343 sluts

Känns nästintill oförlåtligt, att jag inte kände till det magnifika franska manifest för kvinnors rätt till abort, som skrevs av min husgudinna Simone de Beauvoir. Jag såg det på Alexander Chamberlands blogg idag, och känner mig lycklig över det de gjorde då, och vad det ledde till i förlängningen. Stooora namn som Duras, Wittig och Varda, tillsammans med Simone och 339 andra mäktiga kvinnor, outade sig själva och sin erfarenhet. De hade alla genomgått en abort och krävde laglig rätt.

Dagens bloggtips: CUF-ordföranden Magnus Andersson skriver om förlorare.
Dagens låt: San Francisco, Judy's gamla örhänge i ny tappning av sleaziga Rufus Wainwright.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Simone de Beavouir, Manifesto of the 343 bitches, Marguerite Duras, Agnès Varda, Monique Wittig, abort

Kristna högern i Europaparlamentet fick sig en fläskläpp

Igår höll vi seminarium i parlamentet om evolutionsläran och skolundervisning. Upprinnelsen till det hela var att en polsk Europaparlamentariker höll ett seminarium i Bryssel för att promota kreationistisk undervisning i grundskolan. Han hade ”forskare” där som sade saker som att människor och andra däggdjur levde samtida med dinosaurierna, samt att det som inspirerade Hitler och Stalin till diverse hemskheter var Darwins lära. Maria ville som inbiten humanist (satt i deras nationella styrelse till helt nyligen) sätta ned foten.
Därför gästades vi av två av världens främsta evolutionsforskare, Steve Jones och Richard Dawkins. Roy Brown var där och talade om Brysseldeklarationen och om den sekulära staten som den enda garanten för reell trosfrihet, och Christer Sturmark knöt ihop seminariets olika delar tillsammans med Maria Carlshamre.

Wanda Novicka från polska Astra pratade om vad stort religiöst inflytande i ett land får för konsekvenser. I fallet Polen handlar det ju om restrektiva abortlagar, läkare som vägrar utföra aborter som godkänts som legala till och med, kampanjer som ”informerar” medborgare om att de kan få allvarliga skador av att använda kondom och p-piller. I fredags hände något stort där, berättade Wanda: förslag i det nationella parlamentet om att förbjuda hbt-personer som lärare avslogs, likväl som den konstitutionsförändring som skulle inneburit ett totalt abortförbud. Jag var i tårar, det är så oerhört stort! Det som kunde ha hänt är att Polens konstitution skulle slagit fast att människan börjar vid ”the moment of conception” och att detta liv skall respekteras från det ögonblicket. Ni förstår ju själva att alla kvinnor som genomgår en abort eller ens äter p-piller blir mördare därmed.

Nåväl, seminariet. Richard Dawkins var oerhört inspirerande. Mycket pedagogiskt beskrev han för oss hur stor skillnad i världsbild en kreationistisk syn på jordens uppkomst gör. Evolutionen snackar ju om miljoners år, och Bibeln snackar ett par tusen. Att anta en biblisk syn enligt den tideräkningen blir detsamma som att börja tro att avståndet mellan New York och San Fransisco är 8 meter. Det är rätt talande. Som uppfostrad i en kristen tro med skapelsen som centralt trosfundament så lär man sig vissa saker som sedan bara blir sanningar, och jag insåg när jag satt där att jag inte vet något särskilt om hur evolutionsforskare beskriver vår uppkomst, hur långt man har kommit idag osv. Fanns ju ingen anledning att lyssna på de lektionerna i skolan heller, det var ju ändå ljug..

Ett rätt klassiskt kristet resonemang vad gäller oss människor är att vi är så perfekta, våra organ så komplicerade och snillrika att de inte kan ha uppkommit ”av en slump”. Även upp i 20-årsåldern var detta min uppfattning, trots att vi får ständiga bevis på hur sårbara och defekta vi är på en del sätt, vilket borde ge upphov till diskussion kring detta När jag sedan letade mig in på universitetet så blev jag sekulär rätt kvickt. Hade haft vissa bryderier kring Bibelns funktion som handbok i folkmord (tack fina Anna-Karin för formuleringen jag letat efter i många år!) länge, men sedan när jag hajjade hbt-grejjen och att även sådana som jag gick fetbort, så var jag officiellt sekulär. Det gick inte helt smärtfritt, men efter en sådan process så fyller man inte alltid i sina kunskapsluckor. I mitt fall är det ju så att jag inte kan mycket om den evolutionära berättelsen, och lusten att lära mig mer om detta gav professor Dawkins mig.

En favoritteoretiker på vetenskapsteorisidan har skrivit en gång att en god vetenskapsman skall hålla fast vid sin teori och försöka bevisa den riktig genom falsifiering, men också ha vett att släppa den om den visar sig osann, osannolik eller om den nog kan anses obrukbar. Inte hålla fast vid teorin för sakens skull: de skall fylla syftet att faktiskt förklara saker för oss. Så är det sannerligen med detta också. Kreationismen byggs inte alls upp av bevis, och det finns åtskilliga invändningar som kan bevisas i betydligt högre utsträckning. Det bygger på tro. Gott så, men jag tror på Poppers grej, att kunna förmå sig själv att släppa teorin när det är dags är enda sättet att gå framåt.

Mycket att göra på kontoret

Så trött. På jobbet fortfarande, det är ju hemskt egentligen, men idag har det varit tokigt mycket att göra. En av Marias slagfärdiga systrar har varit hos oss idag och hållt utbildning i konsten att sätta rubriker, skriva pressmeddelanden, snadja om hemsidan osv. Jag behövde det verkligen, för en del arbetsuppgifter här har man liksom bara kastats in i, och samtal om vilka vi egentligen riktar oss till genom hemsidan har inte riktigt hunnits med.

Inimellan har hela kontoret tillsammans vikt 900 (!) broschyrer som vi sedan delat ut till samtliga parlamentariker i deras brevinkast inför vårt lilla arrangemang inför internationella kvinnodagen imorgon. Den lilla turen avslöjade en hel del: vilka som tömmer posten och inte (=vilka som är här på plats och inte)! Kan säga att det inte var helt imponerande att se denna överrepresentation av brevlådor fyllda till bredden hos ledamöter från Italien, Portugal, Spanien och Frankrike. Där ser man.

Igår gästades vi dessutom av Evita Gosa från Lettland. Fantastiskt inspirerande att höra henne berätta om hbt-situationen just nu och den otroligt våldsamma konflikten som kyrkan eldar på. Den homofoba politik som helt öppet förs i en del länder i Europa är så att man baxnar. Jag tror många är ganska omedvetna om att det kastas avföring på hbt-personer på öppen gata i Riga, eller att en polsk minister häromdagen för frågan om abortförbud i hela EU. Riga Pride blir extra viktigt i år, och jag är otroligt peppad på att göra allt som går för att stötta upp. Markera perioden 30 maj-2 juni i era kalendrar, och åk dit för tusan!