Bolibompa-Bolibom-pom-paa!

Idag kom jag iväg till stan en sväng, för att träna min kropps kärna (så att den inte får en chock sedan när det åter är dags för dejt med Lovisa) på SATS. Vanligtvis pumpar alla TV:apparater ut TV3, Kanal 5 & MTV, men såhär i OS-tider var det SVT så långt ögat nådde. Jag fnissade för mig själv när klockan slog Bolibompa, och jag såg ett tiotal kralliga killar jogga vidare med den gulliga draken rätt i nyllet.

Läs även andra bloggares åsikter om SATS, SVT, Bolibompa

Religiös fundamentalism i Europa - en fight för F!

Mycket bra debattartikel i GP av Gudrun igår. Jag hann se en skymt av den i alla fall innan tidningen var tvungen att användas till att torka valpkiss.. *suck* ;)

Läs även andra bloggares åsikter om GP, Gudrun Schyman, EU, Europaparlamentet, Europaparlamentet, Fundamentalism, Religion, Vovve, Urin

Socialt smörjmedel och knasigt inköp

Ujujuj. Har aldrig talat med så många främlingar som nu. Jycke är socialt smörjmedel. Damen jämte en på bänken på centralen har en schäfer hemma, tanten mittemot på t-banan hade en pudel en gång, grannen på gården i Göteborg har även han en Whippet och UPS-chauffören som kom åkandes med Daniels senaste musikutrustning (en Aphex Aural Exciter 204 med Optical Big Bottom, kick ass!) hade en 6 månader gammal golden i framsätet. De är överallt, hundägarna, och de pratar helt plötsligt med oss, bara sådär. Lätt märklig upplevelse ändå. Trivsamt faktiskt, till och med min tidvis tillknäppte make öppnar upp och pratar om ditten och datten. Antagligen är det bara av godo detta, sedan när talade man med någon främmande människa på tåget liksom? Jag har kanske gjort det 2 gånger under alla mina pendelturer. Det är väl absurda egentligen?

Har fått tok-leta bra djurhandlare, hunddagis, valpkurser och hundpensionat på nätet, allt för att få det att funka fint för oss alla framöver. Utan nätet vet jag inte vad jag hade gjort! hade inte hittat hälften i alla fall.. Besökte en bra butik i Göteborg för att köpa allt vi kan behöva när vi väl anlänt hit för vår semester. Behövde något bra för Mir att gnaga på så att soffan inte är ett ras inom ett par veckor. blev tipsad om finfina knäskålar som fanns där i en binge. I chock köpte jag en, och här ligger den nu. Av allt jag gjort och köpt i mitt liv, finns det inget som slår detta, helt otippat. Köpte jag verkligen ett knä?

Läs även andra bloggares åsikter om Vovve, Whippet, Hundägare, Aphex Aural Exciter 204, Knäskålar, X2000, Socialt

Hudlöst

Johanna (JPA) skriver på sin blogg om facebook-publiceringen av operationsbilder från Karolinska. Intressant kommentar, kanske ett sådant perspektiv man bör ha. Detta kommer inte från skyn utan av en del av vår kultur, varför skulle det inte också påverka arbetslivet? Med detta sagt, så har ju människan inte förlorat huvudet längs med vägen, och jag ser inga bekymmer med att lära obetänksamt folk en läxa den hårda vägen. Varför skulle någon vilja ha en såpass obetänksam person i sin operationssal igen, egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Ansvar, Sjukvård, JPA

Vår Mir

Idag är första dagen på vår semester. Vi åkte ut till Magic Colour Kennel i Järna och hämtade hem lille Mir som funnit sig väl till rätta hemma hos oss. Ljuvligt.

Hemfärd. (foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)


Tupplur efter bus.


En god natts sömn garanteras på mattes Tempurkudde.


Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Vovve, Whippet

Skriv på för fler kvinnor i toppen

Females in front!

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, EU

Be proud!

