Closing

Detta blir mitt sista blogginlägg. Jag har skrivit här i ett par år nu, men känner sedan länge att jag inte riktigt hittat en helt tillfredställande form. Efter valrörelsen 2006 har jag känt mig mindre inspirerad att diskutera politiska frågor som innan, och när jag nu inför en viktig valrörelse fortfarande är en smula planlöst irrande, så väljer jag att lägga ned och kommer starta upp nytt någonannanstans om andan faller på i framtiden.

Tack till alla som läst och diskuterat med mig.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Bloggare, Avslut, Inspiration

Tålamodsprövning

Jag har inte skrivit på hela veckan. Det har varit svårt att hitta inspiration. Min hand gör ont, den blir lätt överansträngd, jag sitter och gör min gympa hela dagarna känns det som (givetvis en grov överdrift, men jag har dispens idag), och framstegen går så otroligt långsamt. Efter 10 veckors arbetsterapi så inser jag hur långt jag har kvar. Det är svårt att hålla sig glad, pigg och pepp på träningen. Jag måste ju givetvis tänka att jag kommer bli bra igen, alla andra tankar är ju helt meningslösa för mig, men fan. Komigen handen, sluta tjura, häng med mig igen som vi brukade.

Dagens låt: My funny valentine med Viktoria Tolstoy och EST (dolt sistaspår på plattan White Russian). Salige Esbjörn spelar på pianosträngar, och jag får aldrig nog.
Dagens bloggtips: Bodil Malmsten, alltid.

Till sist, något att se fram emot:


Läs även andra bloggares åsikter om Bruno, Tålamod, Bryta handleden, Bodil Malmsten, EST, 99 Musik, Victoria Tolstoy, Smärta

Helgens bravad

I fredags framförde jag och Daniel det liveset vi jobbat på under de senaste helgerna. På klubben Elektro Illegal på Underjorden i Gamlestaden körde vi elektronika/techno/brus/bröt. Det var fantastiskt roligt, och kändes mycket bra. Många nära och kära var med, och förmiddagen efter kontemplerade vi framgångarna över Hagabadets finbrunch. En perfekt helg!

Ni hör vår musik här.

Läs även andra bloggares åsikter om Electronica, Min musik, Hagabadet, Brunch, Vänner, Musik, Ingen människa är illegal, Klubb Elektro Illegal

[Foton av Ulrika Mild och Mattias Richardsson]

Narcissism

Det finns en viss typ av män, som är fullkomliga narcissister. Många jag känner har vuxit upp med en sådan fader, andra jobbar med dessa män dagligen, eller delar säng med dem. De är den där typen som framhåller sig själva alltid, har svårt att se till andras behov, men som är fullkomligt övertygade om att deras signum är omtänksamhet och kärleksfullhet. Klassikern är fäder som är såååå stolta över sina underbara barn, och vars livsverk är deras föräldraskap, men som varje gång de talar om sina barn egentligen mest upphöjer sig själva som föräldrar. Omgivningens bild av mannen är att han är en fantastisk pappa som skryter om ungarna, de fattar inte att de aldrig hör något om barnen som personer egentligen, de är blott en språngbräda för Honom. Äkta män som vid en snabb anblick verkar tala gott om sin hustru, men som egentligen mest pratar om att han är en fantastisk äkta man.

På senare tid har jag, igen, stött på värsta sorten. Snubben som pratar vitt och brett om vinet och fina spritsorter, som är världsvan och finsmakare, men som ändå blir packad som ingen annan när man sitter ned och tar ett glas. Som pratar vitt och brett om sin fina fru (petar givetvis in små detaljer om hur han skämmer bort henne mellan varven), men som ändå är den som limmar på de yngre kvinnorna i sällskapet. Som agerar seriös och professionell men som är den enda i sällskapet som stirrar på kvinnornas byst med fånigt öppen mun.

Jag är så erbarmerligt trött på denna låga nivå, på att le och försöka komma undan blickarna, händerna, sexanspelningarna. Jag ser narcissisterna som förlorade, de skådar så djävla djupt in i sig själv att de knappt hittar ut igen och de bedrar verkligen sig själva vad gäller relationer med andra människor. De får gärna reda ut sina egna problem i terapisoffan själva, men det är något jag aldrig mer i mitt liv kommer att ta hand om, försöka fixa eller träna bort.

Duktiga tjejer: satsa på de relationer som får er att må bra, där ni blir sedda, bekräftade och respekterade. Ge er kärlek och energi till människor som förtjänar den. Skit i resten, låt dem sitta där ensamma som frågetecken och reda upp sin egen sörja.

Läs även andra bloggares åsikter om Relationer, Feminism, Narcissism, Kladd, Faderskap, Kärlek, Obalans, Terapi

Makalös syn på ongar

Ser att underbara Makalösa Föräldrar gått på den mossiga kd-synen på barn, relationsnormer och könsroller. Kolla Newsdesk.

Under debatten om skilsmässor i Debatt häromveckan så regerade representanten från Makalösa tillsammans med Gudrun. Så otroligt nyanserat, välresearchat och mänskligt. Att fortsätta sprida myten om att barn inte skulle kunna knyta an till män såsom till kvinnor upprätthåller bilden av att kärlek inte är något som män är lika kapabla till. Hemskt, kallt och så långt ifrån verkligheten.

Alla pappor, skit i Hägglund, gör er grej: tänk nytt. Bryt upp från gamla idéer och älska era ongar, ni kommer få tusenfalt tillbaka!

Läs även andra bloggares åsikter om Faderskap, Föräldraskap, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Kristendom, Makalösa Föräldrar, Kärlek, Könsroller

På förekommen anledning

Om jag hade haft tid att blogga denna veckan så skulle jag skrivit om många härliga saker. Om vad man borde titta efter i sökandet efter den perfekta kandidaten till EU-parlamentet, om den ljuvliga vårhelgen i Göteborg som just var, om bonusar, fildelning och Stockholmarnas förfärliga såsighet i t-banesystemet. Håll ut, det kommer. Tills dess:

Dagens låtar:Time med Timbaland (feat She Wants Revenge) från albumet Shock Value samt låtarna Sister Rosetta goes before us och Polly come home från Robert Plant och Alison Krauss ensemblealbum Raising Sand.

Dagens bloggtips: Man fortfarande rösta här. Jag röstar helhjärtat för såväl Unni Drougge som Bodil Malmsten och Jonas Gardell. Underbara författare vars bloggar ger mig mycket. De har alla gemensemt att de är så nakna, personliga, sårbara i sina texter, så mycket äkta känslor och helt olika reflektioner över vardagen och konstnärsskapet.
Jag har en dröm någonstans om att få nöjet att läsa en blogg av Kristina Lugn också. Tålmodig väntan är det som gäller där, tror jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggare, Tunnelbana, Rulltrappa, Saktfärdighet, Bonus, Fritid, Göteborg, Familjeliv, Europaparlamentet, EU-val, Valrörelse, Vår, Victoria, Unni Drougge, Jonas Gardell, Bodil Malmsten

Zero visar hur livet skall vara

Som en uppföljning av det här blogginlägget om Coca Cola Zeros senaste reklamkampanj, så tipsade en trogen läsare mig om denna artikel från i fredags. Förra reklamfilmen som gått på TV har blivit anmält till och fällt av ERK. Hurra!

Coca Cola försvarar sig mot anmälningen med följande: filmens tema är livet som det borde vara, helger som aldrig tar slut, om än med en lite grabbig ton. det bästa av allt är detta: Coca cola säger att kampanjen inte är kränkande mot kvinnor och att ”kvinnan framställs som en självständig person med självklar rätt att ställa krav i sin relation”. Yup, hon är en åmande strippa för att hon själv vill det, ett beslut hon inte tagit i relation till den busigt rufsige mannen i filmen, han som bara vill ha helg. Inte värre än så alltså. ERK svalde givetvis inte skiten, tack och lov.

