Familj nästa

Nu vet vi vilken valp vi får i kullen som fötts hos Magic Colour Kennel, och vi är riktigt nöjda. Senaste besöket där var mer emotionellt än innan, vi hälsade inte bara på kullen utan den lille krabat som faktiskt skall flytta hem till oss och som vi skall vara en familj tillsammans med. Det är stort, för oss, och lång tid av längtan får sin kulmen om 9 dagar då vi åker till Järna för att hämta honom.

Möt Mir:

(foto: Mars)


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)


(foto: Mars)

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve, Mir

To the Core

Jag har påbörjat något nytt: jag har träffat Lovisa.
Lovisa är en på ytan söt men egentligen stenhård tjej som ger mig en omgång varje vecka. Hon är sjukgymnast på S.A.T.S, jag sökte hjälp för ryggen min för ett tag sedan och nu finner jag mig i situationen där jag får underbar personlig träning. Fokus nu är helt annat än vad jag någonsin haft. Det har alltid handlat om att gå ned i vikt innan, alltid på något sätt. Nu handlar det om att äga min egen kropp, att veta vad den klarar, att kunna använda den. Oavsett hur jag har tränat innan så har jag aldrig kommit dit. Jag vill kunna hoppa högt, klättra i träd, piska maken i tennis, cykla nedför de knöligaste skogsstigarna utan dödsångest.

Det är förtroendeingivande att tränas av någon som är fett kunnig på sitt område och som vet mer om min kapacitet än jag. Vi ser resultat varje vecka och träningsvärken blir mer och mer hanterbat. Det bästa jag tagit mig för på länge!

På morgnarna fastnar jag för övrigt alltsom oftast vid dokusåpan om Jackie och de andra tränarna på Skylab Gym & Spa i L.A. . Mm, lesbiska intriger, lite glamour, en hel del knäböj och massa hårda puckar. Rekommenderas.

Läs även andra bloggares åsikter om Bravo TV, Core, Intriger, Jackie Warner, Lesbiskt, Lovisa Eriksson, S.A.T.S, Skylab, Workout

The Economist

Jag har hittills inte skrivit så mycket om mitt arbete här. Oftast kan jag inte berätta vad jag sysslar med av uppenbara skäl, eftersom jag jobbar med jurister. Men, nu är mitt första stora projekt på byrån offentliggjort, så man kan kika här alt här om man är nyfiken!

DI publicerade en notis om affären häromveckan, och som alltid är det rätt underhållande att läsa artikelkommentarer. Det är något lätt absurt över det faktum att näringslivsnissar tvålar till varann, analyserar anonymt och liksom "uttalar sig" om företag som de sannolikt inte har någon verklig insyn i. De som verkligen är professionella i sitt yrkesutövande skrävlar ju i princip aldrig om sådant som är intern information. En del av mina kollegor råka ut för skrävlarna ibland på krogen, folk som snackar om affärer de är långt ifrån att vara en del av men som mina kollegor råkar vara väl insatta i. Underhållande.

Jag försöker läsa DI då och då, men får sällan ut någonting av det. En tidning som däremot lyckas fånga mitt intresse helt och fullt, och som står för en stor del av min allmänbildning these days, är The Economist. Kreativa och begåvade skribenter som tar ett nappatag på hela världen (ja, verkligen HELA, politik från alla världsdelar, djuprepotage från olika länder varje vecka, rapportering om M&A och finansiell utveckling och politisk analys gällande HELA världen. Uppfriskande på alla sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Hemlisar, Dagens Industri, The Economist, Allmänbildning

Under falsk flagg

Alltså. Nu är det andra gången det händer mig inom loppet av ett par månader. En person man är bekant med och tycker verkar trevlig och bekant vill ses och ta en fika. man blir glad, tänker att detta har ju potential, roddar för att hitta en tid då båda kan osv.

Och så, när man sitter där, så går det med önskvärd tydighet upp för en att de inte alls är där för att umgås och lära känna varann, utan för att sälja in den pyramidgrej de är involverade i. Fram åker powerpointpresentationen i fickformat och entusiasmen, och där sitter man och blir fullkomligt bestulen på en timma av sitt liv, tid som aldrig kommer igen och som ägnats åt aloe vera-produkter, världens-bästa-smink-som-bara-inte-är-känt-än samt förklaringar om hur ickehierarkiskt deras fullkomligt hierarkiska affärsmodell är.


