All good things come to an end

Ikväll tog båda av mina sjukskrivningsserierpåDVD slut. Sista avsnittet av Amy Sedaris Strangers with candy. Tyvärr fick vi importera DVD-boxen från USA (och som följd köpa ny spelare...). Den lär inte komma ut i Sverige, så många år sedan som det nu var sedan sista avsnittet gick. Snart ett decennium - gulp! (Filmen med samma namn som kom senare är inte så rolig, så bli inte rädd för serien om ni sett den när den kom 2005)

Amy Sedaris är inte så känd i Sverige, men hon är en fantastisk komedienn. Ofta med i Lettermans show, hon är enligt utsago en av de få som faktiskt får honom att skratta. Jag har skrivit tidigare lite kort om hennes senaste bok I like you - Hospitality under the influence. Det är en underbart tjock bok i nästintill kollageform som täcker ALLT när det kommer till att underhålla gäster. Humorn är instoppad i text som först ter sig rätt normal. Ett exempel: Amy beskriver vad som kan bra att tänka på vid en blinddate. Lite receptförslag, bild på en lämplig outfit, några historier om hennes tidigare dejter om vartannat. Men sen kommer faktarutorna. Dels en som helt torrt beskriver hur man bäst får bort kräksfläckar, och dels denna:

Guys don't like
- skimpy meals
- salads
- lamb chops with handles
- hot fruit

Guys like
- meat
- extra portions
- pies
- gravy
- toothpicks
- pussy

Santlöst kul tycker jag, blandningen av torr och blöt humor funkar strålande! I Strangers with candy spelar ursöta Amy en rätt ful avdankad pundare vid namn Jerri Blank som suttit i fängelse för prostitution osv, som sunkig och sliten återvänder till high school. Vanliga tonårsproblem avhandlas, såsom mobbing, droger, utseendefixering, cheerleading-hets osv. Det är en underbar serie, spelar på alla dåliga ungdomsserier som gjorts, crazyhumor, slapstick och mycket hjärta. Moralkakorna haglar som vanligt i ungdomsserier generellt, fast är alltid lite obegripliga och motsägelsefulla, helt underbart. Enligt en av huvudrollsinnehavarna så är mycket av humorn improviserat på plats: "About 50 percent of the jokes were mistakes we kept, skriver Paul Dinello på sin hemsida.

Stephen Colbert (The Colbert Report, you know?) spelar en uptight lärare som är kvar i garderoben och i hemlighet tillsammans med konstläraren Gellineck, spelad av grymma Dinello, och en hel del humor handlar om deras relation, alt om Jerri Blanks förflutna som knarkare och prostituerad. Hon är liksom både luttrad från gatan och en osäker tonåring.

Det som är härligt med Amy över lag är att hon vågar vara ful, ofräsch, sexig och vulgär på samma gång, det är därför jag gillar henne så mycket. Hos Letterman dyker hon upp i de finaste klänningar, små klackar, fixad och gorgeous, gör intervjuer för honom vid galor eller sitter som gäst i studion, men så kan hon plötsligt börja bete sig helt utanför sociala konventioner, imitera folk, agera grymt sexigt eller som ett barn. Det är inspirerande!

I samma beställning DVD-beställning så fick vi också hem säsong 3 av Criminal Minds. Ingen kriminalserie har fått mig så involverad innan, har suttit klistrad vid de tidigare säsongerna. Spännande fall i princip varje gång, annorlunda berättargrepp, och för en gångs skull kan man sympatisera med samtliga i gänget. Jag har svårt att förstå hur man kan följa t ex Greys Anatomy där väl varje person har betett sig så illa vid något tillfälle att man bara hoppas att den skall få sparken...

I Criminal Minds arbetar alla i gänget för FBI med profiliering av gärningspersonen. Beteende studeras, man resonerar om vem personen som utfört ett dåd är. Flera av skådisarna är man inte van att se i kriminalserier utan snarare i komedi, här hemma funderar vi på om det är ett uttänkt grepp, för att de liksom skall vara lite av blanka blad inför sina nya roller. Vem vet, känns som en smart tanke. Vissa förflyttningar mellan genrer funkar inte alls. Finns det nån i hela världen som tycker att Carries Mr Big i SATC passar som hårdkokt snut i Law & Order helt plötsligt? Risken att det inte skulle funka att göra så som de gjort i Criminal Minds är stor: ledaren Aaron Hotchner spelas av Thomas Gibson, som för mig är evigt förknippad med sin roll i Dharma & Greg. Som för de flesta antar jag.

Han är dock så grymt svartsynt, allvarlig och hård i serien, att man inte gör kopplingen mellan rollerna. Bra skådis, helt enkelt. Min absoluta favorit är dock Dr Spencer Reid, ett underbarn som doktorerat tidigt och börjat arbeta i teamet som mycket ung. De skildrar hans utveckling på ett otroligt engagerande vis, han blir liksom vuxen under tiden de arbetar. och är samtidigt den som bär mest kunskap av dem alla.


Bloggtipset idag: JPA skriver om rasistiska snutar i Malmö, vars smuts äntligen kommit till ytan.

I lurarna: Markus Krunegårds härliga låt Jag är en vampyr. Jää, suger och spyr, hela världen är så underbaar...

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Amy Sedaris, Criminal minds, Dr Spencer Reid, Dharma and Greg, Thomas Gibson, Greys Anatomy, Humor, Paul Dinello, Stephen Colbert, Strangers with candy, Slapstick