Mitt rum, mitt eget

I mitt liv har jag ofta flyttat. Aldrig varit längre än ett år på samma ställe. Att flytta hemifrån var en del av min ungdomsrevolt och det var som att jag sedan inte kunde sluta med det, ständigt nya jobb, kurser och bostäder.

Mitt och Daniels gemensamma hem i Göteborg är mitt första riktiga hem sedan barndomen. Det är här jag känt att jag kunnat och velat stanna, min utgångspunkt. Jag älskar rummen, vårt liv där, omgivningarna. det är lummigt utanför fönstren i vartenda rum, vi har vår studio och mycket plats att leka kull med vovven på. Därför är jag veckopendlare, därför packar vi inte bara väskorna och flyttar till Stockholm.

Sedan denna vecka har jag varit över ett år här på mitt jobb, och därmed passerar jag gränsen för hur länge jag stannat på en arbetsplats tidigare. Jag ser fram emot att under nästa år uppleve en glädje i att jboba med något jag kan och är bra på, att få finslipa istället för att börja om och lära på nytt någonannanstans. Därför kmomer jag fortsätta åka hit, till mitt kära kontor i Stockholm. Här ligger klackskorna hullerombuller på golvet, jag snubblar på alla mina pärmar när jag försöker ta mig in med veckopendlingsresväskan.

Jag känner inte att jag befinner mig i någon form av undantagstillstånd, ständigt mellan två platser; när jag är här på kontoret så jobbar jag, när jag är hemma så är jag verkligen helt ledig. Jag mår bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Personlig utveckling, Jobbet, Arbetsnarkomani, Veckopendling, Ett eget rum, Kontor, Göteborg, Stockholm

Alexander utvecklar

En till snabb tidningskoll visar också att Alexander Chamberland skrivit om varför han lämnar Miljöpartiet för F! också i DN: här. (tydligen samma text som i Aftonbladet som jag länkat till innan, way to go DN att publicera veckor för sent...)

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Chamberland, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, DN,

Pappatrams revisited

Pressrelease från feministiskt initiativ idag, helt i min smak!

Schyman: Inga fler bonusar till män.
2009-03-17 11:33

Moderaternas talesperson i jämställdhetsfrågor, Hillevi Engström, vill enl. Svenska Dagbladet idag införa någon form av bonus för att papporna ska stanna hemma mer med sina barn. Enligt en kartläggning som SvD gjort är nio av tio föräldrar i Stockholms län som tar ut vårdnadsbidrag just mammor.

- Hon har tydligen drabbats av insikten att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, säger Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ. Att det skulle ta så lång tid för henne att förstå det kan man ju förundras över, särskilt som hon kallar sig feminist (!) men nu har hon i alla fall förstått saken rätt och det är ju glädjande.

- Däremot är förslaget om en särskild pappa-premie helt fel väg att gå. Varför ska män få bonus så fort det gör det som de förväntas göra? Allt fler verkar ju nu inse att bonusar inte passar sig på arbetsmarknaden så varför ska vi då införa det på hemmaplan.

- Om moderaterna verkligen vill att kvinnor och män ska ta lika del av föräldraansvaret så måste man också förstå att kvinnor och män ska ha samma möjligheter på arbetsmarknaden. Individualiserad föräldraförsäkring och lagstadgad rätt till heltid är några av de reformer som krävs. Ett tips, från en feminist till en annan, avslutar Gudrun Schyman.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Feministiskt initiativ, Faderskap, Gudrun Schyman, Moderskap, Vårdnadsbidrag,

Kvinnors del av samhällskakan

Läste en intressant debattartikel idag på Brännpunkt (SvD). Det är mycket riktigt mycket fokus på att öka andelen kvinnor i våra bolagsstyrelser. Det är med rätta en viktig politisk fråga ur ett feministiskt ekonomiskt perspektiv, eftersom det är ett så tydligt tecken på att kvinnor aldrig kan komma upp i samma nivå som män, i samhällstoppen är det ont om kvinnor, de tappas bort längs med vägen (sk leaky pipeline, precis som i utbildningssystemet där fler kvinnor än män går in i grundutbildningar och sedan är det ändå en större del av männen som doktorerar och slutligen i princip bara män som hamnar på professorsnivå), och det är otroligt viktigt att komma till rätt med det.

