Gym som biter sig fast

För övrigt så fortsätter jag kolla på Skylab-såpan Work out, såklart. Har som tittare hamnat mitt i turbulensen. Tränaren Doug höll 44-årsfest i måndagsavsnittet tror jag visst. Otroligt sympatisk kille. Andra medlemmar av hans familj dog vid/innan 43 års ålder och han sade vid något tillfälle där att detta nog blir hans sista födelsedag som firas med en fest. Jag undrade då om han inte räknade med att bli äldre?

Doug hostade och snörvlade lite under festen. Kort därefter, under nästa avsnitt, så blev han mer sjuk, fick njursvikt, försattes i koma, ytterligare en infektion. Och sedan gick han bort, bara sådär. Jag tyckte/tycker det är så innerligt sorgligt, att någon som är till synes fullt frisk dör efter en förkylning som eskalerar, och som själv inte räknat med att bli gammal. Det hanteras inte mycket i serien, och jag hittar inte mycket info om det på nätet heller, bara i några småartiklar i nättidningar och på en blogg som bevakar reality-TV-världen typ, Team RT.

På tillförlitliga Wikipedia finner jag dock ut lite mer. Han hade varit sjuk i cancer innan, satt in en shunt, och fick salmonella på sin fest, och därifrån tog allt fart.

Jag känner ju såklart inte honom, vet ingenting om honom egentligen, men just detta fyllde mig med så otroligt mycket känslor. Jag påmindres om hur hemskt och jobbigt det är när någon närstående går bort, hur fruktansvärt mycket värre det hela blir av att det är en ung person, och jag insåg att folk ju faktiskt dör av sådant som ser enkelt ut först. Uttorkning kmomer ju lätt när man är sjuk, och det kan nog bli allvarligare än jag tänker mig.

När jag surfar vidare, så finner jag att han som homosexuell man jobbat mycket med HIV/AIDS-prevention, han verkar ha varit en mycket uppskattad människa, och ibland är det allt man behöver veta om någon.

Läs även andra bloggares åsikter om Bravo TV, Doug Blasdell, Jackie Warner, Sorg, Skylab, Workout

Familj nästa

Nu vet vi vilken valp vi får i kullen som fötts hos Magic Colour Kennel, och vi är riktigt nöjda. Senaste besöket där var mer emotionellt än innan, vi hälsade inte bara på kullen utan den lille krabat som faktiskt skall flytta hem till oss och som vi skall vara en familj tillsammans med. Det är stort, för oss, och lång tid av längtan får sin kulmen om 9 dagar då vi åker till Järna för att hämta honom.

Möt Mir:

(foto: Mars)


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)


(foto: Mars)

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve, Mir

To the Core

Jag har påbörjat något nytt: jag har träffat Lovisa.
Lovisa är en på ytan söt men egentligen stenhård tjej som ger mig en omgång varje vecka. Hon är sjukgymnast på S.A.T.S, jag sökte hjälp för ryggen min för ett tag sedan och nu finner jag mig i situationen där jag får underbar personlig träning. Fokus nu är helt annat än vad jag någonsin haft. Det har alltid handlat om att gå ned i vikt innan, alltid på något sätt. Nu handlar det om att äga min egen kropp, att veta vad den klarar, att kunna använda den. Oavsett hur jag har tränat innan så har jag aldrig kommit dit. Jag vill kunna hoppa högt, klättra i träd, piska maken i tennis, cykla nedför de knöligaste skogsstigarna utan dödsångest.

Det är förtroendeingivande att tränas av någon som är fett kunnig på sitt område och som vet mer om min kapacitet än jag. Vi ser resultat varje vecka och träningsvärken blir mer och mer hanterbat. Det bästa jag tagit mig för på länge!

På morgnarna fastnar jag för övrigt alltsom oftast vid dokusåpan om Jackie och de andra tränarna på Skylab Gym & Spa i L.A. . Mm, lesbiska intriger, lite glamour, en hel del knäböj och massa hårda puckar. Rekommenderas.

Läs även andra bloggares åsikter om Bravo TV, Core, Intriger, Jackie Warner, Lesbiskt, Lovisa Eriksson, S.A.T.S, Skylab, Workout

The Economist

Jag har hittills inte skrivit så mycket om mitt arbete här. Oftast kan jag inte berätta vad jag sysslar med av uppenbara skäl, eftersom jag jobbar med jurister. Men, nu är mitt första stora projekt på byrån offentliggjort, så man kan kika här alt här om man är nyfiken!

DI publicerade en notis om affären häromveckan, och som alltid är det rätt underhållande att läsa artikelkommentarer. Det är något lätt absurt över det faktum att näringslivsnissar tvålar till varann, analyserar anonymt och liksom "uttalar sig" om företag som de sannolikt inte har någon verklig insyn i. De som verkligen är professionella i sitt yrkesutövande skrävlar ju i princip aldrig om sådant som är intern information. En del av mina kollegor råka ut för skrävlarna ibland på krogen, folk som snackar om affärer de är långt ifrån att vara en del av men som mina kollegor råkar vara väl insatta i. Underhållande.

Jag försöker läsa DI då och då, men får sällan ut någonting av det. En tidning som däremot lyckas fånga mitt intresse helt och fullt, och som står för en stor del av min allmänbildning these days, är The Economist. Kreativa och begåvade skribenter som tar ett nappatag på hela världen (ja, verkligen HELA, politik från alla världsdelar, djuprepotage från olika länder varje vecka, rapportering om M&A och finansiell utveckling och politisk analys gällande HELA världen. Uppfriskande på alla sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Hemlisar, Dagens Industri, The Economist, Allmänbildning

Under falsk flagg

Alltså. Nu är det andra gången det händer mig inom loppet av ett par månader. En person man är bekant med och tycker verkar trevlig och bekant vill ses och ta en fika. man blir glad, tänker att detta har ju potential, roddar för att hitta en tid då båda kan osv.

