Moskva Pride lyfts i parlamentet

En presskonferens hölls helt nyss här på parlamentet om händelserna kring pride i Moskva. Bisittare till MEP Sophie in´t Veld var Nikolaj Aleksejev, som var en av organisatörerna både förra året och detta. Det han hade att berätta var mycket intressant.

Det är ju ett faktum att Ryssland är en del av det Europarådet och är en av undertecknarna till fördraget om mänskliga rättigheter. På så vis är de bundna till att upprätthålla och garantera grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och rätten att hålla möte för sina medborgare. Det var dock så att pridearrangörerna inte insisterade på en stor parad genom staden, utan ansökte om fem (!) olika typer av möten och samlingar av varierande storlek, inklusive om att få hålla möte på presidentiellt territorium för att få garanterad säkerhet och för att också utkräva ett svar från presidenten. Ryska medborgare garanteras mötesfrihet på pappret enligt den nationella konstitutionen också, och lokala myndigheter skall komma med förslag på kompromisser etc om ett möte nekas.

Det är uppenbart att både Moskvas borgmästare Yuri Luzhkov och Mr Putin himself (ni når honom enklast på vladimir.putin@democracy.com) helt igonerar de överenskommelser man har gjort. Samtidigt, poängterade Nikolaj Aleksejev, åker de ofta till Europa och åtnjuter investeringar, privata ekonomiska intressen, man har fastigheter osv. Hans medicin var helt sonika att göra något som känns: att dra in borgmästare Luzhkovs visum. Om man inte är beredd att följa Europeiska överenskommelser och lagar, så behöver man inte göra sig besvär att åka hit och ha kul heller, helt enkelt. Inte så tokigt kanske? Sophie nämnde att hon skrivit en fråga (till rådet eller kommisionen, eller Europarådet? Jag uppfattade inte det, tyvärr) om just detta.

En del frågar varför så mycket tid och energi bör ägnas åt alla pridefestivaler; det har ju blivit ett huvudtema för mig såväl här på bloggen som på jobbet detta året. Vad är så speciellt med dessa parader genom stan, det handlar ju om en minoritet i samhället osv. Tja, det är ju mer än så. Hbt-frågan är känslig i många länder i världen. Även i länder och delar av världen som annars pratar vitt och brett om mänskliga rättigheter och som skrivit under diverse dokument och resolutioner. Den dag som alla länder kan tillåta även hbt-personer att hålla möte och yttra sig, och garantera dem säkerhet, den dag är man ganska nära att faktiskt ha frihet för alla i en stat. När hbt-grejjen lossnar så följer nog mycket med det, tänker jag.

Har för övrigt tagit mig i hampan och blivit medlem i RFSL också, det har liksom aldrig blivit av. För er som känner likadant om Feministiskt initiativ, det är läge att masa sig iväg och gå med nu! :)

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, hbt-politik, Pride, RFSL, Ryssland