Jag själv har njutit av min helg, givet, men kan ändå ta att det blir måndag imorgon och en ny arbetsvecka förestår. När jag inte står ut med det så kommer jag sjösätta min föreställning om det ljuva livet som givetvis är ett liv fyllt av lättklädda män, sex bara för min skull och relationer där jag inte behöver ta hänsyn till andra. Mmm...

Dagens blogginlägg: Magnus gör en skön reflektion. Klok och talande i all sin korthet.
Dagens låt: Bossy med Kelis. Underbart! Kolla även in dängorna My Milkshake och Trick me, gör mig alltid lika uppåt.

Mitt rum, mitt eget

I mitt liv har jag ofta flyttat. Aldrig varit längre än ett år på samma ställe. Att flytta hemifrån var en del av min ungdomsrevolt och det var som att jag sedan inte kunde sluta med det, ständigt nya jobb, kurser och bostäder.

Mitt och Daniels gemensamma hem i Göteborg är mitt första riktiga hem sedan barndomen. Det är här jag känt att jag kunnat och velat stanna, min utgångspunkt. Jag älskar rummen, vårt liv där, omgivningarna. det är lummigt utanför fönstren i vartenda rum, vi har vår studio och mycket plats att leka kull med vovven på. Därför är jag veckopendlare, därför packar vi inte bara väskorna och flyttar till Stockholm.

Sedan denna vecka har jag varit över ett år här på mitt jobb, och därmed passerar jag gränsen för hur länge jag stannat på en arbetsplats tidigare. Jag ser fram emot att under nästa år uppleve en glädje i att jboba med något jag kan och är bra på, att få finslipa istället för att börja om och lära på nytt någonannanstans. Därför kmomer jag fortsätta åka hit, till mitt kära kontor i Stockholm. Här ligger klackskorna hullerombuller på golvet, jag snubblar på alla mina pärmar när jag försöker ta mig in med veckopendlingsresväskan.

Jag känner inte att jag befinner mig i någon form av undantagstillstånd, ständigt mellan två platser; när jag är här på kontoret så jobbar jag, när jag är hemma så är jag verkligen helt ledig. Jag mår bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Personlig utveckling, Jobbet, Arbetsnarkomani, Veckopendling, Ett eget rum, Kontor, Göteborg, Stockholm

Alexander utvecklar

En till snabb tidningskoll visar också att Alexander Chamberland skrivit om varför han lämnar Miljöpartiet för F! också i DN: här. (tydligen samma text som i Aftonbladet som jag länkat till innan, way to go DN att publicera veckor för sent...)

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Chamberland, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, DN,

Pappatrams revisited

Pressrelease från feministiskt initiativ idag, helt i min smak!

Schyman: Inga fler bonusar till män.
2009-03-17 11:33

Moderaternas talesperson i jämställdhetsfrågor, Hillevi Engström, vill enl. Svenska Dagbladet idag införa någon form av bonus för att papporna ska stanna hemma mer med sina barn. Enligt en kartläggning som SvD gjort är nio av tio föräldrar i Stockholms län som tar ut vårdnadsbidrag just mammor.

- Hon har tydligen drabbats av insikten att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ. Att det skulle ta så lång tid för henne att förstå det kan man ju förundras över, särskilt som hon kallar sig feminist (!) men nu har hon i alla fall förstått saken rätt och det är ju glädjande.

- Däremot är förslaget om en särskild pappa-premie helt fel väg att gå. Varför ska män få bonus så fort det gör det som de förväntas göra? Allt fler verkar ju nu inse att bonusar inte passar sig på arbetsmarknaden så varför ska vi då införa det på hemmaplan.

- Om moderaterna verkligen vill att kvinnor och män ska ta lika del av föräldraansvaret så måste man också förstå att kvinnor och män ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden. Individualiserad föräldraförsäkring och lagstadgad rätt till heltid är några av de reformer som krävs. Ett tips, från en feminist till en annan, avslutar Gudrun Schyman.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Feministiskt initiativ, Faderskap, Gudrun Schyman, Moderskap, Vårdnadsbidrag,

Kvinnors del av samhällskakan

Läste en intressant debattartikel idag på Brännpunkt (SvD). Det är mycket riktigt mycket fokus på att öka andelen kvinnor i våra bolagsstyrelser. Det är med rätta en viktig politisk fråga ur ett feministiskt ekonomiskt perspektiv, eftersom det är ett så tydligt tecken på att kvinnor aldrig kan komma upp i samma nivå som män, i samhällstoppen är det ont om kvinnor, de tappas bort längs med vägen (sk leaky pipeline, precis som i utbildningssystemet där fler kvinnor än män går in i grundutbildningar och sedan är det ändå en större del av männen som doktorerar och slutligen i princip bara män som hamnar på professorsnivå), och det är otroligt viktigt att komma till rätt med det.

Att aldrig kunna nå toppen är ingen särskilt god motivator för en kvinna, varför skall man då ens försöka sträva efter att komma upp på mellanchefs- eller chefsnivå? men, för hela samhlälet och kvinnokollektivet som sådant så är det givetvis också problematiskt att det inte finns kvinnor överallt, att företag inte drivs i lika stor utsträckning av kvinnor som av män. Allt löses inte av en kvotering till bolagsstyrelser, eller liknande åtgärder för det översta skicktet. Kvinnors deltagande i näringslivet som sådant behöver kikas på, och jag är glad att detta tas upp!

Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Leaky pipeline, Kvotering, Bolagsstyrelser, Näringsliv, Utbildning, Företagande, Kvinnor, Feminism

Intellektuell allemansrätt

Bloggkommentators-Mymlan flaggade i förra veckan för detta blogginlägg om intellektuell allemansrätt på sin nya bloggvärlsblogg. Jag blir lite glad över tonen i initiativet, för det känns som en helt annan approach än den jag stött på tidigare i all debatt om rätten till fildelning och drömmen om en minskad upphovsrätt. Bara själva allemanstanken bygger ju på så mycket respekt för sin omgivning och det man som utomstående "traska in i". Samtidigt så finns där också en uppfattning om att allt är allas på något vis. Vi har naturen som tillgång gemensamt, och skall förvalta detta vist och väl.

Vi alla delar kärleken till musiken, till filmen, till tankar och idéer. Genom de sköna konsterna njuter vi av starka upplevelser och känner gemenskap genom delade referensramar. Men, det finns fortfarande personer som skapat alla dessa förutsättningar, på sin fritid eller på heltid. Är en intellektuell allemansrätt fullt kombinerbar med en upphovsrätt som ger även konstnärer yrkesstatus och rätt till produkterna av det arbete de utfört?

Att med aktsamhet använda det man själv handlat (!) rent privat, t ex ha en och samma låt inlagd på både datorn, på skiva och i mp3-spelaren, måste ändå anses okej. Du som konsument skall kunna använda det du köpt i flera olika situationer, kunna anpassa det till ditt liv. Men, att ge låtarna till kompisen, grannen, arbetskamraten, mamma eller brorsan, det är inte längre privat bruk. Gränsen flyttas och spridningen tar fart. Vart gränserna för detta går måste man vara ense om, om man skall nå framgång med en allemansrätt. Om det är möjligt utan att dra en stenhårt strikt gräns?

Som jag tolkar idén, så finns det absolut potential till att fullt ut respektera upphovsrätten, men för mig finns framförallt ett stort frågetecken: Mårtensson skriver att "En intellektuell allemansrätt innebär också (...) Att du fritt kan ta del av att typer av alla dokument, textfiler, ljudfiler och bildfiler så länge det sker för eget bruk." Hur skall detta gå till om man inte skall ta av sådant som andra delar? Det är ju orimligt att du skall ha rätt till allt immateriellt material du vill, vem skall göra allt tillgängligt, skall artister åläggas att göra sitt material tillgängligt? Kanske är detta upprop bara ett trevligare formulerat inlägg tillförmån för samma fildelning som ältats i en och en halv evighet?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Intellektuell allemansrätt, The real Mymlan, Upphovsrätt

Shipment from Ninda

Mina Widding har skapat dessa underverk till oss. Nu är vårt hem mycket vackrare.

