Äntligen står sommarpratet runt knuten, en av årets höjdpunkter! Helt ostörd radio, den som är utvald får förfoga över tiden som den vill, och det blir bra nästan jämt. Vissa är extra minnesvärda, känns som ett historiskt ögonblick att hört Ingemar Bergman prata om musikens själ i direktsändning - man var där, liksom! Andra betyder mycket för en själv, som när Zanyar Adami berättade om hans mors flykt över bergen med honom i famnen till sjukhuset som visade sig lyckas rädda hans liv.
Inför i år har jag noterat: Fredrik Lindström, Margot Wallström, Elisabeth Massi Fritz, Dolph Lundgren, Robyn, Carin Göthblad, Mia & Clara och Marie-Louise Ekman. Och, i väntan på alla dessa lyssnar jag om och om igen på det sommarprogram som fler än jag begärt på nytt: Mustafa Can, 2 juli 2003. Det är något visst tycker jag med människor som erkänna sina misstag på riktigt, att man skämts, hatat, fryst ut osv, och förstått bättre efteråt. Önskar själv jag var stor nog. Jag njuter, älskar orden, och mitt hjärta går i tusen bitar.
Läs även andra bloggares åsikter om Carin Göthblad, Dolph Lundgren, Elisabeth Massi Fritz, Fredrik Lindström, Ingemar Bergman, Margot Wallström, Marie-Louise Ekman, Mia och Klara, Mustafa Can, Robyn, Sommarprat, Zanyar Adami
fredag, juni 13, 2008
Detta underbara prat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Då måste jag passa på att rekommendera Mustafa Cans bok (intetsägande titel men hans namn står stort på framsidan). Mycket givande läsning. Så lägg bort PSP:et, sluta vara så många timmar på jobbet och läs en bok som tar ungefär 8 timmar av ditt liv. Jag tycker det var värt det.
För övrigt ett stort tack för den makalöst INTE opartiska röstningen om EM-resultatet =)
Skicka en kommentar