Jag känner att detta kommer få konsekvenser och säger som Walter Sobshack i The Big Lebowski: Do you see what happens, Larry, WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS? (proceeds to smash up what he believes is Larry's new Corvette parked in the street) THIS IS WHAT HAPPENS, LARRY! THIS IS WHAT HAPPENS WHEN YOU FUCK A STRANGER IN THE ASS!

Läs även andra bloggares åsikter om Analsex, Besvikelse, Pyramidspel, The Big Lebowski

Ps. Appropå The Big Lebowski, en av världens bästa filer ever, så hittade jag idag denna tjusiga collectors edition: bowling ball.

4 weeks old - 3 weeks to go

Ojoj, jag vill ju gärna dela med mig av nya valpbilder åt er alla, världens finaste!

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


(foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Läs även andra bloggares åsikter om Whippet, Vovve

Nörden vaknar

Jag känner hur fingrarna bara går över tangentbordet. Innan jag vet ordet av har jag surfat i en halvtimme på cykelkorgar för vovve. Gah! Här är resultatet: en svindyr tysk sak jag förmodligen kommer köpa och vara hur nöjd över, kanske till och med skryta om för folk. Huva!

Läs även andra bloggares åsikter om Cykel, Vovve, Nörderi

Fett med Whippets

Vi skall bli med familj där hemma. I augusti flyttar en liten Whippet-valp hem till oss, så nu är ett av mina stora intressen matskålar och fleecefiltar med hundben på som mönster. Ah, ljuva personliga utveckling.

Helt ärligt kan jag från djupet av mitt hjärta säga att jag längtar något så oerhört och ser fram emot att förändra livet en smula, ha en anledning till att ta den där kvällspromenaden och att lämna jobbet före kl 20:00 på vardagarna. Ser fram emot kärleken och kamratskapen.

Det blir någon av dessa tre hannar. De är ännu bara 4 veckor gamla, och beslutet om vilken ägare som passar vilken valp fattas om ytterligare ett par veckor. (foto: Magic Colour Kennel, www.magiccolour.nu)

Vovve 1:


Vovve 2:


Vovve 3:


Visst blir det mycket jobb, men det blir kärt besvär, helt i sin ordning alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om Familjeliv, Whippet, Vovve

Du är vad du gör

Så vad gör jag?

Jag lyssnar mycket på p1. Som min mamma alltid gjort. Det tog några år, men i vuxen ålder har jag både kommit nära min mor, lyckats förstå henne och börjat lyssan på p1. Idag kom jag över en länk till Allvarligt talat med Kristina Lugn. En dam berättar på telefon om hur det är att bli gammal, om plågan och om den oerhörda betydelsen i entusiasmen hos sommarjobbarna på hennes äldreboende. Hon frågar i sitt meddelande hur Kristina ser på åldrande, och där och då har de en sorts brevväxling per telefon. Två monologer, och det är så oerhört bra. kristina Lugn imponerar ofta på mig.

Jag spelar Bomberman. Klassiska gamla spelet i ny tappning för PSP. Börjar bli otroligt flink i fingrarna, men finner mig själv stånka och stöna offentligt på bussar och tåg så att maken flinar lite i smyg, när det går åt skogen. Igår klarade jag det hela i alla fall, så alla som har frågor om tips och trix kan vända sig till mig. Låtom de barnsliga komma till mig, som jag brukar säga.

Jag läser fortfarande Bodils bok om vattenpriser i Finistére. Det är en skam att hålla på så länge med en pocket, men finner så sällan tiden tyvärr.

I helgen fick vi hem Amy Sedaris nya bok I Like You - Hospitality Under the Influence med posten. En härlig guide till oss som vill bli perfekta värdar/värdinnor. Vi får recept till vad man kan bjuda på under tjejkvällen, hur man kan blanda sin egen ansiktsmask ellerlära alla att undersöka sina vaginor. Amy ger en mängd pysseltips, guider till att hänga med äldre och vad man kan bjuda dem på för att lindra artriten och mycket mer. För alla er som sett Amy in action, så kan ni tänka er vad ni har att vänta. Hon är både drottning av världens mest underbara klänningar, och drottning av galenskapen. Daniel har henne på sin laminerade lista, något han gör helt rätt i.

Amy är ofta med på Letterman, t ex här och här .


