Starka möten i Madrid

Bryssel är obegripligt grått. Det ser ut som någon gammal gruvstad utanför fönstret och regnet öser ned. Igår kom jag hit från Madrid. Tvära kast.

I Madrid träffade jag och Maria flera spanska feminister som är organiserade i de regionala feministiska partier som finns eller andra feministiska organisationer. Maria Pazos var en av de feminister som visade stor generositet, hjälpte till med arrangemanget, sände runt inbjudningar och lät oss bo i hennes fantastiska lägenhet i Madrids gamla stan. Många av oss som var insyltade i F!:s valrörelse träffade henne. Helt otroligt att hon var här som valövervakare, roddare osv, tillsammans med Priya Alvarez. Det är inte försent att skriva till dem och berätta hur fantastiskt det var att de hjälpte till och stöttade!

Mötet i Madrid gav oerhört mycket. Vi hjälptes åt att förstå varandra på spanska, svenska och engelska. Frågorna om vår valrörelse var många, och det var otroligt kul att berätta. Många minnen om ett extremt och fantastiskt arbete! I Spanien har de arbetat partiorganiserat mycket längre än vad vi i Sverige har gjort. 1999 ställde de dessutom upp till Europaparlamentsval. Jag fick med mig mycket material hem med deras valanalys, valmanifest mm. Tror verkligen på att samarbeta med Spanien, för vi kan ha stort utbyte av deras engagemang och erfarenhet.

Cudos Spanien!

Madame!!

I helgen stukade jag foten, rätt rejält. Otroligt trist att bli sittande när det är finaste promenadvädret ute och älsklingen var här. Jag accepterade hyfsat snabbt förändringen och taggade ned mentalt, men förbannade det faktum att jag bor högst upp i ett hus på fyra (4) våningar, och toan är belägen fem (5) trappor ned. Plötsligt måste man välja mellan att krypa ned och göra sina behov eller slippa böket och dö av njursprickning.

(Satt hos vår parlamentsläkare i väntrummet i måndags för att bli kollad. Efter 30 min av total tystnad hade jag nästan somnat. Då ropar någon i korridoren utom synhåll "Madame!". När jag inte fattade att detta betydde att jag skulle röra på de skadade påkarna så ropade mannen igen, tydligt irriterad. Kommunikation a la Belgien liksom, kan uppfattas som rätt otrevligt samtidigt som man skall Madamas i tid och otid. Sicken diskrepans.)

Återigen börjar jag fundera på hur funktionshindrade lever i detta land. Husen är trånga med höga trösklar för att komma in, smala trappor utan chans till trappklättrare, gamla byggnationer. Trottoarerna är av kullersten nästan överallt, sneda åt alla håll, i behov av reparering även i de finare områdena. När man väl börjat tänka på det så inser man att detta gör det i princip omöjligt för en person i rullstol att ta sig runt i staden. Så såg jag också den första rullstolsburna i helgen. Jag flyttade hit i november och har alltså inte sett någon rullstol ute tidigare. Tror inte det är en slump.
Skamligt är vad det är.

I övrigt är förberedelserna i full gång inför Feministiskt initiativs andra årsmöte. Skall bli otroligt kul. I detta arbetet måste man som jag se det vara sanslöst ödmjuk och orka sätta sig in i andra situation hela tiden. Allt går inte som det skall, inte så fort eller så bra som det borde alltid, men vi är ju fortfarande i samma absurda situation som innan: organisationen lever på bloggar, forum, mejllistor, i folks ryggsäckar och vardagsrum.
Nomadfeminism, med allt vad det för med sig i fråga om kommunikationsmissar och instabilitet. Tack till alla som jobbar hårt för att få oss att växa och utvecklas!

Mycket att göra på kontoret

Så trött. På jobbet fortfarande, det är ju hemskt egentligen, men idag har det varit tokigt mycket att göra. En av Marias slagfärdiga systrar har varit hos oss idag och hållt utbildning i konsten att sätta rubriker, skriva pressmeddelanden, snadja om hemsidan osv. Jag behövde det verkligen, för en del arbetsuppgifter här har man liksom bara kastats in i, och samtal om vilka vi egentligen riktar oss till genom hemsidan har inte riktigt hunnits med.

Inimellan har hela kontoret tillsammans vikt 900 (!) broschyrer som vi sedan delat ut till samtliga parlamentariker i deras brevinkast inför vårt lilla arrangemang inför internationella kvinnodagen imorgon. Den lilla turen avslöjade en hel del: vilka som tömmer posten och inte (=vilka som är här på plats och inte)! Kan säga att det inte var helt imponerande att se denna överrepresentation av brevlådor fyllda till bredden hos ledamöter från Italien, Portugal, Spanien och Frankrike. Där ser man.

Igår gästades vi dessutom av Evita Gosa från Lettland. Fantastiskt inspirerande att höra henne berätta om hbt-situationen just nu och den otroligt våldsamma konflikten som kyrkan eldar på. Den homofoba politik som helt öppet förs i en del länder i Europa är så att man baxnar. Jag tror många är ganska omedvetna om att det kastas avföring på hbt-personer på öppen gata i Riga, eller att en polsk minister häromdagen för frågan om abortförbud i hela EU. Riga Pride blir extra viktigt i år, och jag är otroligt peppad på att göra allt som går för att stötta upp. Markera perioden 30 maj-2 juni i era kalendrar, och åk dit för tusan!