Debatt på avvägar

Lite sent omsider (jag hinner inte vara så aktiv här just nu som jag önskar) så vill jag verkligen uttrycka mitt stöd för Veronica Svärd som hamnade mitt i en liten medial virvelvind. Jag vet själv hur det känns att vara där, men också hur snabbt en höna blir till en fjäder - om "rätt" personer beslutar sig för att dra igång nåt så hänger plötsligt halva Sverige med. Det är inte alltid man får chansen att gå i svaromål på ett rimligt vis (tidningar och övrig media har en skyldighet att erbjuda någon utsatt att gå i svaromål, men har också rätten att sätta så snäva ramar för detta som de önskar utan att i PO:s ögon göra något galet, så i verkligheten kan många dörrar vara stängda för den enskilde som blir attackerad.

Att Veronica skulle vara antisemit är ju fullkomlig nys, men jag förstår att Bo Rothstein använde sig av ett sådant grepp. Väldigt kraftfullt, men jag tror att han visste mycket väl att kommentaren i fråga; i) var retorik i sig, kraftig sarkasm och inte uttryck för antisemitism; ii) inte var något som Veronicas hållning gentemot judar. Man skall akta sig för att använda sådana där saker i debatter, det är en oerhörd anklagelse att säga att någon är antisemit, då antisemitism är en väldigt allvarlig sak helt enkelt.

Historien får mig att koppla till min tidigare kollega JPA:s utsatthet då hon hamnade i en bloggsnurr som aldrig verkade ta slut. Det du skriver på nätet kan hänga med dig länge, kan få eget liv, och även om du feltolkas så har du ännu mindre chans att gå i svaromål i bloggosfären. Hennes erfarenheter har blivit e-bok, läs den här!