I helgen var jag och min fästman i Rättvik. Anthony and the Johnsons skulle spela i magnifika Dalhalla, och vi hade bokat allt sådär sjukt långt i förväg. Vi blev sannerligen inte besvikna. Efter en vecka av halvtaskigt väder strålade solen från klarblå himmel, och Anthony sjöng så vackert så man stod och dog. Han berör mig så djupt. Lite väl flummigt för min smak i mellansnacken, men jag får bortse ifrån det. New age-funderingar över livet och stenars själar är inte min bag riktigt, men däremot hans raka texter om identitet, kärlek, kön och tillhörighet.
Recentionerna har varit klockrena i pressen (Kolla i DN t ex). Grattis till Luger för succé, helt enkelt.
[Additional info: Luger var "mitt" bolag när jag turnérade som mest, både Sophie Rimheden och Jens Lekman bokas av dem.]
Just innan konserten hade jag fått hem Björks nya album i brevlådan. Hon är en sådan otrolig artist. Inget hon gör blir likt det andra, trots att hennes röst är så karaktäristisk. Hon arbetar med nya producenter, genrer, sättningar och tekniker varje gång. Om jag skulle leva resten av mitt liv med bara musik av en artist så blir det hon, alla gånger. Anthony sjunger på ett par spår på nya Volta, och grymma Timbaland är med och proddar. Lyckan är komplett och massiv.
Läs även andra bloggares åsikter om Anthony and the Johnsons, Björk, Luger, Queer
Inlägg
