Inte skall väl mossiga resonemang vända opinionen?

Under veckan som gått har sjuksköterskestrejken debatterats. Det är smått förvirrande att olika siffror på meddellöner inom yrken florerar. En sjuksköterska skrev i en insändare att det som drar upp medeltalet är att även personer som avancerat till avdelningschef osv räknas med.

Chanserna att klättra som sjuksköterska är inte många, de flesta blir anställda som sjuksköterskor och fortsätter jobba på samma nivå under hela karriären. Det är självklart att vi måste ge dessa människor en chans till vettig löneutveckling sett i ett längre tidsperspektiv. Även om ingångslönen har förbättrats de senaste 10 åren, så är behoven stora av höjningar även längre fram i livet.

Efter att operationer börjar ställas in och sjukhus eventuellt kommer att behöva anmäla sig själva enligt Lex Maria för att man inte kan tillhandahålla fullgod vård. I DI frågade man sig för en dryg vecka sedan om opinionens tålamod inte kommer börja tryta när det väl drabbar en själv. Det tragiska är att detta antagligen är sant, det är ofta så att den "allmäna opinionen" till viss del styrs hur man själv är påverkad. Det är kanske inte lika enkelt att känslomässigt vara enig med strejkens nödvändighet när det är ens egen höftledsoperation som blir inställd.

Men det är just då det är som allra viktigast att kunna höja sig över sin egen horisont. Jag hoppas och önskar att alla dessa patienter ser och känner att detta görs för att skapa en långsiktig stabilitet för hela vårdapparaten. Vi alla tjänar på att ha en vårdapparat med personal som synbart uppskattas i handling, inte bara i ord. Förhoppningen är ju att det aldrig mer behövs en sjuksköterskestrejk. ;)

Den mossiga idén att ansvaret på vården av de sjuka i vårt samhälle ligger på de människor som av sitt goda hjärtas skull arbetar inom vård och omsorg kan vi väl snart gömma undan, va? Fullkomligt ologiskt att anklaga sjuksköterskorna för att vårdapparaten inte funkar som den skall helt under en strejk, när roten till det hela är så många år av underbetalning och undervärdering av de som utgör jobbet av dem som ansvarar för vården: staten.

Läs gärna Gudruns feministbrev som denna månad handlar om strejken!

Läs även andra bloggares åsikter om Strejk, Vårdfacket, Sjuksköterskor, Gudrun Schyman

Upp till bevis, finns solidariteten på riktigt?

Äntligen finner sjuksköterskorna kraft att strejka. Med betydligt med modesta krav än kollegorna i Finland ger man sig nu inte, och jag är så glad att det sker! Det är en fullkomlig skam att man kan studera flera år på universitet och sköta sådana för samhället viktiga uppgifter, och ändå vara så lågt värderade lönemässigt.

Det argumenteras ofta att den typen av yrken är någon form av kall, och den mytbildningen har tillsammans med det faktum att branschen främst befolkas av kvinnor, kunnat hålla lönerna nere länge. Nu behöver Vårdförbundet stöd från alla håll, och det lär väl visa sig vilka som kniper igen truten och vilka som ställer sig upp i solidaritet. Blir spännande att se.



Go Vårdfacket!

Läs även andra bloggares åsikter om Vårdfacket, Strejk, Solidaritet, Lönediskriminering