Vem lever i utanförskap?

Den enda tidning jag behållt av alla prenumerationer jag testat de senaste åren nu är Riksdag & Departement. Grym rapportering i skönt format om allt väsentligt i svenskt parlamentariskt liv. (Förresten, det där var ju inte riktigt sant, för jag får ju även alltjämt hem Europaposten, som förtjänar sin andraplats på prispallen)

I numret som kom denna veckan står det om utanförskapet. Debatten om jobb och sjukförsäkringar, om bostadssegregering och arbetslöshet handlar ju om detta: om att människor står utanför samhället när de inte har ett jobb eller inte kan språket i det land där de bor. R & D visar dock på det problematiska i att inget tydligt mått för mer eller mindre utanförskap finns. SCB mäter på ett sätt, Regeringskansliet på ett annat. Jag själv känner att jag ryggar när jag inser att man ser det som att färre människor i detta land lever i utanförskap nu, efter åtgärder som sänkning av a-kassa och nystartsjobb. Försvinner känslan av utanförskap för att man får en praktikplats någonstans, eller ett jobb som man inte vill ha? Borde inte frågan om utanförskapet vara del av någon folkhälsoinriktad undersökning, snarare än att räknas ut genom att se till ökning eller minskning av bidragsberoende och arbetslöshet.

En upplevelse av utanförskap sätter sig nog i själen, i både huvud och hjärta. Det blir en del av hur man ser på sig själv som värdefull människa, hur kapabel till stordåd man är, upplevelsen av om man har en plats i samhället. För en del människor så är kanske hela nyckeln att få ett jobb, för andra kanske andra komponenter krävs. Jag skulle verkligen vilja ta del av en undersökning som visar hur människor mår, o de upplever sig som varande i utanförskap eller inte. Inte om de enligt AMS statistik "är" det eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om Riksdag och Departement, EU, Europaparlamentet, Utanförskap, Europaposten, Prenumerationer