Softish

Ok, den som inte klarar sådär överdrivet mogna och positiva inlägg tittar bort omedelbart!

Jag måste bara få berätta att något har hänt med mig, i och med skadan. när jag ser tillbaka på allt nu, och även ser framåt mot en sjukt lång rehab, så känns det som att jag verkligen lyckats att ha en bra attityd genom det hela. Jag tror jag lärt mig på riktigt att gilla läget, slappna av och kunna fokusera på att bli lite bättre varje dag, istället för att tänka att det här går aldrig.

Jag trodde innan jag blev sjukskriven att jag inte skulle klara av att vara ifrån jobbet, men jag lyckades släppa, lite på mina kollegor, INTE ringa dem och "kolla läget" varje dag. jag kände mig inte värdelös när jag var hemma, lät allt ta sin tid trots att allt jag gjorde tog hundra år, och jag trodde nog inte det om mig själv.

Nu efter 6 veckor i gips är min handled som stelopererad, och man skulle ju kunna få känslan av att det är ett gigantiskt berg att ta sig över, men det känns inte så. Istället känner jag mig otroligt stakt och taggad av utmaningen. Jag ser skillnad i träningen dag för dag och har tydliga målsättningar, en liten mental lista över sådant jag skall göra när jag blir helt bra.

Vi anar alltså en smula personlig utveckling här, sånt som man alltid tror händer andra händer nu alltså mig.

Dagens blogginlägg skrevs för ett par dagar sedan av JPA. Om piraträttegången.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Bryta handleden, Energi, Jobb, Lugn, Mål, Personlig utveckling, Sjukgymnastik, Sjukskrivning, Träning, Tålamod