Läs även andra bloggares åsikter om Amy Sedaris, Bomberman, Kristina Lugn, Mamma, p1,PSP, SR,

Love injection

Dagens kärleksdos står Morry för, med en film som kommit till youtube direkt från himlen!




Läs även andra bloggares åsikter om Katter, Kärlek, Morry

Kaos i Ulan Bator

Anna-Karin är nere i ett Mongoliet som formligen står i lågor i dessa valtider. Rafflande läsning!

[Misc: min fader kallade sig under hela min uppväxt för Ulan Bator som ett alterego, när han ringde till radion osv. Det tog många år innan informationen om att detta var Mongoliets huvudstad nådde mig.]

Läs även andra bloggares åsikter om kravaller, Mongoliet, Valrörelse,

Minuterna är försvinnande få

Jag sitter på min lunch idag. Mejlen fortsätter strömma in, ett i minuten, under de 20 minuter jag sitter och äter. För varje surr i blackberryn är det som att just den minuten av lugn och ro försvann. Så påbörjas nästa minut, bara för att försvinna den också.

Då känns det lite underligt och märkligt att som av en slump samtidigt läsa följande rader av Bodil Malmsten i Priset på vatten i Finistére:

"Detta oskick att säga att ingen lider av det när jag lider. Det är som att säga att det är ingen hemma när man själv är där. Eller det är ju ingen som ser när sängen lämnas obäddad, disken framme och man låter sig själv förslummas.

Detta förintande av sig själv, det livsfarliga förnekandet av att man själv är där."

Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, Finistére, Jobbet, Lunch, Tid

Detta underbara prat

Äntligen står sommarpratet runt knuten, en av årets höjdpunkter! Helt ostörd radio, den som är utvald får förfoga över tiden som den vill, och det blir bra nästan jämt. Vissa är extra minnesvärda, känns som ett historiskt ögonblick att hört Ingemar Bergman prata om musikens själ i direktsändning - man var där, liksom! Andra betyder mycket för en själv, som när Zanyar Adami berättade om hans mors flykt över bergen med honom i famnen till sjukhuset som visade sig lyckas rädda hans liv.

Inför i år har jag noterat: Fredrik Lindström, Margot Wallström, Elisabeth Massi Fritz, Dolph Lundgren, Robyn, Carin Göthblad, Mia & Clara och Marie-Louise Ekman. Och, i väntan på alla dessa lyssnar jag om och om igen på det sommarprogram som fler än jag begärt på nytt: Mustafa Can, 2 juli 2003. Det är något visst tycker jag med människor som erkänna sina misstag på riktigt, att man skämts, hatat, fryst ut osv, och förstått bättre efteråt. Önskar själv jag var stor nog. Jag njuter, älskar orden, och mitt hjärta går i tusen bitar.

Läs även andra bloggares åsikter om Carin Göthblad, Dolph Lundgren, Elisabeth Massi Fritz, Fredrik Lindström, Ingemar Bergman, Margot Wallström, Marie-Louise Ekman, Mia och Klara, Mustafa Can, Robyn, Sommarprat, Zanyar Adami

Överraskning för mig i alla fall

Och vet ni, Bodil Malmsten bloggar, är det inte fantastiskt! På något sätt så slog mig aldrig tanken att hon skulle vara typen som bloggar, varför vet jag inte, kanske på grund om all långsamhet och icketeknik jag förknippar Finistere och samtlig fransk landsbygd med. Av en slump trillade jag på länken och känner att detta är så härligt, en rad då och då, från hennes eget liv eller litteratur jag inte varit i närheten av. Nya jaktmarker.

Här skriver Bodil, för er som vill ha er något till livs!

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Bodil Malmsten, Litteratur, Finistere

Endel gör skillnad, de

Det finns ett gammalt talesätt som heter "Sent skall syndarn' vakna". Min underbara mattelärare i sjuan, Claes Jansson, skrev så en gång tillm gi i ett kort som kom med posten. Just innan han dog faktiskt. Han var en sån där farbror som med sitt lugn, ömhet och myndighet kunde samla en sagad bråkig klass och tillpåköpet få dem intresserade av matte. När han blev sjuk så skickade jag nåt kort till honom (antar jag, minns inte riktigt vem som gjorde vad, det är ändå 15 år sedan nu..), och då fick jag efter lång tids väntan detta svar: Sent skall syndarn' vakna, åsså en kram från honom.

