Jenny shaken and stirred

Jag måste säga att jag inte varit särskilt insatt i vad som hände i Knutby egentligen, kring församlingen alltså. Ibland stänger man liksom av när nyhetsflödets dammar står vidöppna, och om man inte läser kvällstidningar så är man inte del av de som har råkoll på minsta förveckling, intrig och uttalanden som görs.

Jenny Westerstrand skrev på sin blogg för en vecka sedan om en debatt om Knutby hon varit på, och om illamåendet det hela lämnat i hennes mun. Jag själv har vid olika tillfällen sett intervjuer med Åsa Waldau, i Existens t ex, och slås alltid av hur otroligt stark, stabil och lugn hon ändå framstår. I senaste debatt så sitter hon ändå där, tar emot otroligt mycket och är den i rummet som verkar mest trovärdig av dem alla, oavsett hållning. Jag är smått fascinerad av detta, vissa människor har bara den där utstrålningen, och jag har absolut förståelse för att man kan vilja ha henne som ledare.

Jag vet inte om jag vill se serien som TV4 visar egentligen, känns lite som grottande i en tragedi för de enskilda människorna som utsattes eller vars anhöriga utsattes för hemska brott. Att Åsa och församlingen framstår som ondskan själv gör mig också misstänksam, får mig bara att inte vilja ta del av ena eller andra sidan.

Såhär ligger det ju till: kristendomen som religion med Bibeln som ledstjärna, innefattar ju en mängd begrepp som Guds vrede och hämnd, den helige andes utgjutelse i människor, tukt av de ogudaktiga, tydliga uppradningar om vad som är att anse som syndfullt beteende osv. Dessa saker dyker upp i bashingen av Knutby Filadelfiaförsamling, att detta språkbruk använts, att man hotat med Guds hämnd osv. Det i sig är ju inget konstigt, så är det ju i många församlingar, och särskilt vanligt inom frikyrkan. Att församlingar agerar gentemot medlemmar som inte beter sig "som man skall" är nog inte särskilt ovanligt heller, jag har sett det ske. Det lär ju också förekomma i t ex våra politiska partier, eller andra organisationer. Människor går samman i grupp mot en enskild som inte sköter sig i sociala grupper eller på arbetsplatser, man utesluter och "bestraffar" på olika vis. Folk beter sig ofta djävligt illa mot sina medmänniskor, alltså, och religionen ger dessutom en grund för det hela - till skillnad från många andra sammanhang har man därmed regler och bestämmelser att hänvisa till, som kan fälla även den bäste.

Så, om Helge Fossmo inte fanns, skulle Knutbyförsamlingen ändå kunna anses vara Sveriges värsta och mest galna församling, det är min fråga? Tankar, någon?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Knutby, Religion, Helge Fossmo, Åsa Waldau, Bibeln, Synd, TV4, Ledarskap