Och så, när man sitter där, så går det med önskvärd tydighet upp för en att de inte alls är där för att umgås och lära känna varann, utan för att sälja in den pyramidgrej de är involverade i. Fram åker powerpointpresentationen i fickformat och entusiasmen, och där sitter man och blir fullkomligt bestulen på en timma av sitt liv, tid som aldrig kommer igen och som ägnats åt aloe vera-produkter, världens-bästa-smink-som-bara-inte-är-känt-än samt förklaringar om hur ickehierarkiskt deras fullkomligt hierarkiska affärsmodell är.


Jag känner att detta kommer få konsekvenser och säger som Walter Sobshack i The Big Lebowski: Do you see what happens, Larry, WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS? (proceeds to smash up what he believes is Larry's new Corvette parked in the street) THIS IS WHAT HAPPENS, LARRY! THIS IS WHAT HAPPENS WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS!

Läs även andra bloggares åsikter om Analsex, Besvikelse, Pyramidspel, The Big Lebowski

Ps. Appropå The Big Lebowski, en av världens bästa filer ever, så hittade jag idag denna tjusiga collectors edition: bowling ball.

4 weeks old - 3 weeks to go

Ojoj, jag vill ju gärna dela med mig av nya valpbilder åt er alla, världens finaste!

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Läs även andra bloggares åsikter om Whippet, Vovve

Nörden vaknar

Jag känner hur fingrarna bara går över tangentbordet. Innan jag vet ordet av har jag surfat i en halvtimme på cykelkorgar för vovve. Gah! Här är resultatet: en svindyr tysk sak jag förmodligen kommer köpa och vara hur nöjd över, kanske till och med skryta om för folk. Huva!

Läs även andra bloggares åsikter om Cykel, Vovve, Nörderi

Fett med Whippets

Vi skall bli med familj där hemma. I augusti flyttar en liten Whippet-valp hem till oss, så nu är ett av mina stora intressen matskålar och fleecefiltar med hundben på som mönster. Ah, ljuva personliga utveckling.

Helt ärligt kan jag från djupet av mitt hjärta säga att jag längtar något så oerhört och ser fram emot att förändra livet en smula, ha en anledning till att ta den där kvällspromenaden och att lämna jobbet före kl 20:00 på vardagarna. Ser fram emot kärleken och kamratskapen.

Det blir någon av dessa tre hannar. De är ännu bara 4 veckor gamla, och beslutet om vilken ägare som passar vilken valp fattas om ytterligare ett par veckor. (foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


Visst blir det mycket jobb, men det blir kärt besvär, helt i sin ordning alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve

Du är vad du gör

Så vad gör jag?

Jag lyssnar mycket på p1. Som min mamma alltid gjort. Det tog några år, men i vuxen ålder har jag både kommit nära min mor, lyckats förstå henne och börjat lyssan på p1. Idag kom jag över en länk till Allvarligt talat med Kristina Lugn. En dam berättar på telefon om hur det är att bli gammal, om plågan och om den oerhörda betydelsen i entusiasmen hos sommarjobbarna på hennes äldreboende. Hon frågar i sitt meddelande hur Kristina ser på åldrande, och där och då har de en sorts brevväxling per telefon. Två monologer, och det är så oerhört bra. kristina Lugn imponerar ofta på mig.

Jag spelar Bomberman. Klassiska gamla spelet i ny tappning för PSP. Börjar bli otroligt flink i fingrarna, men finner mig själv stånka och stöna offentligt på bussar och tåg så att maken flinar lite i smyg, när det går åt skogen. Igår klarade jag det hela i alla fall, så alla som har frågor om tips och trix kan vända sig till mig. Låtom de barnsliga komma till mig, som jag brukar säga.

Jag läser fortfarande Bodils bok om vattenpriser i Finistére. Det är en skam att hålla på så länge med en pocket, men finner så sällan tiden tyvärr.

I helgen fick vi hem Amy Sedaris nya bok I Like You - Hospitality Under the Influence med posten. En härlig guide till oss som vill bli perfekta värdar/värdinnor. Vi får recept till vad man kan bjuda på under tjejkvällen, hur man kan blanda sin egen ansiktsmask ellerlära alla att undersöka sina vaginor. Amy ger en mängd pysseltips, guider till att hänga med äldre och vad man kan bjuda dem på för att lindra artriten och mycket mer. För alla er som sett Amy in action, så kan ni tänka er vad ni har att vänta. Hon är både drottning av världens mest underbara klänningar, och drottning av galenskapen. Daniel har henne på sin laminerade lista, något han gör helt rätt i.

Amy är ofta med på Letterman, t ex här och här .


Läs även andra bloggares åsikter om Amy Sedaris, Bomberman, Kristina Lugn, Mamma, p1,PSP, SR,

Love injection

Dagens kärleksdos står Morry för, med en film som kommit till youtube direkt från himlen!




Läs även andra bloggares åsikter om Katter, Kärlek, Morry

Kaos i Ulan Bator

Anna-Karin är nere i ett Mongoliet som formligen står i lågor i dessa valtider. Rafflande läsning!

[Misc: min fader kallade sig under hela min uppväxt för Ulan Bator som ett alterego, när han ringde till radion osv. Det tog många år innan informationen om att detta var Mongoliets huvudstad nådde mig.]

Läs även andra bloggares åsikter om kravaller, Mongoliet, Valrörelse,