Hjo Kyrka var överfull av elever som jag vid begravningen, som mött någon bland alla dessa trötta lärare som orkade, och som lyckades. Tack Claes.

Läs även andra bloggares åsikter om Hjo, Matematik, Skolan

Pussas och kramas

Jag skrattar mig gott killig i magen om kvällarna när jag ser på Henrik Schyfferts informationsfilmer från Svenskt Näringsliv. Filmer som The Friday Mys eller Swenska Tjej - it's the Grej är moderna klassiker.

Han har i denna serie också producerat en av de mest folkbildande snuttarna film på jämställdhetsområdet. Behold: So Jävla Jämställt! ;)

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagsmys, Henrik Schyffert, Humor, Jämställdhet, Sverige pussas och kramas

Frihetsparty!

Checka livebloggen från F!-kongressen, superhärligt att få vara med som "på plats"

www.frihetsparty.blogspot.com

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Feministiskt initiativ, Kongress

Spännande beslut i helgen

Ikväll sitter många fior på flyg och tåg mot Umeå. det är dags för Feministiskt initiativs extrakongress 2008. Fredag-Söndag kommer man diskutera, mangla frågor på åsiktstorg och fatta beslut om många angelägna saker. Ny EU-politik, miljöpolitik och migrations/asyl/antirasistisk politik, något som vi jobbat på sedan förra kongressen för ett år sedan.

Men, det som är mest hett och laddat är frågan om att ställa upp i kommande val. Jag personligen kan känna att det skulle kännas så himla märkligt att inte delta i kommande valrörelser när vi vet att det behövs. samtidigt var förra valrörelsen mer krävande än någon av oss hade kunnat ana. Undrar om man gjort det om man hade vetat..? Jag själv arbetade nästan ingenting under det sista halvåret av valrörelsen, och lade ned studierna. Det var helt frivilligt såklart och inget jag ångrar alls, men det är en sak man gör en gång, inte år efter år. Det krävs att nya tar vid så att vi delar bördan som det också är att arbeta mycket ideellt. Jag upplever att det är så, det kommer in nya personer i organisationen hela tiden som känner engagemang och har energi. det är vad som behövs, och det gör att jag känner mig hoppfull inför möjligheterna att ställa upp igen.

Vi behövs så förbannat mycket i valrörelserna, såväl som i de församlingar som valen gäller. Själv kan jag inte vara med i diskussionerna där uppe, men kommer följa livebloggen: http://www.frihetsparty.blogspot.com
Gör det du också! :)



Ps En eloge till SR P4 som utmärker sig genom sin sakliga rappportering kring F! och framtida val. Idag intervjuas en av kontaktpersonerna i F! Västra Götaland, Marita Strand, i en artikel där man tydligt klargör att det ännu inte är beslutat om vi skall ställa upp eller inte. jag överdriver inte när jag säger att det är första gången jag ser en korrekt skildring av det hela. All annan media som jag tagit del av har presenterat styrelsens förslag till medlemmarna att ställa upp som att beslut redan är fattat, och det är ju inte skitbra journalistik..

Läs även andra bloggares åsikter om uropaparlamentet, Feministiskt initiativ, Riksdagsval, Valrörelse

Inte skall väl mossiga resonemang vända opinionen?

Under veckan som gått har sjuksköterskestrejken debatterats. Det är smått förvirrande att olika siffror på meddellöner inom yrken florerar. En sjuksköterska skrev i en insändare att det som drar upp medeltalet är att även personer som avancerat till avdelningschef osv räknas med.

Chanserna att klättra som sjuksköterska är inte många, de flesta blir anställda som sjuksköterskor och fortsätter jobba på samma nivå under hela karriären. Det är självklart att vi måste ge dessa människor en chans till vettig löneutveckling sett i ett längre tidsperspektiv. Även om ingångslönen har förbättrats de senaste 10 åren, så är behoven stora av höjningar även längre fram i livet.

Efter att operationer börjar ställas in och sjukhus eventuellt kommer att behöva anmäla sig själva enligt Lex Maria för att man inte kan tillhandahålla fullgod vård. I DI frågade man sig för en dryg vecka sedan om opinionens tålamod inte kommer börja tryta när det väl drabbar en själv. Det tragiska är att detta antagligen är sant, det är ofta så att den "allmäna opinionen" till viss del styrs hur man själv är påverkad. Det är kanske inte lika enkelt att känslomässigt vara enig med strejkens nödvändighet när det är ens egen höftledsoperation som blir inställd.