[bild lånad av Mina]

Pappatrams

Alltså, hur länge skall detta fortgå, jamsandet med pappor som inte är hemma med de barn de själva tillverkat? Det är ju konstaterat sedan många år att det är mer jämställt uttagande av föräldraledighet bland par som tjänar lite mindre, och klyftan växcer sig allt större i takt med att man kommer upp i de skikt där man faktiskt skulle ha råd. Det är inte en fråga om pengar utan om könsroller och värderingar. Om en stor del av Sveriges farsor inte hänger med på utvecklingen här, inte fattar grejjen med ett eget ansvar, om vad det innebär att vara förälder och att det inte finns något som heter "kvinnors lott i livet", skall de då belönas med massa pengar och godsaker när de väl gör insatsen att försöka fatta och kliva upp som förälder på samma nivå som kvinnorna? Är inte det egentligen som att godkänna att de betett sig som svin innan, att låta dem själva välja om de skall ta sitt ansvar och sin fadersroll eller ej?

Jag förstår mig inte på allianspolitiken på familjeområdet. varför behandlas detta så fruktansvärt olikt andra politiska områden? Idag blir du av med din a-kassa om du inte är beredd att sälja ditt hus och flytta till Norrland för ett jobbs skull, samtidigt som det är helt legitimt att inte ta fullt ansvar för sitt barn. I det ena fallet skall man till varje pris vara samhället till gagn och göra det som gynnar oss som land sett, men inte i det andra?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Föräldraskap, Faderskap, patriarkat, Alliansen, Politik, A-kassa, Arbetslinjen

Intressant utveckling

Alexander Chamberland går alltså över till Fi. Jag hade inte tänkt att han skulle ta det dit, även om han skrivit artiklar innan om hur bra Fi är och att det är ett parti som mp borde samarbeta med. Jag som utomstående har uppfattat mp som ett parti som driver feministiska frågor rätt högt på agendan ändå, varför hans kritik förvånar mig en smula. Men, han har ju givetvis en helt annan insikt än vad jag har, inget snack om saken.

Hur som helst, ett utspel värdigt 8 mars!
Andra fior som gillar detta är: Veronica, Tiarafeministen och Sara, och Alexanders egen blogg hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om 8 mars, Alexander Chamberland, Feminism, Grön ungdom, Feministiskt initiativ, Internationella kvinnodagen, Miljöpartiet

Diskussionen som skiljer sig

Linda Skugge idag på Newsmill, hon har tydligen skilt sig. Det är en kvinnofälla att gifta sig menar hon, ty man glömmer det viktigaste av allt: att vara självförsörjande. I beg to differ. Att vara gift innebär idag knappast att man som kvinna slutar jobba, världen slutar ju inte snurra efter bröllopsdagen. Många har inte ett gemensamt konto, även om man gemensamt hjälps åt med ekonomin och har ett ansvar för varann. Det är när man tar steget och blir förälder som saker vänds upp och ned, då man börjar arbetsdela på riktigt, någon börjar vara hemma, någon börjar offra sin karriär lite mer än den andre. Där och då blir familjen större än du som individ och jobb och självständig ekonomi sekundärt. Jag tror att det kräver en otrolig medvetenhet om man skall kunna gå in i projektet barn och komma ut helskinnad, utan att ha blivit rånad på sin självständighet av en partner som är liiite minde "intresserad" av städning och föräldraledighet än du.

Gudrun tar i rätt bra och skriver på samma sajt att Skugges skilsmässa är ett hälsosamt tecken. Trots att jag är ett fan av Gudrun, så känner jag mig själv inte jätteupphetsad av kategoriserandet kring äktenskap (det var ganska kul att sända iväg invitationen till henne inför mitt eget bröllop). Jag förstår helt det politiska motivet, och är helt och hållet med på att äktenskapets historik är en enda lång berättelse om patriarkatets grepp om kvinnan, men i dagens läge så ser jag det som mer problematiskt att skaffa barn än att gifta sig, just eftersom det är i och med föräldraskapet som könsroller maxas och allt dras till sin spets. Om kvinnor gifter sig av kärlek så är det ju inget intrisikalt fel i giftemålet.

Jag själv känner mig inte alls träffad av resonemang om äktenskapets omvälvning av mig som självständig kvinna. Jag har mitt eget bankkonto, det har Daniel med. Mellan oss är vi inte knussliga, det är knappast en pettimetertillvaro, men vi har bitar som är helt våra egna. Vi fattar egna ekonomiska beslut som bara rör vår egen inkomst och det är förbannat skönt. I en sund relation som bygger på kärlek har båda parter ett ansvar att behålla sin självständighet. Kontroll och krympt livsutrymme har inte med kärlek att göra. Reclaim love, och tro på att stå på era egna ben tjejer, oavsett vilken väg ni väljer i livet!

Idag avslutar jag med slutet på en av mina favoritdikter om kärlek. Det är Göran Palm som skriver:

Men kurar vi oss ängsligt samman
ständigt viskande varandras namn
krymper kärleken i äktenskaplig anda
till en liten madrasserad bur
och i den kan ingen stå på egna ben.
Det är för trångt för det.
De unga tu blir ett
som det så rullstolsbundet vackert heter.
Låt oss aldrig bli färre än två, käraste!

Kärleken är inte målet utan vägen dit!

Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Newsmill, Gudrun Schyman, Linda Skugge, Tvåsamhet, Ekonomi, Föräldraskap,

[Foto: Elin Maigaard]

Bruna familjevärderingar har inget att hämta hos Gudrun

Vill idag puffa för ett mycket bra blogginlägg av Marita på FiaVG:s blogg, om kärnfamiljen och SD:s politik, samt den gode Gudruns åsikt om det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Gudrun Schyman, Sverigedemokraterna, rasism, Kärnfamilj, Könsroller

Om bilder av män för män, och kvinnan som det evigt åtrådda våpet

Varje dag - VARJE DAG - måste jag se ett tiotal reklambilder för Coca Cola Zero innan jag är igenom min tunnelbaneuppgång och är ute i friska luften igen. Jag har stört mig till döds på denna produkt från första lanseringen, men börjar känna att min gräns är nådd. Eller, alla vedervärdiga kampanjer för Zero, utöver det faktum att det ens existerar en Cola särskilt för män, går över gränsen, men nu kan jag inte vifta bort det mentalt längre. Till en viss nivå kan jag ibland ändå tänka; ok, vi lever i ett patriarkat, reklamen bygger på könsstereotyper och sådant som är riktat gentemot män åtföljs nästan alltid av en halvnaken kvinna som accessoar.

Kvinnor köper Cola light, som en del av idén om den smala och viktmedvetna kvinnan. Män kan givetvis inte konsumera en produkt som framförallt kvinnor köper, samtidigt som de ju vill ha själva innehållet. Cola Zero ser således dagens ljus. Svart, tuff, med en lansering som bygger på att du som man kan få ALLT. Sex utan förspel, flickvän utan commitment, läsk utan socker. Sunkigaste sortens manifestation av idéer om vad heterosexuella män och kvinnor gör och vill ha.

Reklamfilerna är fyllda av coola, fullt påklädda män som omges av åmande halvnakna kvinnor. Jag hittar inte den senaste kampanjbilden på nätet, men den innehåller en vresande kvinna som ser ut att ha fått klänningen sönderriven, och en gigantisk Cola Zero-flaska står framför henne och skyler könet. De har klämt in lite coola saker som en helikopterlandning och annan action för att på något vis maxa effekten.

Jag mår illa. Höj nivån för fan, varken kvinnor eller män är våp även om Coca Cola uppenbarligen vill få oss att känna oss som just det. De åkte dit efter anmälningar till ERK (etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam) 2008 (läs mer om fällningen av Zero här). Dags för repris 2009, vem är med mig?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Coca Cola Zero, patriarkat, Könsstereotyp, Reklam

Everett Peck

Idag har min älskade make släppt en EP på nätbolaget Gnashed (drivs av enapa). Skitigt och fint, elektronika som sitter som en smäck!