Att aldrig kunna nå toppen är ingen särskilt god motivator för en kvinna, varför skall man då ens försöka sträva efter att komma upp på mellanchefs- eller chefsnivå? men, för hela samhlälet och kvinnokollektivet som sådant så är det givetvis också problematiskt att det inte finns kvinnor överallt, att företag inte drivs i lika stor utsträckning av kvinnor som av män. Allt löses inte av en kvotering till bolagsstyrelser, eller liknande åtgärder för det översta skicktet. Kvinnors deltagande i näringslivet som sådant behöver kikas på, och jag är glad att detta tas upp!

Läs även andra bloggares åsikter om Maud Olofsson, Leaky pipeline, Kvotering, Bolagsstyrelser, Näringsliv, Utbildning, Företagande, Kvinnor, Feminism

Intellektuell allemansrätt

Bloggkommentators-Mymlan flaggade i förra veckan för detta blogginlägg om intellektuell allemansrätt på sin nya bloggvärlsblogg. Jag blir lite glad över tonen i initiativet, för det känns som en helt annan approach än den jag stött på tidigare i all debatt om rätten till fildelning och drömmen om en minskad upphovsrätt. Bara själva allemanstanken bygger ju på så mycket respekt för sin omgivning och det man som utomstående "traska in i". Samtidigt så finns där också en uppfattning om att allt är allas på något vis. Vi har naturen som tillgång gemensamt, och skall förvalta detta vist och väl.

Vi alla delar kärleken till musiken, till filmen, till tankar och idéer. Genom de sköna konsterna njuter vi av starka upplevelser och känner gemenskap genom delade referensramar. Men, det finns fortfarande personer som skapat alla dessa förutsättningar, på sin fritid eller på heltid. Är en intellektuell allemansrätt fullt kombinerbar med en upphovsrätt som ger även konstnärer yrkesstatus och rätt till produkterna av det arbete de utfört?

Att med aktsamhet använda det man själv handlat (!) rent privat, t ex ha en och samma låt inlagd på både datorn, på skiva och i mp3-spelaren, måste ändå anses okej. Du som konsument skall kunna använda det du köpt i flera olika situationer, kunna anpassa det till ditt liv. Men, att ge låtarna till kompisen, grannen, arbetskamraten, mamma eller brorsan, det är inte längre privat bruk. Gränsen flyttas och spridningen tar fart. Vart gränserna för detta går måste man vara ense om, om man skall nå framgång med en allemansrätt. Om det är möjligt utan att dra en stenhårt strikt gräns?

Som jag tolkar idén, så finns det absolut potential till att fullt ut respektera upphovsrätten, men för mig finns framförallt ett stort frågetecken: Mårtensson skriver att "En intellektuell allemansrätt innebär också (...) Att du fritt kan ta del av att typer av alla dokument, textfiler, ljudfiler och bildfiler så länge det sker för eget bruk." Hur skall detta gå till om man inte skall ta av sådant som andra delar? Det är ju orimligt att du skall ha rätt till allt immateriellt material du vill, vem skall göra allt tillgängligt, skall artister åläggas att göra sitt material tillgängligt? Kanske är detta upprop bara ett trevligare formulerat inlägg tillförmån för samma fildelning som ältats i en och en halv evighet?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Intellektuell allemansrätt, The real Mymlan, Upphovsrätt

Shipment from Ninda

Mina Widding har skapat dessa underverk till oss. Nu är vårt hem mycket vackrare.

[bild lånad av Mina]

Pappatrams

Alltså, hur länge skall detta fortgå, jamsandet med pappor som inte är hemma med de barn de själva tillverkat? Det är ju konstaterat sedan många år att det är mer jämställt uttagande av föräldraledighet bland par som tjänar lite mindre, och klyftan växcer sig allt större i takt med att man kommer upp i de skikt där man faktiskt skulle ha råd. Det är inte en fråga om pengar utan om könsroller och värderingar. Om en stor del av Sveriges farsor inte hänger med på utvecklingen här, inte fattar grejjen med ett eget ansvar, om vad det innebär att vara förälder och att det inte finns något som heter "kvinnors lott i livet", skall de då belönas med massa pengar och godsaker när de väl gör insatsen att försöka fatta och kliva upp som förälder på samma nivå som kvinnorna? Är inte det egentligen som att godkänna att de betett sig som svin innan, att låta dem själva välja om de skall ta sitt ansvar och sin fadersroll eller ej?

