Igår höll vi seminarium i parlamentet om evolutionsläran och skolundervisning. Upprinnelsen till det hela var att en polsk Europaparlamentariker höll ett seminarium i Bryssel för att promota kreationistisk undervisning i grundskolan. Han hade ”forskare” där som sade saker som att människor och andra däggdjur levde samtida med dinosaurierna, samt att det som inspirerade Hitler och Stalin till diverse hemskheter var Darwins lära. Maria ville som inbiten humanist (satt i deras nationella styrelse till helt nyligen) sätta ned foten.
Därför gästades vi av två av världens främsta evolutionsforskare, Steve Jones och Richard Dawkins. Roy Brown var där och talade om Brysseldeklarationen och om den sekulära staten som den enda garanten för reell trosfrihet, och Christer Sturmark knöt ihop seminariets olika delar tillsammans med Maria Carlshamre.
Wanda Novicka från polska Astra pratade om vad stort religiöst inflytande i ett land får för konsekvenser. I fallet Polen handlar det ju om restrektiva abortlagar, läkare som vägrar utföra aborter som godkänts som legala till och med, kampanjer som ”informerar” medborgare om att de kan få allvarliga skador av att använda kondom och p-piller. I fredags hände något stort där, berättade Wanda: förslag i det nationella parlamentet om att förbjuda hbt-personer som lärare avslogs, likväl som den konstitutionsförändring som skulle inneburit ett totalt abortförbud. Jag var i tårar, det är så oerhört stort! Det som kunde ha hänt är att Polens konstitution skulle slagit fast att människan börjar vid ”the moment of conception” och att detta liv skall respekteras från det ögonblicket. Ni förstår ju själva att alla kvinnor som genomgår en abort eller ens äter p-piller blir mördare därmed.
Nåväl, seminariet. Richard Dawkins var oerhört inspirerande. Mycket pedagogiskt beskrev han för oss hur stor skillnad i världsbild en kreationistisk syn på jordens uppkomst gör. Evolutionen snackar ju om miljoners år, och Bibeln snackar ett par tusen. Att anta en biblisk syn enligt den tideräkningen blir detsamma som att börja tro att avståndet mellan New York och San Fransisco är 8 meter. Det är rätt talande. Som uppfostrad i en kristen tro med skapelsen som centralt trosfundament så lär man sig vissa saker som sedan bara blir sanningar, och jag insåg när jag satt där att jag inte vet något särskilt om hur evolutionsforskare beskriver vår uppkomst, hur långt man har kommit idag osv. Fanns ju ingen anledning att lyssna på de lektionerna i skolan heller, det var ju ändå ljug..
Ett rätt klassiskt kristet resonemang vad gäller oss människor är att vi är så perfekta, våra organ så komplicerade och snillrika att de inte kan ha uppkommit ”av en slump”. Även upp i 20-årsåldern var detta min uppfattning, trots att vi får ständiga bevis på hur sårbara och defekta vi är på en del sätt, vilket borde ge upphov till diskussion kring detta När jag sedan letade mig in på universitetet så blev jag sekulär rätt kvickt. Hade haft vissa bryderier kring Bibelns funktion som handbok i folkmord (tack fina Anna-Karin för formuleringen jag letat efter i många år!) länge, men sedan när jag hajjade hbt-grejjen och att även sådana som jag gick fetbort, så var jag officiellt sekulär. Det gick inte helt smärtfritt, men efter en sådan process så fyller man inte alltid i sina kunskapsluckor. I mitt fall är det ju så att jag inte kan mycket om den evolutionära berättelsen, och lusten att lära mig mer om detta gav professor Dawkins mig.
En favoritteoretiker på vetenskapsteorisidan har skrivit en gång att en god vetenskapsman skall hålla fast vid sin teori och försöka bevisa den riktig genom falsifiering, men också ha vett att släppa den om den visar sig osann, osannolik eller om den nog kan anses obrukbar. Inte hålla fast vid teorin för sakens skull: de skall fylla syftet att faktiskt förklara saker för oss. Så är det sannerligen med detta också. Kreationismen byggs inte alls upp av bevis, och det finns åtskilliga invändningar som kan bevisas i betydligt högre utsträckning. Det bygger på tro. Gott så, men jag tror på Poppers grej, att kunna förmå sig själv att släppa teorin när det är dags är enda sättet att gå framåt.
