Pappadagar

Kära pappor, världen behöver er! Jag läste i GP förra helgen om de svenska pappornas betydelse för sina barn:

"Svenska pappor är inte utbytbara

I Sverige är de biologiska banden mellan föräldrar och barn viktigare än i våra grannländer i öst. Det konstaterar forskaren Ingegerd Municio efter att ha jämfört baltiska och svenska skilsmässor. I Baltikum får den biologiska pappan ge plats åt den nya familjen, när kvinnan träffar en ny man. I Sverige anses det vara betydligt viktigare att barnen inte förlorar kontakten med bägge sina biologiska föräldrar, medan den baltiska biologiska pappan oftare försvinner ur barnens liv efter en skilsmässa."

Det är min fasta övertygelse, att pappor inte bara blir "mer delaktiga", utan såsmåningom lika självklara vårdnadshavare av sina barn som mammor, ju mer genomslag feminismen har. I dessa tider av vårdnadsbidrag för hemmavarande föräldrar (Ella Bohlin kan säga vad hon vill, jag hävdar som de flesta andra att "föräldrar" här skall läsas som "kvinnor"), är det viktigt att komma ihåg att det hittills ändå HAR GÅTT FRAMÅT. Pappadagar blev till pappamånad, och positiva förändringar i fråga om mäns uttag av föräldraledigheten har skett successivt.

Min uppmaning till ALLA föräldrar är att fortsätta på det spåret, för alla skull. Dagens budskap, liksom. :)

Läs även andra bloggares åsikter om Faderskap, Familjepolitik, Feminism