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Duckman, Everett Peck, enapa, Gnashed, Electronica

Helgens musikaliska rivstart

Om ett par veckor skall jag och Danne (min make) göra ett gig på IMÄI:s klubb Elektroillegal. Igår kopplade vi ihop den tänkta sättningen för att känna på om det kommer funka. Vi har ju en del att ta av i studion nu för tiden, tack vare att Daniel gärna hamstrar musikelektronik på fritiden. Jag är inte den som gärna läser alla manualer, eller syntsurfar, läser på forum efter för- och nackdelar med olika maskiner. MEN, jag är gift med en sådan och är gärna med och spelar. :)

Grundsättningen är vår sampler, ESX-1, sprillans ny, tillsammans med Monomachine från svenska Elektron. Tenori-On är med på ett hörn, och mitt gamla mini-mixerbord kommer till användning! Ett gôtt Spaceeko är också med, och en Slicer till vilken en liten Stylopone är kopplad. Känns som en kreativ sättning men mycket liveutrymme. Det skall bli mycket mer musik detta år än förra, har vi bestämt oss för.

Nu kommer vardagsrummet vara ett färgglatt sladdtruls tills dess att det är dags för spelning, så att vi kan skapa våra låtgrunder, känna på olika stilar och sådär. Så kul med processen innan en livespelning. Tror det kommer bli fetetechno denna gången, kändes så när vi körde idag i alla fall.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Klubb Elektro Illegal, Electronica, Fritid, Min musik, Techno, Ingen människa är illegal,

Livet som matte

En liten vardagsinblick: såhär kan det se ut hemma hos oss när man skall borsta tänderna. Något impopulärt...


Läs även andra bloggares åsikter om Hundägare, Whippet, Vardag, Tandborstning

Nykomling i bloggosfären

Pushar gladeligen för kompis Gudruns nya blogg. Go Gudrun!

Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, Bloggare,

Mooncup - a mens story

Menskopp. Det låter sådär sexigt, och är inget man tar upp på tjejmiddagen direkt. Tamponger och bindor är i sin obesudlade form vita, rena och prydliga och är i sin förpackade form inga problem att snacka om.

Jag har haft mina funderingar om vad det är för någe egentligen, men tittade inte närmre på det förrän jag såg i min facebookfeed att en bekant gått med i gruppen "I love my mooncup". Så, fånigt, men det krävdes att jag såg att någon i min närhet höll på med detta - då kan det ju inte vara knasigt liksom!

Trot att det för mig var en veritabel revolution att hitta denna produkt på marknaden, så har jag varit restrektiv med att öppet sprida det vidare. Vill inte göra folk obekväma eller nåt, men hrä kommer det. Tjejer: testa! det är en silikonkopp som INTE torkar ut dig till förbannelse, som INTE ger dig TSS, som inte luktar död gam, som INTE läcker, som INTE ruinerar dig. Va, fatta vilken grej egentligen!

Istället för tusentals kronor på miljöfarliga bomulls- och plastprodukter så betalar du 300 pix för en produkt som håller i ca 10 år. Den sätts in som jag tänker att man sätter in ett pessar, behöver inte tömmas var 3-4 timme då den rymmer mycket - det är helt upp till dig själv alltså. DU gör som DU vill, inte som du måste. Är du i skogen, på kanottur med skolan osv, så måste du inte kila iväg mitt på dagen och smussla med ett äckligt knyte sen, utan kan vänta till ni kommer hem. Rätt insatt läcker den inte, ty den sitter fast av ett vaaccum.

Enda gången i livet jag faktiskt kan glömma bort vilken tid i månaden det är, till skillnad med sabla bindor och tamponger. Frihet och revolution i det lilla i livet kan vara nog så stort för dig själv. Våga testa - frihet i en liten kopp!

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Kvinnors liv, Menskopp, Mooncup, Vardag

Depraverande

Efter mitt inlägg igår så har jag sett den charmerande presskonfan med Vickan och Daniel, och sett alla journalisters djupa engagemang. Man skulle nästan kunna trott igår och idag att all världens onda bråda död upphört en smula, i princip all rapportering har handlat om förlovningen. kringreportagen i SVT som gjorts för att fylla ut och vattna detta till max har varit sorgliga. Någon som såg "reportaget" från Ockelbo där en till synes till Daniel helt orelaterad farbror från byn var den som stod för snacket?

Telefonväkteri i SVT morgon idag två varv. Jag trodde aldrig jag skulle se den dag då journalister från skvallerpressen sitter som sakkunniga i soffan, herreminje.

Det sorgligaste med allt detta tycker jag är att så många människor verkar ha reagerat med så otroligt stark glädje på beskedet. Det har varit skutt hit och tårar dit och där nånstans känner jag att vi gått över någon konstig gräns. Vad händer, har folk så små liv? Känner de äntligen att de är del av något stort i och med detta, eller vad?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Kungahuset, Daniel Westling, Förlovning, Victoria

Folkets förtroende utan att vara förtroendevald?

Vickan förlovar sig, det har inte undgått någon idag. Jag tycker verkligen att det är härligt; tanken på att behöva få min pojkvän/blivande make godkänd och inte kunna leva ut relationen som den utvecklas av sig självt får mig att rysa ett grand. Det är ju helt uppenbart att Victora inte är vilken tjej, och att hon inte har vilken pappa som helst. Om min far invid vår förlovning hade sagt följande om min Daniel så vet jag inte om jag skrattat eller gråtit: "Vi har lärt känna Daniel väldigt väl och förstått att han är en fin herre som arbetar hårt och seriöst och tar livet på allvar."

Daniel Westling skall göra allt för att förtjäna folkets förtroende, och det visar väl på stor mognad och ansvar och allt sådant där, inom ramen för en monarki vill säga. Men hur kan någon egentligen tilldelas ett förtroendeuppdrag där man representerar folket utan att vara folkvald? Vad blir måttet med vilket man avgör om folkets förtroende för en regent finns eller ej, antalet människor som sluter upp vid födelsedagsfiranden på Skansen eller vad? Nä, ingen skall födas in i ett ämbete och alla som representerar folket skall vara folkvalda i en demokrati.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Förlovning, Kungen, Regent, Republik, Victoria

En nåd att stilla bedja om

Jag har köpt en ny skiva av en av mina favoritartister. I min skivhylla & mitt iTunesbibliotek finns en mängd artister, från de minsta släppen som artisten gjort själv, via obskyra mixar, svensk halvstor indie, världskända klassiker till Beyoncé och Michael Jackson. Oavsett vad de tjänar på sin musik (inte för att jag har särskilt bra insyn i vilka avtal resp artist har med sina bolag, vad de får för stöd av sina bolag osv, något jag har gemensamt med de flesta) så har jag köpt dem produkt jag velat ha i min ägo, och aldrig tyckt att det varit något konstigt med det. Givetvis har jag MÖJLIGHETEN att inte köpa musik utan ta den, men vad betyder det? Att det är ok, för att det går och för att jag som enskild person inte vill betala för mina varor?

Häromdagen kom så nya Freddie Wadling-plattan hem med posten. På den medverkar 5 ytterligare sångare, 11 musiker, en producent, 4 tekniker och 4 personer har arbetat med konvolutet. De har alla lagt en stor mängd tid, någon har betalat deras löner, distributionen osv, och på framsidan skriver de helt lugnt och stilla ett inlägg i debatten som går rakt in i hjärtat - och hjärnan!

Thank you for buying this music and for supporting the artists, songwriters, musicians and others who've created it and made it possible. Please remember that this recording and artwork are protected by law. Since you don't own the copyright, it's not your to distribute. Please don't use Internet services that promote the illegal distribution of copyrighted music, give away illegal copies of discs or lend discs to others for copying. It's hurting the artists who created the disc. It has the sam effect as stealing a disc from a store without paying for it. Applicable laws provide severe civil and criminal penalties for the unauthorised reproduction, distribution and digital transmission of copyrighted sound recordings.

