense.
Det är otroligt plågsamma processer, och vetskapen om att det sker helt i onödan dessutom ligger som en hinna för mina ögon, har svårt att tänka på annat idag. Dr Esegbona summerade läget: "I sum up what is happening is M.A.D. Mothers Are Dying - physically, psychologically and socilogically."

Det finns de som sliter med att förändra. Kolla in den globala kampanjen End Fistula, och stöd dem! Heder åt de som kämpar och de som orkar leva vidare efter allt.

Och, det sjuka är detta är ju bara en av de många saker som drabbar kvinnor, i egenskap av könstillhörigheten. För att ta några få exempel:

* Mer än 135 miljoner flickor och kvinnor har utsatts för könsstympning
* I Indien sker ca 15 000 kvinnomord som är relaterade till en hemgift som aldrig betalats, som är för låg osv. Dessa kvinnor bränns i regel för att få det att se ut som olyckshändelser
* I Sydafrika våldtas i genomsnitt 147 kvinnor om dagen varje år
* En kvinna våldtas i USA per 90 sek
* 80% av världens flyktingar är kvinnor och barn och våldtäkter är ett vedertaget vapen i krig. Under kriget i Bosnien-Herzegovina 1992-94 våldtogs 20 000-50 000 kvinnor
* I Spanien dödas en kvinna var femte dag av sin manliga partner
* I Ryssland misshandlas 36 000 kvinnor dagligen av sina äkta män eller partner
* I Zambia dödas fem kvinnor i veckan av en manlig partner eller en familjemedlem
* 79 länder i världen har inga eller okända lagar mot våld i hemmet
* Våldtäkt inom äktenskapet erkänns som ett specifikt brott bara i 5 av världens länder
* Begreppet "heder" som förmildrande omständighet (delvis eller fullständigt) finns i strafflagar i Peru, Bangladesh, Argentina, Ecuador, Egypten, Guatemala, Iran, Jordan, Syrien, Libanon, Turkiet, Västbanken och Venezuela

(källa)

Jag undrar: hur många blir det kvar? När listan kan göras så oändligt mycket längre, och "vanlig" diskriminering såsom sexuella trakasserier, negativ särbehandling till styrelser och poster i arbetslivet, lönediskriminering, snett föräldraansvar, förslitningsskador och förtidspensioneringar, inte alls är med tänker jag:

Hur många kvinnor lever fredade på denna jord?

Och hur kan någon på fullaste allvar hävda att vi inte lever i en patriarkal värld?