Jag förstår mig inte på allianspolitiken på familjeområdet. varför behandlas detta så fruktansvärt olikt andra politiska områden? Idag blir du av med din a-kassa om du inte är beredd att sälja ditt hus och flytta till Norrland för ett jobbs skull, samtidigt som det är helt legitimt att inte ta fullt ansvar för sitt barn. I det ena fallet skall man till varje pris vara samhället till gagn och göra det som gynnar oss som land sett, men inte i det andra?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Föräldraskap, Faderskap, patriarkat, Alliansen, Politik, A-kassa, Arbetslinjen

Intressant utveckling

Alexander Chamberland går alltså över till Fi. Jag hade inte tänkt att han skulle ta det dit, även om han skrivit artiklar innan om hur bra Fi är och att det är ett parti som mp borde samarbeta med. Jag som utomstående har uppfattat mp som ett parti som driver feministiska frågor rätt högt på agendan ändå, varför hans kritik förvånar mig en smula. Men, han har ju givetvis en helt annan insikt än vad jag har, inget snack om saken.

Hur som helst, ett utspel värdigt 8 mars!
Andra fior som gillar detta är: Veronica, Tiarafeministen och Sara, och Alexanders egen blogg hittar du här.

Läs även andra bloggares åsikter om 8 mars, Alexander Chamberland, Feminism, Grön ungdom, Feministiskt initiativ, Internationella kvinnodagen, Miljöpartiet

Diskussionen som skiljer sig

Linda Skugge idag på Newsmill, hon har tydligen skilt sig. Det är en kvinnofälla att gifta sig menar hon, ty man glömmer det viktigaste av allt: att vara självförsörjande. I beg to differ. Att vara gift innebär idag knappast att man som kvinna slutar jobba, världen slutar ju inte snurra efter bröllopsdagen. Många har inte ett gemensamt konto, även om man gemensamt hjälps åt med ekonomin och har ett ansvar för varann. Det är när man tar steget och blir förälder som saker vänds upp och ned, då man börjar arbetsdela på riktigt, någon börjar vara hemma, någon börjar offra sin karriär lite mer än den andre. Där och då blir familjen större än du som individ och jobb och självständig ekonomi sekundärt. Jag tror att det kräver en otrolig medvetenhet om man skall kunna gå in i projektet barn och komma ut helskinnad, utan att ha blivit rånad på sin självständighet av en partner som är liiite minde "intresserad" av städning och föräldraledighet än du.

Gudrun tar i rätt bra och skriver på samma sajt att Skugges skilsmässa är ett hälsosamt tecken. Trots att jag är ett fan av Gudrun, så känner jag mig själv inte jätteupphetsad av kategoriserandet kring äktenskap (det var ganska kul att sända iväg invitationen till henne inför mitt eget bröllop). Jag förstår helt det politiska motivet, och är helt och hållet med på att äktenskapets historik är en enda lång berättelse om patriarkatets grepp om kvinnan, men i dagens läge så ser jag det som mer problematiskt att skaffa barn än att gifta sig, just eftersom det är i och med föräldraskapet som könsroller maxas och allt dras till sin spets. Om kvinnor gifter sig av kärlek så är det ju inget intrisikalt fel i giftemålet.

Jag själv känner mig inte alls träffad av resonemang om äktenskapets omvälvning av mig som självständig kvinna. Jag har mitt eget bankkonto, det har Daniel med. Mellan oss är vi inte knussliga, det är knappast en pettimetertillvaro, men vi har bitar som är helt våra egna. Vi fattar egna ekonomiska beslut som bara rör vår egen inkomst och det är förbannat skönt. I en sund relation som bygger på kärlek har båda parter ett ansvar att behålla sin självständighet. Kontroll och krympt livsutrymme har inte med kärlek att göra. Reclaim love, och tro på att stå på era egna ben tjejer, oavsett vilken väg ni väljer i livet!

Idag avslutar jag med slutet på en av mina favoritdikter om kärlek. Det är Göran Palm som skriver:

Men kurar vi oss ängsligt samman
ständigt viskande varandras namn
krymper kärleken i äktenskaplig anda
till en liten madrasserad bur
och i den kan ingen stå på egna ben.
Det är för trångt för det.
De unga tu blir ett
som det så rullstolsbundet vackert heter.
Låt oss aldrig bli färre än två, käraste!