Men det är just då det är som allra viktigast att kunna höja sig över sin egen horisont. Jag hoppas och önskar att alla dessa patienter ser och känner att detta görs för att skapa en långsiktig stabilitet för hela vårdapparaten. Vi alla tjänar på att ha en vårdapparat med personal som synbart uppskattas i handling, inte bara i ord. Förhoppningen är ju att det aldrig mer behövs en sjuksköterskestrejk. ;)

Den mossiga idén att ansvaret på vården av de sjuka i vårt samhälle ligger på de människor som av sitt goda hjärtas skull arbetar inom vård och omsorg kan vi väl snart gömma undan, va? Fullkomligt ologiskt att anklaga sjuksköterskorna för att vårdapparaten inte funkar som den skall helt under en strejk, när roten till det hela är så många år av underbetalning och undervärdering av de som utgör jobbet av dem som ansvarar för vården: staten.

Läs gärna Gudruns feministbrev som denna månad handlar om strejken!

Läs även andra bloggares åsikter om Strejk, Vårdfacket, Sjuksköterskor, Gudrun Schyman

Gimme some decent conversation, God damb!

Jag får engelskundervisning regelbundet på jobbet mitt, av en mycket belevad welshare (heter det så?) med väst och manshettknappar. Vanligtvis så läser vi juridiska texter och övar vår läsförståelse, går igenom diverse formell engelska och tar upp frågor som uppkommit i arbetet. Idag var vi få elever och hela lektionen bestod av ett samtal. Det började som en övning, men vi gled iväg och pratade tills våra 90 minuter var över.

Det som verkligen gav mig något var att vi talade om hur vi talar med varann och hur det samtalas i sociala sammanhang här i Sverige. Så ofta är vi i Sverige så ickekonfrontativa. Vi kan ses och prata om teknikprylar, våra småbarn, sport. Det är sällan man bjuder hem ett gäng vänner och äter något enkelt, det skall vara matchade viner och det senaste på sparrisfronten, kött mörat i smör i Toscana och kaffe odlat av unika bönder på Madagaskar. Lätt överdrivet, men det är faen en sådan uppvisning och prestation jämt, jag själv drar mig lite för nästa grej för det finns tidigare tillfällen att överträffa. Finsmakande i all ära, men när skall umgänget vara målet på riktigt? Dags att släppa pressen, börja med sig själv!

Och när skall vi börja prata om viktiga saker när vi ses? Engelskläraren har studerar och jämför svensken med britten under många år. Han sade att han förundrades över vår ovilja att djupdyka, diskutera, ha åsikter och sedan kunna byta åsikt utan att det ligger någon prestige i det. Vi verkar inte så bra på konsten att konversera, sett utifrån. Han menar att vi sällan säger "Jag har läst en bok som var intressant..." utan snarare det mer tillbakadragna "Har ni läst Boken det talats om?". Man uttycker inte en åsikt starkt eller hävdar sig genom att berätta om vad man läst, utan går i cirklar runt det. Det ligger definitivt något i det.

Hur många middagar och fester har du varit på där man har kunnat tala länge om gps:er, mobiler, den perfekta espresson osv? Och hur meningsfullt är det liksom, egentligen?

Reko?

Det är eko till höger och vänster nu för tiden, det kan inte ha undgått någon. En del är bra, annat är väl rent larv (om man ser frågan ur ett effektivitetsperspektiv), men något är så sjukt slående: det är sällan något på allvar kritiserar vår extremt tvångsmässiga konsumtionskultur, som ju är the fucking kärna av problemet.

Slog upp DN i morse och i söndagsbilagan var en special om ekomode. Det är jättebra med ekologisk bomull och hela den debatten, men kanske fler reportage om hur bomullsodling utarmat land efter land i Sydamerika, snarare än drömska bilder på modeller i ekobomull som manar mindre till eftertanke och mer till köplust?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekologi, Moderskap, DN

Upp till bevis, finns solidariteten på riktigt?

Äntligen finner sjuksköterskorna kraft att strejka. Med betydligt med modesta krav än kollegorna i Finland ger man sig nu inte, och jag är så glad att det sker! Det är en fullkomlig skam att man kan studera flera år på universitet och sköta sådana för samhället viktiga uppgifter, och ändå vara så lågt värderade lönemässigt.