Det är en sak att förkasta stora bolag, inte vilja gynna dem och deras affärer, och då inte heller ta del av det de producerar, men att i nån form av förvriden Robin Hood-high tycka att de sitter där på sina gödda rövar och samtidigt vilja konsumera deras mainstreamverk, det är inget annat än förbannat hyckleri.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Hyckleri, The Pirate Bay, Musik, Artister, Konst, Lagen, Juridik, Digital, Freddie Wadling

Softish

Ok, den som inte klarar sådär överdrivet mogna och positiva inlägg tittar bort omedelbart!

Jag måste bara få berätta att något har hänt med mig, i och med skadan. när jag ser tillbaka på allt nu, och även ser framåt mot en sjukt lång rehab, så känns det som att jag verkligen lyckats att ha en bra attityd genom det hela. Jag tror jag lärt mig på riktigt att gilla läget, slappna av och kunna fokusera på att bli lite bättre varje dag, istället för att tänka att det här går aldrig.

Jag trodde innan jag blev sjukskriven att jag inte skulle klara av att vara ifrån jobbet, men jag lyckades släppa, lite på mina kollegor, INTE ringa dem och "kolla läget" varje dag. jag kände mig inte värdelös när jag var hemma, lät allt ta sin tid trots att allt jag gjorde tog hundra år, och jag trodde nog inte det om mig själv.

Nu efter 6 veckor i gips är min handled som stelopererad, och man skulle ju kunna få känslan av att det är ett gigantiskt berg att ta sig över, men det känns inte så. Istället känner jag mig otroligt stakt och taggad av utmaningen. Jag ser skillnad i träningen dag för dag och har tydliga målsättningar, en liten mental lista över sådant jag skall göra när jag blir helt bra.

Vi anar alltså en smula personlig utveckling här, sånt som man alltid tror händer andra händer nu alltså mig.

Dagens blogginlägg skrevs för ett par dagar sedan av JPA. Om piraträttegången.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Bryta handleden, Energi, Jobb, Lugn, Mål, Personlig utveckling, Sjukgymnastik, Sjukskrivning, Träning, Tålamod

Filmkrig med fetaste comback

Jag läser Andrea Reuters blogg ibland. Eller, mer och mer. Hon bloggar från Berlin, bara en sådan sak, och hon skriver roligt och bra. Om film t ex (det var ju ändå mitt huvudämne på universitetet),av vilket mitt intresse är mer perifert än genuint nuförtiden, men det ger mig ändå mycket.

I helgen så dök det upp ett inlägg om att Nils-Petter Sundgren skulle ha dissat Andrea på bästa mansdominanta vis (dvs genom att sänka den yngre kvinnan till ett barns nivå och därmed ta ifrån henne all möjlig pondus och kompetens). Han skriver i en krönika: Jag tror inte att Andrea Reuter är så dum som hon verkar, när hon talar och skriver. Hon borde ändra tilltal i sin blogg, där hon skildrar sina äventyr i film- och klubbvärlden med samma infantila språkbruk, som bidrog till att sänka Filmkrönikan. Kanske jobbar Reuter på att blir filmvärldens svarthåriga Blondinbella?

Nu har Andrea i alla fall givit underbart svar på tal, jag måste bara dela med mig. Det finns inget skönare än en go råsop tillbaka från en ung fräck och smart tjej.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Andrea Reuter, Berlin, Nils-Petter Sundgren, Genmäle, Råsop, Filmkrönikan,

Dagen D

Harredjefflar, idag åker gipset AV!

Läs även andra bloggares åsikter om Gips, Frisk

Gårdagens balluns

Igår hade vi bjudit hit några goda vänner på middag och ostbricka. Det blev en jättehärlig kväll. Och MUMSIG! Johan och Mina kom, tillsammans med deras bästegranne Erik. Patrik var också med, min vän i karriären.

Jag hade kollat upp ett bra vin via min insiderkontakt på Systembolaget. En vit chilenare, De Martino. Ostarna kom från Saluhallen där man får sån sjukt bra service. Mitt i fredagsrusningen kommer man dit och vill ha en guidning i den perfekta ostbrickan, och de tar tag i det helt lugnt och sansat, man känner inte att man är tillbesvär eller sådär. Lärde mig massor, som att en Schweizerost är obligatorisk på dagens ostbricka - så var det inte förr, vad jag minns. Så, det som förgyllde vår kväll igår var en härlig Gryéré, en fårost som hette Ossau Iraty, en Temme de Chevré. Johan hade med ett sött vin till mögelostarna. Blå Kornblomst och Sörmlandsädel kicked ass.

Kvällens två stora höjdpunkter var leveransen av våra syntöverdrag i vintagetyger, som Mina skapat åt oss, samt den fina presenten från Antikhandlarna:


Läs även andra bloggares åsikter om Njutmat, Vin, Ost, Pärlhalsband

Jenny shaken and stirred

Jag måste säga att jag inte varit särskilt insatt i vad som hände i Knutby egentligen, kring församlingen alltså. Ibland stänger man liksom av när nyhetsflödets dammar står vidöppna, och om man inte läser kvällstidningar så är man inte del av de som har råkoll på minsta förveckling, intrig och uttalanden som görs.

Jenny Westerstrand skrev på sin blogg för en vecka sedan om en debatt om Knutby hon varit på, och om illamåendet det hela lämnat i hennes mun. Jag själv har vid olika tillfällen sett intervjuer med Åsa Waldau, i Existens t ex, och slås alltid av hur otroligt stark, stabil och lugn hon ändå framstår. I senaste debatt så sitter hon ändå där, tar emot otroligt mycket och är den i rummet som verkar mest trovärdig av dem alla, oavsett hållning. Jag är smått fascinerad av detta, vissa människor har bara den där utstrålningen, och jag har absolut förståelse för att man kan vilja ha henne som ledare.

Jag vet inte om jag vill se serien som TV4 visar egentligen, känns lite som grottande i en tragedi för de enskilda människorna som utsattes eller vars anhöriga utsattes för hemska brott. Att Åsa och församlingen framstår som ondskan själv gör mig också misstänksam, får mig bara att inte vilja ta del av ena eller andra sidan.

Såhär ligger det ju till: kristendomen som religion med Bibeln som ledstjärna, innefattar ju en mängd begrepp som Guds vrede och hämnd, den helige andes utgjutelse i människor, tukt av de ogudaktiga, tydliga uppradningar om vad som är att anse som syndfullt beteende osv. Dessa saker dyker upp i bashingen av Knutby Filadelfiaförsamling, att detta språkbruk använts, att man hotat med Guds hämnd osv. Det i sig är ju inget konstigt, så är det ju i många församlingar, och särskilt vanligt inom frikyrkan. Att församlingar agerar gentemot medlemmar som inte beter sig "som man skall" är nog inte särskilt ovanligt heller, jag har sett det ske. Det lär ju också förekomma i t ex våra politiska partier, eller andra organisationer. Människor går samman i grupp mot en enskild som inte sköter sig i sociala grupper eller på arbetsplatser, man utesluter och "bestraffar" på olika vis. Folk beter sig ofta djävligt illa mot sina medmänniskor, alltså, och religionen ger dessutom en grund för det hela - till skillnad från många andra sammanhang har man därmed regler och bestämmelser att hänvisa till, som kan fälla även den bäste.

Så, om Helge Fossmo inte fanns, skulle Knutbyförsamlingen ändå kunna anses vara Sveriges värsta och mest galna församling, det är min fråga? Tankar, någon?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Knutby, Religion, Helge Fossmo, Åsa Waldau, Bibeln, Synd, TV4, Ledarskap

Nya spår för en havererade tågtrafik?

