Komma tillbaka

Nedräkningen har börjat. 3 dagar kvar till avgipsning, oh my god. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv, att jag stått ut utan knot i 6 veckor, att det faktiskt gick att bestämma sig för att gilla läget. En kväll nån vecka efter operationen så slank det ur mig: "Fan vad trött jag är på detta gipset". Daniel stoppade mig, sa att sådär kan jag ju inte känna i flera veckor till om livet skall kännas ok. Helt rätt ju, jag skärpte mig direkt och har därefter bara slappnat av, låtit allt ta aslång tid, pushat gränsen lite varje dag för att bli bättre snabbare. Det har funkat, för här sitter jag och känner mig tillfreds, har en ok handled jämfört med för bara 3 veckor sedan (då jag opererades). När jag för ca en vecka sedan kunde sätta upp håret själv i en tofs, ja det var ett stort ögonblick. Sedan dess har framgångarna bara vällt in. Jag kan nu äta och skära min mat själv, stänga dragkedjor med vänsterhanden och knäppa mina knappar alldeles själv!

Dagens låt: Walk med Freddie Wadling och Fläskkvartetten. Helt otroligt fet.
Dagens blogginlägg: Alexander Chamberland säger dagsens sanning om vår svenska flyktingpolitik.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Ortopedisk kirurgi, Operation, Gips, Frihet