Veronicas senaste blogginlägg gör mig lätt avis på alla som gick i prideparaden i helgen, ser otroligt festligt ut och en stor bunt av alla mina kompisar var ju där!

Jag har dock varit i Göteborg, hållit kalas för min man som fyllde 29 igår. Tårta och kaffe i finkopparna, jojo, man tackar, och en liten Calvados slank ju ned då vännen Johan hade nåden att ta med en tolvåring. En tennismatch och halva Sjöjungfrun har jag också hunnit med, semestern känns olidligt nära och jag vill vara framme vid målsnöret nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Calvados, Semester, Steinbrenner och Nyberg, Sjöjungfrun, Camilla Läckberg, tårta, Kalas, Semester, Pride

Gröt och idioti

Det var länge sedan jag läste en så dum ledare som den i Expressen i onsdags. (nej, jag köper inte den skittidningen, jag nyhetssöker). Föräldrapolitiken på agendan, och lägesbeskrivningen var på en sådan låg nivå att jag för en stund trodde jag var hemma på Västgötaslätten igen, satt vid nåt köksbord och hörde nån bonnig hembrännar-läpp prata om hur sweet alla invandrare har det som kör runt i sina nya bilar och hur vi betalar deras lyx.

Denna gång var triggern Carlos Ejemyr Rojas debattartikel på Sidan 4 i tisdags, han skrev om att män inte borde ses som någons om kommer och "hjälper till" med barnen när mamman tagit den första mysiga, tunga biten, utan man borde kunna göra på annat sätt, ta ut sin lagstadgade ledighet ihop. Han begärde inte att man skulle få en kryssning till Karibien av staten för att bonda med sitt barn, inte ens fler föräldradagar. Inte så radikalt alltså, men detta att han skrev om familjelivet och även använde de mjuka känsloorden med exempel ur sitt eget liv, det tog skruv.

Staten, säger Ledaren, skall inte finansiera något mys. Detta med barn och familj har ju bara rullat på tidigare, utan problem, men nu är det helt plötligt något som skall duttas och daltas med, och barnföräldrar är det alltid så synd om förresten, what's up with that?

Weill, I'll tell you. Det har inte bara "flytit på" och varit "naturligt" innan, vårt samhälle har varit helt organiserat utefter att kvinnor är hemma och män jobbar, inget har ruckat på den ordningen och således har man inte behövt daghem, föräldrapenning osv. Hårt jobb har det dock varit hela tiden. relationsskapande, kärleksfyllt, en stor del av människors liv och uppenbart det som fört oss vidare.

Nu lever vi i en helt annan tid, en annan ekonomi, ett annat arbetsliv, i en stat som verkligen vill att människor mitt i allt detta skall skaffa fler barn. det är ju inte mindre viktigt idag med fortplantning, och när världen ser annorlunda ut vad gäller jobb och ekonomi så måste det vara organiserat på ett sådant sätt så att människor både kan leva på denna jord och samtidigt bilda familj om de så önskar.

Många föräldrar som får föräldrapenning och subventionerat dagis idag har ju själva betalt en schysst hög skatt, så man kan ju vara välvillig och säga att de åtminstone delvis har betalt sin egen ledighet?

För vårt samhälles mänsklighets skull, och för skattebetalarens valuta för sina stålar, så är det nog ok att låta föräldrar vara lediga samtidigt om de nu så önskar. Kom igen Expressen, släpp till lite. ;)

[För övrigt vill jag alltjämt hävda att en individualisering av föräldraförsäkringen vore en reform som hette duga, läge?]

Samuel bloggar schysst om familjebegreppet och dess "ägare" här!

Läs även andra bloggares åsikter om Carlos Ejemyr Rojas, Expressen, Familjeliv, Feministiskt Initiativ, Politik, Latifeh AB

Gym som biter sig fast

För övrigt så fortsätter jag kolla på Skylab-såpan Work out, såklart. Har som tittare hamnat mitt i turbulensen. Tränaren Doug höll 44-årsfest i måndagsavsnittet tror jag visst. Otroligt sympatisk kille. Andra medlemmar av hans familj dog vid/innan 43 års ålder och han sade vid något tillfälle där att detta nog blir hans sista födelsedag som firas med en fest. Jag undrade då om han inte räknade med att bli äldre?