Idag skriver SvD om ett nytt förslag från regeringen. Konkurrensutsättning av tågtrafiken på sträckorna Malmö-Gbg och Gbg-Sthlm. Som veckopendlare på den senare sträckan måste jag säga att det är BEDRÖVLIGT idag. Under åtminstone varannan resa är vi antingen sena till slutstationen, avfärden är försenad eller så är det fel på korglutningssystemet (vilket gör att man inte får en behaglig åktur, där kupén man sitter i inte längre anpassas i hårda svängar osv). Prissystemet har blivit helt galet (jag själv köper aldrig biljett eftersom jag har årskort, men får alltid slag när jag skall köpa åt någon annan), och standardpriset på en enkel vuxenbiljett Gbg-Sthlm är på allvar 1200. Som många vittnar om, så är det billigare att flyga inrikes helt plötsligt, och jag fattar ärligt talat inte tanken. Det är inte som att man köpt in nya fräscha tåg i förtid när de gamla slitis ut i förtid, och därför måste fläska på priset för att finansiera det nya. Nä, vi åker i precis samma skit nu som vi gjort hela tiden, tågen blir allt sunkigare, men priset går upp. Hur går det ihop? Tågsystemet är helt klart överbelastat, många pendlar och väljer bort flyget. Både jag och min make har varit med om att vi inte kommer hem alls, därför att samtliga biljetter på fredagar är borta. Att människor åker tåg och tänker miljömedvetet är ju verkligen något bra, men man blir ju inte belönad eller sporrad direkt.

Hur blir det då med flera aktörer? Det är klart att om sträckorna konkurrensutsätts, så kan det hända grejjer, men det är sannerligen ingen garant för att det blir bättre! Vad säger att en mindre aktör kommer ta särskilt mycket mindre i betalt, eller servera skinande nya fina vagnar utan fel? Är det ens sannolikt att nya aktörer kommer ta bättre hand om sina kunder? Att SJ:s resor ofta är slutsålda i nuvarande situation visar ju att behovet av att resa är stort - och att människor är beredda att betala för det, om än med gnäll.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, Tåg, Veckopendling, Konkurrens

Komma tillbaka

Nedräkningen har börjat. 3 dagar kvar till avgipsning, oh my god. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, att jag stått ut utan knot i 6 veckor, att det faktiskt gick att bestämma sig för att gilla läget. En kväll nån vecka efter operationen så slank det ur mig: "Fan vad trött jag är på detta gipset". Daniel stoppade mig, sa att sådär kan jag ju inte känna i flera veckor till om livet skall kännas ok. Helt rätt ju, jag skärpte mig direkt och har därefter bara slappnat av, låtit allt ta aslång tid, pushat gränsen lite varje dag för att bli bättre snabbare. Det har funkat, för här sitter jag och känner mig tillfreds, har en ok handled jämfört med för bara 3 veckor sedan (då jag opererades). När jag för ca en vecka sedan kunde sätta upp håret själv i en tofs, ja det var ett stort ögonblick. Sedan dess har framgångarna bara vällt in. Jag kan nu äta och skära min mat själv, stänga dragkedjor med vänsterhanden och knäppa mina knappar alldeles själv!

Dagens låt: Walk med Freddie Wadling och Fläskkvartetten. Helt otroligt fet.
Dagens blogginlägg: Alexander Chamberland säger dagsens sanning om vår svenska flyktingpolitik.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Ortopedisk kirurgi, Operation, Gips, Frihet

Framöver

Kära läsare,
de senaste veckorna, då jag faktiskt haft tid att uppdatera ofta med nya rafflande inlägg, har visat att jag har en hel del läsare. Välkomna alla, make y'all comfortable, 2009 kommer bli ett strålande bloggår, jag lovar. I min lilla poll har ni fått säga ert om vad jag bör skriva om. I cirkatal: 50% vill se mer jämställdhetspolitik, 40% mer privatliv, 5% musik och dataspel och ynka 2% vill läsa mer om jobbet. Detta går ganska mycket i linje med vad jag själv vill - perfekt! Lusten att kolla in politik kommer igen, och jag kommer nog inte att kunna hjälpa att slänga in lite inlägg om vardagen emellanåt. Jobbet kan jag ändå inte skriva särskilt mycket om, perfekt att ni inte är särskilt intresserade heller. ;)

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Framtiden, Bloggare, Jämställdhet, Privatliv, Musik, Jobbet, 2009

343 sluts

Känns nästintill oförlåtligt, att jag inte kände till det magnifika franska manifest för kvinnors rätt till abort, som skrevs av min husgudinna Simone de Beauvoir. Jag såg det på Alexander Chamberlands blogg idag, och känner mig lycklig över det de gjorde då, och vad det ledde till i förlängningen. Stooora namn som Duras, Wittig och Varda, tillsammans med Simone och 339 andra mäktiga kvinnor, outade sig själva och sin erfarenhet. De hade alla genomgått en abort och krävde laglig rätt.

Dagens bloggtips: CUF-ordföranden Magnus Andersson skriver om förlorare.
Dagens låt: San Francisco, Judy's gamla örhänge i ny tappning av sleaziga Rufus Wainwright.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Simone de Beavouir, Manifesto of the 343 bitches, Marguerite Duras, Agnès Varda, Monique Wittig, abort

Frestelsernas dag

Två stora kongresser är i full gång. Folkpartiet har partiråd här i Göteborg och Feministiskt initiativ debatterar uppe i Uppsala. De stora händelserna på fp-fronten är att man vill folkomrösta om euron i syfte att gå med i EMU fullt ut så snart som möjligt. Energi/kärnkraftuppgörelsen antogs också. Jag såg Maud gråta på TV när hon höll sitt tal om framtida generationer, och det råder inga tvivel hos mig om att hon verkligen talar och agerar från sitt hjärta. F! säger att det hela är galenskap. Mitt stora problem är att jag vet för lite. Tänk om det är så att kärnkraften kommer visa sig vara mänsklighetens största (och då sista) misstag? Tänk om det är vårt ozonlagers och våra skogars räddning ur den nuvarande krisen? Vi vet inte hur hårt det kan slå om det går fel. Som medborgare känner jag mig orolig och rädd inför kärnkraft, men inser att det inte är särskilt faktabaserat. Jag skall försöka läsa mer och se om jag kan förena maggrop och geniknöl.

Dagens musiktips: Justin Timberlakes heta Sexy Back.
Dagens stora frestelse 1: en ljuvlig Burberry-trench, vore helt perfekt såhär på vårkanten. Om jag vore galen vill säga. Jag stod emot.
Dagens stora frestelse 2: Espresso Houses muffinssemla. Vilar störtskönt i kistan.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Espressohouse, Semla, Burberry, Kärnkraft, Kongress, Feministiskt initiativ, Folkpartiet, EMU, Euro

Mitt kära Bergsjön

För ett par dagar sedan skrev GP om en spännande undersökning om Göteborgsstadsdelen Bergsjön, maken ringde ivrigt från lunchrestaurangen och berättade. Tyvärr missar jag lite Göteborgsnyheter efter det att jag sade upp min GP-prenumeration. Tydligen hölls en diskussion igår om vår stadsdel, med anledning av en undersökningen Bilden av Bergsjön som gjorts på uppdrag av stadsdelsnämnden.

Undersökningen har gjorts bland personer som både bor i Bergsjön och inte, som en del av ett EU-finansierat projekt för positiv utveckling av stadsdelen. Jag är inte förvånad över resultatet: de som inte bor här har en bild av en otrygg stadsdel och ger uttryck för rasistiska fördomar; de som faktiskt bor här trivs bra med sitt boende. 2/3 av de som svarat på undersökningen har inte ens varit i Bergsjön. Det är anmärkningsvärt.

Jag och Daniel har ju bott här i Bergsjön i flera år. Visst har det hänt saker här. Det värsta var ju det hemska rånmordet precis utanför vårt hus, det har varit bråk i lägenheter och stökigt kring Komettorget. Men, så är det ju över hela stan. Daniel möter mig om kvällarna vid spårvagnen, men det gjorde han när jag bodde i Majorna också. Det är, som ju GP-artikeln säger, farligast att vistas i centrum. Fredagskvällen i vårt bostadsområde är rätt lugn, nästan ingen ute, men skulle jag rumla omkring Avenyn kring midnatt så skulle jag nog ha anledning att vara orolig - särskilt som ung man.