Kärleken är inte målet utan vägen dit!

Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Newsmill, Gudrun Schyman, Linda Skugge, Tvåsamhet, Ekonomi, Föräldraskap,

[Foto: Elin Maigaard]

Bruna familjevärderingar har inget att hämta hos Gudrun

Vill idag puffa för ett mycket bra blogginlägg av Marita på FiaVG:s blogg, om kärnfamiljen och SD:s politik, samt den gode Gudruns åsikt om det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Gudrun Schyman, Sverigedemokraterna, rasism, Kärnfamilj, Könsroller

Om bilder av män för män, och kvinnan som det evigt åtrådda våpet

Varje dag - VARJE DAG - måste jag se ett tiotal reklambilder för Coca Cola Zero innan jag är igenom min tunnelbaneuppgång och är ute i friska luften igen. Jag har stört mig till döds på denna produkt från första lanseringen, men börjar känna att min gräns är nådd. Eller, alla vedervärdiga kampanjer för Zero, utöver det faktum att det ens existerar en Cola särskilt för män, går över gränsen, men nu kan jag inte vifta bort det mentalt längre. Till en viss nivå kan jag ibland ändå tänka; ok, vi lever i ett patriarkat, reklamen bygger på könsstereotyper och sådant som är riktat gentemot män åtföljs nästan alltid av en halvnaken kvinna som accessoar.

Kvinnor köper Cola light, som en del av idén om den smala och viktmedvetna kvinnan. Män kan givetvis inte konsumera en produkt som framförallt kvinnor köper, samtidigt som de ju vill ha själva innehållet. Cola Zero ser således dagens ljus. Svart, tuff, med en lansering som bygger på att du som man kan få ALLT. Sex utan förspel, flickvän utan commitment, läsk utan socker. Sunkigaste sortens manifestation av idéer om vad heterosexuella män och kvinnor gör och vill ha.

Reklamfilerna är fyllda av coola, fullt påklädda män som omges av åmande halvnakna kvinnor. Jag hittar inte den senaste kampanjbilden på nätet, men den innehåller en vresande kvinna som ser ut att ha fått klänningen sönderriven, och en gigantisk Cola Zero-flaska står framför henne och skyler könet. De har klämt in lite coola saker som en helikopterlandning och annan action för att på något vis maxa effekten.

Jag mår illa. Höj nivån för fan, varken kvinnor eller män är våp även om Coca Cola uppenbarligen vill få oss att känna oss som just det. De åkte dit efter anmälningar till ERK (etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam) 2008 (läs mer om fällningen av Zero här). Dags för repris 2009, vem är med mig?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Coca Cola Zero, patriarkat, Könsstereotyp, Reklam

Everett Peck

Idag har min älskade make släppt en EP på nätbolaget Gnashed (drivs av enapa). Skitigt och fint, elektronika som sitter som en smäck!

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Duckman, Everett Peck, enapa, Gnashed, Electronica

Helgens musikaliska rivstart

Om ett par veckor skall jag och Danne (min make) göra ett gig på IMÄI:s klubb Elektroillegal. Igår kopplade vi ihop den tänkta sättningen för att känna på om det kommer funka. Vi har ju en del att ta av i studion nu för tiden, tack vare att Daniel gärna hamstrar musikelektronik på fritiden. Jag är inte den som gärna läser alla manualer, eller syntsurfar, läser på forum efter för- och nackdelar med olika maskiner. MEN, jag är gift med en sådan och är gärna med och spelar. :)

Grundsättningen är vår sampler, ESX-1, sprillans ny, tillsammans med Monomachine från svenska Elektron. Tenori-On är med på ett hörn, och mitt gamla mini-mixerbord kommer till användning! Ett gôtt Spaceeko är också med, och en Slicer till vilken en liten Stylopone är kopplad. Känns som en kreativ sättning men mycket liveutrymme. Det skall bli mycket mer musik detta år än förra, har vi bestämt oss för.

Nu kommer vardagsrummet vara ett färgglatt sladdtruls tills dess att det är dags för spelning, så att vi kan skapa våra låtgrunder, känna på olika stilar och sådär. Så kul med processen innan en livespelning. Tror det kommer bli fetetechno denna gången, kändes så när vi körde idag i alla fall.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Klubb Elektro Illegal, Electronica, Fritid, Min musik, Techno, Ingen människa är illegal,

Livet som matte

En liten vardagsinblick: såhär kan det se ut hemma hos oss när man skall borsta tänderna. Något impopulärt...