Doug hostade och snörvlade lite under festen. Kort därefter, under nästa avsnitt, så blev han mer sjuk, fick njursvikt, försattes i koma, ytterligare en infektion. Och sedan gick han bort, bara sådär. Jag tyckte/tycker det är så innerligt sorgligt, att någon som är till synes fullt frisk dör efter en förkylning som eskalerar, och som själv inte räknat med att bli gammal. Det hanteras inte mycket i serien, och jag hittar inte mycket info om det på nätet heller, bara i några småartiklar i nättidningar och på en blogg som bevakar reality-TV-världen typ, Team RT.

På tillförlitliga Wikipedia finner jag dock ut lite mer. Han hade varit sjuk i cancer innan, satt in en shunt, och fick salmonella på sin fest, och därifrån tog allt fart.

Jag känner ju såklart inte honom, vet ingenting om honom egentligen, men just detta fyllde mig med så otroligt mycket känslor. Jag påmindres om hur hemskt och jobbigt det är när någon närstående går bort, hur fruktansvärt mycket värre det hela blir av att det är en ung person, och jag insåg att folk ju faktiskt dör av sådant som ser enkelt ut först. Uttorkning kmomer ju lätt när man är sjuk, och det kan nog bli allvarligare än jag tänker mig.

När jag surfar vidare, så finner jag att han som homosexuell man jobbat mycket med HIV/AIDS-prevention, han verkar ha varit en mycket uppskattad människa, och ibland är det allt man behöver veta om någon.

Läs även andra bloggares åsikter om Bravo TV, Doug Blasdell, Jackie Warner, Sorg, Skylab, Workout

Familj nästa

Nu vet vi vilken valp vi får i kullen som fötts hos Magic Colour Kennel, och vi är riktigt nöjda. Senaste besöket där var mer emotionellt än innan, vi hälsade inte bara på kullen utan den lille krabat som faktiskt skall flytta hem till oss och som vi skall vara en familj tillsammans med. Det är stort, för oss, och lång tid av längtan får sin kulmen om 9 dagar då vi åker till Järna för att hämta honom.

Möt Mir:

(foto: Mars)


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)


(foto: Mars)

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve, Mir

To the Core

Jag har påbörjat något nytt: jag har träffat Lovisa.
Lovisa är en på ytan söt men egentligen stenhård tjej som ger mig en omgång varje vecka. Hon är sjukgymnast på S.A.T.S, jag sökte hjälp för ryggen min för ett tag sedan och nu finner jag mig i situationen där jag får underbar personlig träning. Fokus nu är helt annat än vad jag någonsin haft. Det har alltid handlat om att gå ned i vikt innan, alltid på något sätt. Nu handlar det om att äga min egen kropp, att veta vad den klarar, att kunna använda den. Oavsett hur jag har tränat innan så har jag aldrig kommit dit. Jag vill kunna hoppa högt, klättra i träd, piska maken i tennis, cykla nedför de knöligaste skogsstigarna utan dödsångest.

Det är förtroendeingivande att tränas av någon som är fett kunnig på sitt område och som vet mer om min kapacitet än jag. Vi ser resultat varje vecka och träningsvärken blir mer och mer hanterbat. Det bästa jag tagit mig för på länge!

På morgnarna fastnar jag för övrigt alltsom oftast vid dokusåpan om Jackie och de andra tränarna på Skylab Gym & Spa i L.A. . Mm, lesbiska intriger, lite glamour, en hel del knäböj och massa hårda puckar. Rekommenderas.