Mycket har gjorts i Bergsjön de senaste åren, det finns så mycket trevligt, det är inte bara en hög miljonprojekthus. Vid Galileos gata finns nu en folkhögskola och ett fräscht torg med försäljningsbodar, sedan vid nästa hållplats Teleskopgatan finns en äventyrslekpark för barn, tennis- och basketbanor plus en helt ny idrottshall som till synes sysselsätter många ungdomar. Det finns två större naturområden med vandringsleder och storslagen natur, både kring sjön Bergsjön mot Utbyhållet, samt Lärjeåns dalgång som löper kring Kortedala-Bergsjön-Angered. Det är något att marknadsföra stadsdelen med, folk åker till Delsjöområdet på helgerna med familjen för att uppleva natur och traska omkring. Tänk om Bergsjön sågs som ett värdigt utflyktsmål, det vore nåt!

Som jag ser det, är det stora problemet här ute allt skräp. Det ligger högar med gamla grejjer lite varstans, matrester utslängda på gräsmattor. Vidrigt verkligen (och gör det livet som hundägare till ett smärre helvete, varje dag en ny sak för hunden att mumsa på: rulltårta, fläsksvål, flintastek, makaronilåda osv osv). Det skulle behöva röjjas big time, för att öka känslan att vi faktiskt bor på ett fint ställe.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, Bergsjön, Storstädning

All good things come to an end

Ikväll tog båda av mina sjukskrivningsserierpåDVD slut. Sista avsnittet av Amy Sedaris Strangers with candy. Tyvärr fick vi importera DVD-boxen från USA (och som följd köpa ny spelare...). Den lär inte komma ut i Sverige, så många år sedan som det nu var sedan sista avsnittet gick. Snart ett decennium - gulp! (Filmen med samma namn som kom senare är inte så rolig, så bli inte rädd för serien om ni sett den när den kom 2005)

Amy Sedaris är inte så känd i Sverige, men hon är en fantastisk komedienn. Ofta med i Lettermans show, hon är enligt utsago en av de få som faktiskt får honom att skratta. Jag har skrivit tidigare lite kort om hennes senaste bok I like you - Hospitality under the influence. Det är en underbart tjock bok i nästintill kollageform som täcker ALLT när det kommer till att underhålla gäster. Humorn är instoppad i text som först ter sig rätt normal. Ett exempel: Amy beskriver vad som kan bra att tänka på vid en blinddate. Lite receptförslag, bild på en lämplig outfit, några historier om hennes tidigare dejter om vartannat. Men sen kommer faktarutorna. Dels en som helt torrt beskriver hur man bäst får bort kräksfläckar, och dels denna:

Guys don't like
- skimpy meals
- salads
- lamb chops with handles
- hot fruit

Guys like
- meat
- extra portions
- pies
- gravy
- toothpicks
- pussy

Santlöst kul tycker jag, blandningen av torr och blöt humor funkar strålande! I Strangers with candy spelar ursöta Amy en rätt ful avdankad pundare vid namn Jerri Blank som suttit i fängelse för prostitution osv, som sunkig och sliten återvänder till high school. Vanliga tonårsproblem avhandlas, såsom mobbing, droger, utseendefixering, cheerleading-hets osv. Det är en underbar serie, spelar på alla dåliga ungdomsserier som gjorts, crazyhumor, slapstick och mycket hjärta. Moralkakorna haglar som vanligt i ungdomsserier generellt, fast är alltid lite obegripliga och motsägelsefulla, helt underbart. Enligt en av huvudrollsinnehavarna så är mycket av humorn improviserat på plats: "About 50 percent of the jokes were mistakes we kept, skriver Paul Dinello på sin hemsida.

Stephen Colbert (The Colbert Report, you know?) spelar en uptight lärare som är kvar i garderoben och i hemlighet tillsammans med konstläraren Gellineck, spelad av grymma Dinello, och en hel del humor handlar om deras relation, alt om Jerri Blanks förflutna som knarkare och prostituerad. Hon är liksom både luttrad från gatan och en osäker tonåring.

Det som är härligt med Amy över lag är att hon vågar vara ful, ofräsch, sexig och vulgär på samma gång, det är därför jag gillar henne så mycket. Hos Letterman dyker hon upp i de finaste klänningar, små klackar, fixad och gorgeous, gör intervjuer för honom vid galor eller sitter som gäst i studion, men så kan hon plötsligt börja bete sig helt utanför sociala konventioner, imitera folk, agera grymt sexigt eller som ett barn. Det är inspirerande!

I samma beställning DVD-beställning så fick vi också hem säsong 3 av Criminal Minds. Ingen kriminalserie har fått mig så involverad innan, har suttit klistrad vid de tidigare säsongerna. Spännande fall i princip varje gång, annorlunda berättargrepp, och för en gångs skull kan man sympatisera med samtliga i gänget. Jag har svårt att förstå hur man kan följa t ex Greys Anatomy där väl varje person har betett sig så illa vid något tillfälle att man bara hoppas att den skall få sparken...

I Criminal Minds arbetar alla i gänget för FBI med profiliering av gärningspersonen. Beteende studeras, man resonerar om vem personen som utfört ett dåd är. Flera av skådisarna är man inte van att se i kriminalserier utan snarare i komedi, här hemma funderar vi på om det är ett uttänkt grepp, för att de liksom skall vara lite av blanka blad inför sina nya roller. Vem vet, känns som en smart tanke. Vissa förflyttningar mellan genrer funkar inte alls. Finns det nån i hela världen som tycker att Carries Mr Big i SATC passar som hårdkokt snut i Law & Order helt plötsligt? Risken att det inte skulle funka att göra så som de gjort i Criminal Minds är stor: ledaren Aaron Hotchner spelas av Thomas Gibson, som för mig är evigt förknippad med sin roll i Dharma & Greg. Som för de flesta antar jag.

Han är dock så grymt svartsynt, allvarlig och hård i serien, att man inte gör kopplingen mellan rollerna. Bra skådis, helt enkelt. Min absoluta favorit är dock Dr Spencer Reid, ett underbarn som doktorerat tidigt och börjat arbeta i teamet som mycket ung. De skildrar hans utveckling på ett otroligt engagerande vis, han blir liksom vuxen under tiden de arbetar. och är samtidigt den som bär mest kunskap av dem alla.


Bloggtipset idag: JPA skriver om rasistiska snutar i Malmö, vars smuts äntligen kommit till ytan.

I lurarna: Markus Krunegårds härliga låt Jag är en vampyr. Jää, suger och spyr, hela världen är så underbaar...

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Amy Sedaris, Criminal minds, Dr Spencer Reid, Dharma and Greg, Thomas Gibson, Greys Anatomy, Humor, Paul Dinello, Stephen Colbert, Strangers with candy, Slapstick

Ibland är språket allt

Allt sedan jag läste en krönika på F!:s hemsida i julas så har jag tänkt extra mycket på det språk man använder sig av som politiskt aktiv, och framförallt som feminist, när man arbetar utåtriktat. Jag blir lite ledsen av att se att så många alienerar de som inte redan är med i klubben, men ett språk som känns onåbart, som del av en egen värld. Författarna av just denna krönika är utmärkta personer på alla sätt så vitt jag vet, och texten är inte späckad med konstigheter egentligen, den bara satte igång mina tankar.

Jag, som läst genusvetenskap, läst mycket i ämnet, skrivit uppsatser osv, jag förstår budskapet precis. Men, de som hittills inte sett något problem med sättet vi lever i detta landet, som inte reflekterat särskilt över ojämställdhet, rasism, diskriminering, hur skall de känna sig ens tilltalade? Vad betyder queerproletärer för dem, eller etnocentrism?

Kanske är feminismens problem generellt att formuleringen stammar mer ur högre studier än ur aktivismen och gemene persons vardag? Arbetarrörelsen har inte alls samma problem rent allmänt. Ofta lyckas de bra att förklara vad de tycker är problemet och vad lösningen är, så att de flesta förstår oavsett förkunskap. Med feminismen är det annorlunda, och det är så synd, framförallt därför att grunden inte är etablerad och allmänt accepterad. Alla är sannerligen inte ense om att Sverige t ex är ett särskilt ojämställt land, eller att rasism är inflätat i vår vardag. De flesta är däremot ense om att det finns någon form av klassystem, eller åtminstone att människor har det olika ställt rent ekonomiskt. Om det sedan är strukturellt styrt, eller helt upp till individen, är en annan sak.

