Zero visar hur livet skall vara

Som en uppföljning av det här blogginlägget om Coca Cola Zeros senaste reklamkampanj, så tipsade en trogen läsare mig om denna artikel från i fredags. Förra reklamfilmen som gått på TV har blivit anmält till och fällt av ERK. Hurra!

Coca Cola försvarar sig mot anmälningen med följande: filmens tema är livet som det borde vara, helger som aldrig tar slut, om än med en lite grabbig ton. det bästa av allt är detta: Coca cola säger att kampanjen inte är kränkande mot kvinnor och att ”kvinnan framställs som en självständig person med självklar rätt att ställa krav i sin relation”. Yup, hon är en åmande strippa för att hon själv vill det, ett beslut hon inte tagit i relation till den busigt rufsige mannen i filmen, han som bara vill ha helg. Inte värre än så alltså. ERK svalde givetvis inte skiten, tack och lov.

Jag själv har njutit av min helg, givet, men kan ändå ta att det blir måndag imorgon och en ny arbetsvecka förestår. När jag inte står ut med det så kommer jag sjösätta min föreställning om det ljuva livet som givetvis är ett liv fyllt av lättklädda män, sex bara för min skull och relationer där jag inte behöver ta hänsyn till andra. Mmm...

Dagens blogginlägg: Magnus gör en skön reflektion. Klok och talande i all sin korthet.
Dagens låt: Bossy med Kelis. Underbart! Kolla även in dängorna My Milkshake och Trick me, gör mig alltid lika uppåt.

Kvinnors del av samhällskakan

Läste en intressant debattartikel idag på Brännpunkt (SvD). Det är mycket riktigt mycket fokus på att öka andelen kvinnor i våra bolagsstyrelser. Det är med rätta en viktig politisk fråga ur ett feministiskt ekonomiskt perspektiv, eftersom det är ett så tydligt tecken på att kvinnor aldrig kan komma upp i samma nivå som män, i samhällstoppen är det ont om kvinnor, de tappas bort längs med vägen (sk leaky pipeline, precis som i utbildningssystemet där fler kvinnor än män går in i grundutbildningar och sedan är det ändå en större del av männen som doktorerar och slutligen i princip bara män som hamnar på professorsnivå), och det är otroligt viktigt att komma till rätt med det.

Att aldrig kunna nå toppen är ingen särskilt god motivator för en kvinna, varför skall man då ens försöka sträva efter att komma upp på mellanchefs- eller chefsnivå? men, för hela samhlälet och kvinnokollektivet som sådant så är det givetvis också problematiskt att det inte finns kvinnor överallt, att företag inte drivs i lika stor utsträckning av kvinnor som av män. Allt löses inte av en kvotering till bolagsstyrelser, eller liknande åtgärder för det översta skicktet. Kvinnors deltagande i näringslivet som sådant behöver kikas på, och jag är glad att detta tas upp!

Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Leaky pipeline, Kvotering, Bolagsstyrelser, Näringsliv, Utbildning, Företagande, Kvinnor, Feminism