Det argumenteras ofta att den typen av yrken är någon form av kall, och den mytbildningen har tillsammans med det faktum att branschen främst befolkas av kvinnor, kunnat hålla lönerna nere länge. Nu behöver Vårdförbundet stöd från alla håll, och det lär väl visa sig vilka som kniper igen truten och vilka som ställer sig upp i solidaritet. Blir spännande att se.



Go Vårdfacket!

Läs även andra bloggares åsikter om Vårdfacket, Strejk, Solidaritet, Lönediskriminering

Framsidans baksida

Nytt äventyr på cykel. Denna helgen var som magisk, värme och sol. Maken och jag trampade iväg från vårt hemman i Bergsjön ut till Röda Sten, cykeltur längs med vattnet i timmar. Belöningen väl framme blev en glass och bonnabränna i antiktet, men innan dess så fick vi verkligen chansen att se hur Göteborg kan se ut som ett Kosovo i kris om man cyklar på "fel" sida av stadsdelarna. Gamlestaden tar verkligen priset. Bilderna nedan ser trevliga ut pga solen ser jag nu i efterhands, men det är verkligen helt otroligt förfallet, skräpigt och helt sonika bortglömt på sina ställen. En märklig känsla av att vara på sådana platser, helt själv, och inte känna igen det man ser någonstans.









Läs även andra bloggares åsikter om Bergsjön, Gamlestaden, Förfall, Sol, Vår, Cykel

Kärt besvär

En av mina nya kollegor har barn, en tvååring och dessutom en bebis som kommer i sommar. Det är så underbart att höra henne prata om sitt liv, sin familj, om barnen, för det är så tydligt att hon gör det hon vill. Det är en del som man får offra som förälder, och livet blir ju annorlunda, men det är kärt besvär, säger hon.

Kärt besvär.

Ett sådant fantastiskt uttryck som fångar upp hur jag själv känner inför föräldraskapet De förändringar av livet som sker och det jobb som tillkommer i ett liv med barn bör ändå någonstans kännas som just kärt besvär om man skall bli lycklig. Belöningen känns större än roddandet runt omkring.

När vi åkte tåget upp till Stockholm efter påsk, jag och maken, så satt en tvåbarnsfamilj tvärs över gången. Barnen var inte särskilt besvärliga, skrek inte, slogs inte, betedde sig inte illa. Föräldrarna samarbetade mycket bra och delade arbetsbördan hyfsat lika. En väl fungerande grupp helt enkelt. och ändå är det något att fixa med hela tiden. Alltid något barn som vill något, en av föräldrarna var igång konstant och de såg grymt slitna ut.

Efter att ha diskuterat föräldraskap i många år ur alla möjliga vinklar, om vi skall ha barn tillsammans osv, i många år nu, så blev detta ögonblick det som nog satt punkt för diskussionerna. Oberoende av varandra gjorde vi samma iakttagelse, visste att även om vi skulle vara bra på att samarbeta som föräldrar och får underbara barn så vill vi inte vara föräldrar. Jag vill inte vara en ständig projektledare, och inte han heller. Där och då blev det uppenbart att alla diskussioner som präglats av ambivalens och mycket känslor där och då lade sig.

Vi sätter punkt för nu och lever i det vi har, som är underbart.

Vem lever i utanförskap?

Den enda tidning jag behållt av alla prenumerationer jag testat de senaste åren nu är Riksdag & Departement. Grym rapportering i skönt format om allt väsentligt i svenskt parlamentariskt liv. (Förresten, det där var ju inte riktigt sant, för jag får ju även alltjämt hem Europaposten, som förtjänar sin andraplats på prispallen)

I numret som kom denna veckan står det om utanförskapet. Debatten om jobb och sjukförsäkringar, om bostadssegregering och arbetslöshet handlar ju om detta: om att människor står utanför samhället när de inte har ett jobb eller inte kan språket i det land där de bor. R & D visar dock på det problematiska i att inget tydligt mått för mer eller mindre utanförskap finns. SCB mäter på ett sätt, Regeringskansliet på ett annat. Jag själv känner att jag ryggar när jag inser att man ser det som att färre människor i detta land lever i utanförskap nu, efter åtgärder som sänkning av a-kassa och nystartsjobb. Försvinner känslan av utanförskap för att man får en praktikplats någonstans, eller ett jobb som man inte vill ha? Borde inte frågan om utanförskapet vara del av någon folkhälsoinriktad undersökning, snarare än att räknas ut genom att se till ökning eller minskning av bidragsberoende och arbetslöshet.