Därför gästades vi av två av världens främsta evolutionsforskare, Steve Jones och Richard Dawkins. Roy Brown var där och talade om Brysseldeklarationen och om den sekulära staten som den enda garanten för reell trosfrihet, och Christer Sturmark knöt ihop seminariets olika delar tillsammans med Maria Carlshamre.
Wanda Novicka från polska Astra pratade om vad stort religiöst inflytande i ett land får för konsekvenser. I fallet Polen handlar det ju om restrektiva abortlagar, läkare som vägrar utföra aborter som godkänts som legala till och med, kampanjer som ”informerar” medborgare om att de kan få allvarliga skador av att använda kondom och p-piller. I fredags hände något stort där, berättade Wanda: förslag i det nationella parlamentet om att förbjuda hbt-personer som lärare avslogs, likväl som den konstitutionsförändring som skulle inneburit ett totalt abortförbud. Jag var i tårar, det är så oerhört stort! Det som kunde ha hänt är att Polens konstitution skulle slagit fast att människan börjar vid ”the moment of conception” och att detta liv skall respekteras från det ögonblicket. Ni förstår ju själva att alla kvinnor som genomgår en abort eller ens äter p-piller blir mördare därmed.
Nåväl, seminariet. Richard Dawkins var oerhört inspirerande. Mycket pedagogiskt beskrev han för oss hur stor skillnad i världsbild en kreationistisk syn på jordens uppkomst gör. Evolutionen snackar ju om miljoners år, och Bibeln snackar ett par tusen. Att anta en biblisk syn enligt den tideräkningen blir detsamma som att börja tro att avståndet mellan New York och San Fransisco är 8 meter. Det är rätt talande. Som uppfostrad i en kristen tro med skapelsen som centralt trosfundament så lär man sig vissa saker som sedan bara blir sanningar, och jag insåg när jag satt där att jag inte vet något särskilt om hur evolutionsforskare beskriver vår uppkomst, hur långt man har kommit idag osv. Fanns ju ingen anledning att lyssna på de lektionerna i skolan heller, det var ju ändå ljug..
Ett rätt klassiskt kristet resonemang vad gäller oss människor är att vi är så perfekta, våra organ så komplicerade och snillrika att de inte kan ha uppkommit ”av en slump”. Även upp i 20-årsåldern var detta min uppfattning, trots att vi får ständiga bevis på hur sårbara och defekta vi är på en del sätt, vilket borde ge upphov till diskussion kring detta När jag sedan letade mig in på universitetet så blev jag sekulär rätt kvickt. Hade haft vissa bryderier kring Bibelns funktion som handbok i folkmord (tack fina Anna-Karin för formuleringen jag letat efter i många år!) länge, men sedan när jag hajjade hbt-grejjen och att även sådana som jag gick fetbort, så var jag officiellt sekulär. Det gick inte helt smärtfritt, men efter en sådan process så fyller man inte alltid i sina kunskapsluckor. I mitt fall är det ju så att jag inte kan mycket om den evolutionära berättelsen, och lusten att lära mig mer om detta gav professor Dawkins mig.
En favoritteoretiker på vetenskapsteorisidan har skrivit en gång att en god vetenskapsman skall hålla fast vid sin teori och försöka bevisa den riktig genom falsifiering, men också ha vett att släppa den om den visar sig osann, osannolik eller om den nog kan anses obrukbar. Inte hålla fast vid teorin för sakens skull: de skall fylla syftet att faktiskt förklara saker för oss. Så är det sannerligen med detta också. Kreationismen byggs inte alls upp av bevis, och det finns åtskilliga invändningar som kan bevisas i betydligt högre utsträckning. Det bygger på tro. Gott så, men jag tror på Poppers grej, att kunna förmå sig själv att släppa teorin när det är dags är enda sättet att gå framåt.
Inlägg
2 kommentarer:
Otroligt skönt att förslaget inte gick igenom!
Snacka om, det har tyngt mig sedanjag fick veta det, för de polska aktivisterna trodde själva att det skulle gå igenom!
Skicka en kommentar