För att faktiskt sprida den feministiska tanken och förklaringsmodellen till en stor del av vårt samhälles och vår världs problem, så är det min övertygelse att det är helt centralt att ett vettigt språk genomsyrar allt. Att vi inför oss själva och inom våra grupper och organisationer hittar ett sätt att prata om de politiska frågorna och de teoretiska begreppen som allt vilar på, som är okomplicerat och lättillgängligt. Det är verkligen en utmaning, det erfor jag sannerligen under valrörelsen 2006. Många varma dagar i valstugan, fulla av samtal med mängder av människor, gav mig insikten att många inte ens vet vad feminism i grunden betyder. Vad hjälper det då att vi talar om queer, transfobi, rasifiering, binärt könstänkade eller manlig hegemoni?

Dagens bloggtips: Juridiska perspektiv på Konstfack/psykakut-ståhejjet från Juridikens Maskinrum.

I mina lurar: Lars-Erik Larssons En Vintersaga. Min besvikelse över att Fredrik Lindström inte kände till mästerverket i senaste På Spåret vet inga gränser.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Feministiskt initiativ, Vokabulär, Ord, rasism, Klass, Gemenskap, Jämställdhet, Vision,

Fläsket och apan framöver

När jag väl är tillbaka i Stockholm så skall jag absolut pallra mig iväg och se Fläskkvartettens nya grej förresten: Diffrent trains. Såg förra (tror jag) balettgrejjen de gjorde, med Mats Ek. Det var svinbra, såklart. De är helt otroliga, och ändå kan man gå på exklusiva spelningar med dem i storstäder som är långtifrån fullsatta. Why is that, har ni alla inte tagit fläsket till era hjärtan?

Ikväll blir det lite mer aggressivt och elektroniskt: Klubb Elektro Illegal i Gamlestaden. Blir fantastiskt, särskilt enapas gig. Även om jag stöttar Ingen människa är illegal, så har jag inte varit på någon av deras musiktillställningar. Tror det kommer funka för mig också, verkar vara sittande publik på Kulturhuset Underjorden, inte massa packat folk som studsar in i en alltså.



Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om enapa, Ingen människa är illegal, Klubb Elektro Illegal, Fläskkvartetten, Fleshquartet, Mats Ek, Kulturhuset Underjorden, Gamlestan

Broken bones but not a broken spirit

Jag är så otroligt glad! Igår var jag iväg på sjukhuset och träffade ännu en pojkspoling till doktor (min fjärde ortoped hittills, nu hat jag stött på de flesta typerna känner jag) för kontroll av min arma arm. Eftersom jag blev så golvad av föregående operationsbesked så hade jag ju varit grymt korkad att för andra gången traska inpå röntgen och förutsätta att det ser bra ut. Så, jag förberedde mentalt i ett par dagar för ett nytt besked om operation, ny tid som nyskadad, y gips- och konvalecenstid. Men så blev det tack och lov inte! Efter lagningen, som består av en skruv satt vertikalt rakt in i min handled samt två ståltrådspinnar som stöttar upp och löper ned i min underarm, så är handleden i "perfekt anatomiskt läge". Jag behöver inte vara orolig för att det hela skall krajja under mina övningar, och kommer med största sannolikhet bli helt återställd!

Min mamma kom hem till mig efter jobbet sitt, och vi firade med rödtungafilé och grönsaksgryta. Mammor är bra att ha. :)

I lurarna: Kudden av Oscar Danielsson
Bloggtips idag: Anna-Karin om feministers internationella engagemang efter denna krönika i SvD.
Dagens jobbtips: ILGA Europe söker policy officer. Sööök alla duktiga!

Är detta inlägg intressant månne?

Läs även andra bloggares åsikter om Ortopedisk kirurgi, Konvalecens, Rehabilitering, Feminism, Feministiskt initiativ, Anna-Karin Johansson Brikell,

Ack, det ljuva tålamodet

Idag avslutas min tredje gipsvecka och imorgon inleds således den fjärde. Det är egentligen sanslöst enerverande att gå runt med denna klump på armen, men jag har blivit rätt bra på att tagga ned. Om det tar 4 timmar att duscha och göra/äta frukost, so be it. Efter 3 veckors konstant högläge är min vänstra axel rätt trött, men fatta vad stark den kommer vara efter denna 6 veckor långa pärs!

Det är jobbigt att inte jobba, men rapporterna från mitt gäng på kontoret säger att jag inte missat för mycket hot stuff ännu. Hoppas det smäller till lagom till att jag är tillbaka. Om jag inte fokuserar på sjukgympan nu så kommer jag kanske aldrig bli bra, och det är inte heller till nån glädje för en work-a-holic, så därför accepterar jag och resignerar. Idag skriver jag detta blogginlägg med båda händers fingrar. Igår kunde jag plocka ur diskmaskinen med båda händer och i förrgår klarade jag av att klippa höger hands naglar. Jag blir glad som ett barn när jag får till de vardagliga sysslorna, även om det blir snett och vint, kladdigt och oregelbundet. Fantastiskt!

Ser fram emot hjälp till återställning av min Lovisa så fort gipset är av. Ser fram emot att spela cello igen (har köpt fina nya strängar som bara längtar efter att stråkas på, för att göra min längtan konkret, och ge mig ett mål). Ser fram emot att kunna ligga i soffan lite som jag vill, busa med min vovve och klia min man på ryggen bara sådär.

Dagens bloggtips: Mymlan med en text publicerad postumt av journalist i Sri Lanka. Golvade mig en smula, sannolikt även dig.
I lurarna idag: Which song av Max Tundra från nya albumet Parallax Error Beheads You

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om The real Mymlan, Max Tundra, Parallax Error Beheads You, Which song, Lovisa Eriksson, Sjukskrivning, Arbetsnarkomani, Tålamod, Besvär, Bryta handleden,

En erfarenhet rikare

Hej alla, nu börjar jag komma tillbaka lite. Opererades i torsdags, nu börjar smärtan bli mer "normal" eller vad man skall säga. Stygnen gör asont, men inte själva frakturen, som gjorde så himla ont innan. Jag har varit supersvullen, men gjort mina övningar och nu börjar det faktiskt gå ned!

Efter en hård krock med verkligheten idag har jag fått inse att jag måste våga upp på hästen igen, använda min hand mer trots att det gör ont, inte vara rädd för att det skall gå sönder igen. Jag kommer inte helt slappna av förrän om 10 dagar, då min kontrollröntgen är och jag får veta om allt ser bra ut eller inte, eftersom beskedet om operation var en kalldusch, något helt oväntat. Jag trodde inte jag skulle klara av det, operation, ensam, men det gick. Ni som känner mig vet hur rädd jag är för nålar, men nu så har jag ändå varit med om en del och det har verkligen inte varit särskilt farligt.

Det som var mest imponerande under hela upplevelsen var inte läkaren, utan alla sköterskor. Ett sådant otroligt varmt bemötande, en respekt för min känsla och upplevelse som var enorm. Alla som jobbade med mig presenterade sig, berättade vad de skulle göra i samband med proceduren. Jag kände mig helt lugn och trygg. Känns dock fortfarande märkligt, hela grejjen att faktiskt kunna sova sig igenom en timmes karvande och sen vakna typ hel och ren igen. Jag var utskriven fyra timmar efter jag vaknade, tydligen är det rätt vanligt nu för tiden att man åker in över dagen för sånt som man tidigare låg inne flera dagar för. En sköterska berättade att det höjer patienternas hälsa i många fall; man ligger inte längre ihop med andra sjuka och smittar varann.

Nu väntar den stora utmaningen: att bli bra: göra vardagssysslor med en ond hand och lita på att lagningen håller. Jag skall försöka att bitcha mig igenom detta så lite som möjligt.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Smärta, Bryta handleden, Ortopedisk kirurgi, Högläge, Tillit, Bitch, Operation, Sjuksköterskor, Sjukvård,