Läs även andra bloggares åsikter om Hundägare, Whippet, Vardag, Tandborstning

Nykomling i bloggosfären

Pushar gladeligen för kompis Gudruns nya blogg. Go Gudrun!

Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, Bloggare,

Mooncup - a mens story

Menskopp. Det låter sådär sexigt, och är inget man tar upp på tjejmiddagen direkt. Tamponger och bindor är i sin obesudlade form vita, rena och prydliga och är i sin förpackade form inga problem att snacka om.

Jag har haft mina funderingar om vad det är för någe egentligen, men tittade inte närmre på det förrän jag såg i min facebookfeed att en bekant gått med i gruppen "I love my mooncup". Så, fånigt, men det krävdes att jag såg att någon i min närhet höll på med detta - då kan det ju inte vara knasigt liksom!

Trot att det för mig var en veritabel revolution att hitta denna produkt på marknaden, så har jag varit restrektiv med att öppet sprida det vidare. Vill inte göra folk obekväma eller nåt, men hrä kommer det. Tjejer: testa! det är en silikonkopp som INTE torkar ut dig till förbannelse, som INTE ger dig TSS, som inte luktar död gam, som INTE läcker, som INTE ruinerar dig. Va, fatta vilken grej egentligen!

Istället för tusentals kronor på miljöfarliga bomulls- och plastprodukter så betalar du 300 pix för en produkt som håller i ca 10 år. Den sätts in som jag tänker att man sätter in ett pessar, behöver inte tömmas var 3-4 timme då den rymmer mycket - det är helt upp till dig själv alltså. DU gör som DU vill, inte som du måste. Är du i skogen, på kanottur med skolan osv, så måste du inte kila iväg mitt på dagen och smussla med ett äckligt knyte sen, utan kan vänta till ni kommer hem. Rätt insatt läcker den inte, ty den sitter fast av ett vaaccum.

Enda gången i livet jag faktiskt kan glömma bort vilken tid i månaden det är, till skillnad med sabla bindor och tamponger. Frihet och revolution i det lilla i livet kan vara nog så stort för dig själv. Våga testa - frihet i en liten kopp!

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Kvinnors liv, Menskopp, Mooncup, Vardag

Depraverande

Efter mitt inlägg igår så har jag sett den charmerande presskonfan med Vickan och Daniel, och sett alla journalisters djupa engagemang. Man skulle nästan kunna trott igår och idag att all världens onda bråda död upphört en smula, i princip all rapportering har handlat om förlovningen. kringreportagen i SVT som gjorts för att fylla ut och vattna detta till max har varit sorgliga. Någon som såg "reportaget" från Ockelbo där en till synes till Daniel helt orelaterad farbror från byn var den som stod för snacket?

Telefonväkteri i SVT morgon idag två varv. Jag trodde aldrig jag skulle se den dag då journalister från skvallerpressen sitter som sakkunniga i soffan, herreminje.

Det sorgligaste med allt detta tycker jag är att så många människor verkar ha reagerat med så otroligt stark glädje på beskedet. Det har varit skutt hit och tårar dit och där nånstans känner jag att vi gått över någon konstig gräns. Vad händer, har folk så små liv? Känner de äntligen att de är del av något stort i och med detta, eller vad?

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Kungahuset, Daniel Westling, Förlovning, Victoria

Folkets förtroende utan att vara förtroendevald?

Vickan förlovar sig, det har inte undgått någon idag. Jag tycker verkligen att det är härligt; tanken på att behöva få min pojkvän/blivande make godkänd och inte kunna leva ut relationen som den utvecklas av sig självt får mig att rysa ett grand. Det är ju helt uppenbart att Victora inte är vilken tjej, och att hon inte har vilken pappa som helst. Om min far invid vår förlovning hade sagt följande om min Daniel så vet jag inte om jag skrattat eller gråtit: "Vi har lärt känna Daniel väldigt väl och förstått att han är en fin herre som arbetar hårt och seriöst och tar livet på allvar."