Läs även andra bloggares åsikter om Bravo TV, Core, Intriger, Jackie Warner, Lesbiskt, Lovisa Eriksson, S.A.T.S, Skylab, Workout

The Economist

Jag har hittills inte skrivit så mycket om mitt arbete här. Oftast kan jag inte berätta vad jag sysslar med av uppenbara skäl, eftersom jag jobbar med jurister. Men, nu är mitt första stora projekt på byrån offentliggjort, så man kan kika här alt här om man är nyfiken!

DI publicerade en notis om affären häromveckan, och som alltid är det rätt underhållande att läsa artikelkommentarer. Det är något lätt absurt över det faktum att näringslivsnissar tvålar till varann, analyserar anonymt och liksom "uttalar sig" om företag som de sannolikt inte har någon verklig insyn i. De som verkligen är professionella i sitt yrkesutövande skrävlar ju i princip aldrig om sådant som är intern information. En del av mina kollegor råka ut för skrävlarna ibland på krogen, folk som snackar om affärer de är långt ifrån att vara en del av men som mina kollegor råkar vara väl insatta i. Underhållande.

Jag försöker läsa DI då och då, men får sällan ut någonting av det. En tidning som däremot lyckas fånga mitt intresse helt och fullt, och som står för en stor del av min allmänbildning these days, är The Economist. Kreativa och begåvade skribenter som tar ett nappatag på hela världen (ja, verkligen HELA, politik från alla världsdelar, djuprepotage från olika länder varje vecka, rapportering om M&A och finansiell utveckling och politisk analys gällande HELA världen. Uppfriskande på alla sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Hemlisar, Dagens Industri, The Economist, Allmänbildning

Under falsk flagg

Alltså. Nu är det andra gången det händer mig inom loppet av ett par månader. En person man är bekant med och tycker verkar trevlig och bekant vill ses och ta en fika. man blir glad, tänker att detta har ju potential, roddar för att hitta en tid då båda kan osv.

Och så, när man sitter där, så går det med önskvärd tydighet upp för en att de inte alls är där för att umgås och lära känna varann, utan för att sälja in den pyramidgrej de är involverade i. Fram åker powerpointpresentationen i fickformat och entusiasmen, och där sitter man och blir fullkomligt bestulen på en timma av sitt liv, tid som aldrig kommer igen och som ägnats åt aloe vera-produkter, världens-bästa-smink-som-bara-inte-är-känt-än samt förklaringar om hur ickehierarkiskt deras fullkomligt hierarkiska affärsmodell är.


Jag känner att detta kommer få konsekvenser och säger som Walter Sobshack i The Big Lebowski: Do you see what happens, Larry, WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS? (proceeds to smash up what he believes is Larry's new Corvette parked in the street) THIS IS WHAT HAPPENS, LARRY! THIS IS WHAT HAPPENS WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS!

Läs även andra bloggares åsikter om Analsex, Besvikelse, Pyramidspel, The Big Lebowski

Ps. Appropå The Big Lebowski, en av världens bästa filer ever, så hittade jag idag denna tjusiga collectors edition: bowling ball.

4 weeks old - 3 weeks to go

Ojoj, jag vill ju gärna dela med mig av nya valpbilder åt er alla, världens finaste!

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Läs även andra bloggares åsikter om Whippet, Vovve

Nörden vaknar

Jag känner hur fingrarna bara går över tangentbordet. Innan jag vet ordet av har jag surfat i en halvtimme på cykelkorgar för vovve. Gah! Här är resultatet: en svindyr tysk sak jag förmodligen kommer köpa och vara hur nöjd över, kanske till och med skryta om för folk. Huva!

Läs även andra bloggares åsikter om Cykel, Vovve, Nörderi

Fett med Whippets

Vi skall bli med familj där hemma. I augusti flyttar en liten Whippet-valp hem till oss, så nu är ett av mina stora intressen matskålar och fleecefiltar med hundben på som mönster. Ah, ljuva personliga utveckling.

Helt ärligt kan jag från djupet av mitt hjärta säga att jag längtar något så oerhört och ser fram emot att förändra livet en smula, ha en anledning till att ta den där kvällspromenaden och att lämna jobbet före kl 20:00 på vardagarna. Ser fram emot kärleken och kamratskapen.

