Den ömma bakdelen

Jag börjar bli gammal. Det är helt sant. Jag gjorde vuxenpoängstestet på Facebook och fick domen 40,7 år. Hade ingen aning om att det var så illa ställt, och ser nu mitt liv med nya fräscha (?) ögon.

Jag inser att jag inte är gammal, men helt klart äldre än tidigare. Tecknen är många, och jag får sannolikt anledning att återkomma till detta framöver. Det som är mest brännande nu är det faktum att
1. jag ju faktiskt valde en stabil och säker damcykel med tillhörande störtkruka förra helgen
2. jag fram till denna dag har ont i kroppen efter två långa cykelturer lördag och söndag. Inte värk i häcken längre, det lade sig igår, men någon konstig sträckning i sidan som bara gud vet hur jag kunde få till..

Jag kan till mitt case tillägga att det är nu ett tag sedan jag
3. hittade mitt första gråa hår.
Innan det hade jag
4. började använda ögoncreme på daglig bais, vars syfte är att minska rynkor, puffighet och missfärgningar
5. inledde min kärleksrelation med tantklänningar som har skärpet sådär skönt högt upp, mellan byst och midja
6. startade upp ett stabilt pensionssparande
Jag är till råga på allt
7. gift
8. ängslig över att gå över vägen
9. skröplig
10. förtjust i Antikrundan och tänker att den där Knut Knutsson är en trevlig karl, sådan vigör!

Vad säger ni, detta är tecken nog på att jag närmar mig tretti? Jag har inte tecknat livförsäkring än dock, det ger väl full vuxenpoängspott att skaffa något sådant? Om det finns vissa centrala frågor som kan vara avgörande för om man är att ses som en ungdom eller ej, så ös på, jag besvarar så att vi kan få ett svar på frågan:

Hur gammal är Mikaela egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om Mikaela Mars Robsahm, Vuxenpoäng, Ålder