Daniel Westling skall göra allt för att förtjäna folkets förtroende, och det visar väl på stor mognad och ansvar och allt sådant där, inom ramen för en monarki vill säga. Men hur kan någon egentligen tilldelas ett förtroendeuppdrag där man representerar folket utan att vara folkvald? Vad blir måttet med vilket man avgör om folkets förtroende för en regent finns eller ej, antalet människor som sluter upp vid födelsedagsfiranden på Skansen eller vad? Nä, ingen skall födas in i ett ämbete och alla som representerar folket skall vara folkvalda i en demokrati.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Förlovning, Kungen, Regent, Republik, Victoria

En nåd att stilla bedja om

Jag har köpt en ny skiva av en av mina favoritartister. I min skivhylla & mitt iTunesbibliotek finns en mängd artister, från de minsta släppen som artisten gjort själv, via obskyra mixar, svensk halvstor indie, världskända klassiker till Beyoncé och Michael Jackson. Oavsett vad de tjänar på sin musik (inte för att jag har särskilt bra insyn i vilka avtal resp artist har med sina bolag, vad de får för stöd av sina bolag osv, något jag har gemensamt med de flesta) så har jag köpt dem produkt jag velat ha i min ägo, och aldrig tyckt att det varit något konstigt med det. Givetvis har jag MÖJLIGHETEN att inte köpa musik utan ta den, men vad betyder det? Att det är ok, för att det går och för att jag som enskild person inte vill betala för mina varor?

Häromdagen kom så nya Freddie Wadling-plattan hem med posten. På den medverkar 5 ytterligare sångare, 11 musiker, en producent, 4 tekniker och 4 personer har arbetat med konvolutet. De har alla lagt en stor mängd tid, någon har betalat deras löner, distributionen osv, och på framsidan skriver de helt lugnt och stilla ett inlägg i debatten som går rakt in i hjärtat - och hjärnan!

Thank you for buying this music and for supporting the artists, songwriters, musicians and others who've created it and made it possible. Please remember that this recording and artwork are protected by law. Since you don't own the copyright, it's not your to distribute. Please don't use Internet services that promote the illegal distribution of copyrighted music, give away illegal copies of discs or lend discs to others for copying. It's hurting the artists who created the disc. It has the sam effect as stealing a disc from a store without paying for it. Applicable laws provide severe civil and criminal penalties for the unauthorised reproduction, distribution and digital transmission of copyrighted sound recordings.

Det är en sak att förkasta stora bolag, inte vilja gynna dem och deras affärer, och då inte heller ta del av det de producerar, men att i nån form av förvriden Robin Hood-high tycka att de sitter där på sina gödda rövar och samtidigt vilja konsumera deras mainstreamverk, det är inget annat än förbannat hyckleri.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Fildelning, Hyckleri, The Pirate Bay, Musik, Artister, Konst, Lagen, Juridik, Digital, Freddie Wadling

Softish

Ok, den som inte klarar sådär överdrivet mogna och positiva inlägg tittar bort omedelbart!

Jag måste bara få berätta att något har hänt med mig, i och med skadan. när jag ser tillbaka på allt nu, och även ser framåt mot en sjukt lång rehab, så känns det som att jag verkligen lyckats att ha en bra attityd genom det hela. Jag tror jag lärt mig på riktigt att gilla läget, slappna av och kunna fokusera på att bli lite bättre varje dag, istället för att tänka att det här går aldrig.

Jag trodde innan jag blev sjukskriven att jag inte skulle klara av att vara ifrån jobbet, men jag lyckades släppa, lite på mina kollegor, INTE ringa dem och "kolla läget" varje dag. jag kände mig inte värdelös när jag var hemma, lät allt ta sin tid trots att allt jag gjorde tog hundra år, och jag trodde nog inte det om mig själv.

Nu efter 6 veckor i gips är min handled som stelopererad, och man skulle ju kunna få känslan av att det är ett gigantiskt berg att ta sig över, men det känns inte så. Istället känner jag mig otroligt stakt och taggad av utmaningen. Jag ser skillnad i träningen dag för dag och har tydliga målsättningar, en liten mental lista över sådant jag skall göra när jag blir helt bra.

Vi anar alltså en smula personlig utveckling här, sånt som man alltid tror händer andra händer nu alltså mig.

Dagens blogginlägg skrevs för ett par dagar sedan av JPA. Om piraträttegången.

Är detta inlägg intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Bryta handleden, Energi, Jobb, Lugn, Mål, Personlig utveckling, Sjukgymnastik, Sjukskrivning, Träning, Tålamod