Det blir någon av dessa tre hannar. De är ännu bara 4 veckor gamla, och beslutet om vilken ägare som passar vilken valp fattas om ytterligare ett par veckor. (foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


Visst blir det mycket jobb, men det blir kärt besvär, helt i sin ordning alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve

Du är vad du gör

Så vad gör jag?

Jag lyssnar mycket på p1. Som min mamma alltid gjort. Det tog några år, men i vuxen ålder har jag både kommit nära min mor, lyckats förstå henne och börjat lyssan på p1. Idag kom jag över en länk till Allvarligt talat med Kristina Lugn. En dam berättar på telefon om hur det är att bli gammal, om plågan och om den oerhörda betydelsen i entusiasmen hos sommarjobbarna på hennes äldreboende. Hon frågar i sitt meddelande hur Kristina ser på åldrande, och där och då har de en sorts brevväxling per telefon. Två monologer, och det är så oerhört bra. kristina Lugn imponerar ofta på mig.

Jag spelar Bomberman. Klassiska gamla spelet i ny tappning för PSP. Börjar bli otroligt flink i fingrarna, men finner mig själv stånka och stöna offentligt på bussar och tåg så att maken flinar lite i smyg, när det går åt skogen. Igår klarade jag det hela i alla fall, så alla som har frågor om tips och trix kan vända sig till mig. Låtom de barnsliga komma till mig, som jag brukar säga.

Jag läser fortfarande Bodils bok om vattenpriser i Finistére. Det är en skam att hålla på så länge med en pocket, men finner så sällan tiden tyvärr.

I helgen fick vi hem Amy Sedaris nya bok I Like You - Hospitality Under the Influence med posten. En härlig guide till oss som vill bli perfekta värdar/värdinnor. Vi får recept till vad man kan bjuda på under tjejkvällen, hur man kan blanda sin egen ansiktsmask ellerlära alla att undersöka sina vaginor. Amy ger en mängd pysseltips, guider till att hänga med äldre och vad man kan bjuda dem på för att lindra artriten och mycket mer. För alla er som sett Amy in action, så kan ni tänka er vad ni har att vänta. Hon är både drottning av världens mest underbara klänningar, och drottning av galenskapen. Daniel har henne på sin laminerade lista, något han gör helt rätt i.

Amy är ofta med på Letterman, t ex här och här .


Läs även andra bloggares åsikter om Amy Sedaris, Bomberman, Kristina Lugn, Mamma, p1,PSP, SR,

Love injection

Dagens kärleksdos står Morry för, med en film som kommit till youtube direkt från himlen!




Läs även andra bloggares åsikter om Katter, Kärlek, Morry

Kaos i Ulan Bator

Anna-Karin är nere i ett Mongoliet som formligen står i lågor i dessa valtider. Rafflande läsning!

[Misc: min fader kallade sig under hela min uppväxt för Ulan Bator som ett alterego, när han ringde till radion osv. Det tog många år innan informationen om att detta var Mongoliets huvudstad nådde mig.]

Läs även andra bloggares åsikter om kravaller, Mongoliet, Valrörelse,

Minuterna är försvinnande få

Jag sitter på min lunch idag. Mejlen fortsätter strömma in, ett i minuten, under de 20 minuter jag sitter och äter. För varje surr i blackberryn är det som att just den minuten av lugn och ro försvann. Så påbörjas nästa minut, bara för att försvinna den också.

Då känns det lite underligt och märkligt att som av en slump samtidigt läsa följande rader av Bodil Malmsten i Priset på vatten i Finistére:

"Detta oskick att säga att ingen lider av det när jag lider. Det är som att säga att det är ingen hemma när man själv är där. Eller det är ju ingen som ser när sängen lämnas obäddad, disken framme och man låter sig själv förslummas.

Detta förintande av sig själv, det livsfarliga förnekandet av att man själv är där."

Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, Finistére, Jobbet, Lunch, Tid