En upplevelse av utanförskap sätter sig nog i själen, i både huvud och hjärta. Det blir en del av hur man ser på sig själv som värdefull människa, hur kapabel till stordåd man är, upplevelsen av om man har en plats i samhället. För en del människor så är kanske hela nyckeln att få ett jobb, för andra kanske andra komponenter krävs. Jag skulle verkligen vilja ta del av en undersökning som visar hur människor mår, o de upplever sig som varande i utanförskap eller inte. Inte om de enligt AMS statistik "är" det eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om Riksdag och Departement, EU, Europaparlamentet, Utanförskap, Europaposten, Prenumerationer

The life of a pendler

Idag hade jag förmånen att flytta fram positionerna i mitt sociala liv: jag träffade vänner! Två olika, och det vid separata fikor! Som pendlare så är enda chansen att träffa vänner i Göteborg helgerna, och det finns i ärlighetens namn inte så mycket ork eller lust kvar då efter arbetsveckorna och resorna. Tacka vet jag facebook. ;)

Min ömma moder och jag gick till Bergakungen och såg bröderna Cohens nya film, No country for old men. Förväntningarna är alltid höga när de kommer med en ny film, och varje gång tycker jag man blir förvånad över deras historier och gestaltningar, vad de lyckas göra. Jag skulle nästan vilja kalla denna film ett smärre mästerverk. En otroligt fulländad film som inte skriver tittaren på näsan eller behandlar dem som idioter. Alla teman som presenteras i början är så subtilt införda att man inte riktigt fattar att det är det som sker, om ni förstår vad jag menar? Det är inte förrän i slutet som man kan se dem tydligt framför sig, och det är otroligt skönt. Allt för många filmer, särskilt från USA, presenterar allt så otroligt tydligt, förskuggar händelser ordentligt så man anar vad som väntar. Sådant uppfattar jag som en smärre förolämpning, som om man inte kommer fatta liksom.

No country for old men kommer jag minnas länge. Inte för att den var så fiiiin eller fick mina ögon att tåras, utan för att det är en så otroligt väl berättad, spännande historia. Underbart skådespel, grym regi!

Efteråt tog jag en snabb kopp kaffe med en tidigare kollega, JPA. Vi pratade pendlingsliv, och hon själv var så otroligt nöjd över att numer ha jobb och bostad på samma ställe. Det var ett tag sedan jag hade det, och det kommer ta ett tag till innan jag hamnar i Göteborg igen. det är värt det just nu känner jag, för jag har ett så otroligt jobb där jag är nu, men det sliter. Tänk att kunna tvätta kläder mitt i veckan liksom, eller träffa familjen nån eftermiddag efter jobbet, ha sin skivsamling, sina filmer osv när man vill. Jag överlever helt klart nu, men längtar samtidigt till ett ickependlande liv.

Läs även andra bloggares åsikter om Bröderna Cohen, No country for old men, Veckopendling

Stina och Stina i GP igår!

Puffar gärna för gårdagens debattsida i Göteborgs-Posten som förgylldes av Göteborgs tvärpolitiska hbt-nätverk. Feministiskt initiativs talesperson Stina Sundberg och en av grundarna till F!:s lokala hbt-grupp i Götet var med. Som vi säger här på Sveriges framsida: Gôtt Mos!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Stina Sundberg, hbt-politik, Göteborg

Den ömma bakdelen

Jag börjar bli gammal. Det är helt sant. Jag gjorde vuxenpoängstestet på Facebook och fick domen 40,7 år. Hade ingen aning om att det var så illa ställt, och ser nu mitt liv med nya fräscha (?) ögon.

Jag inser att jag inte är gammal, men helt klart äldre än tidigare. Tecknen är många, och jag får sannolikt anledning att återkomma till detta framöver. Det som är mest brännande nu är det faktum att
1. jag ju faktiskt valde en stabil och säker damcykel med tillhörande störtkruka förra helgen
2. jag fram till denna dag har ont i kroppen efter två långa cykelturer lördag och söndag. Inte värk i häcken längre, det lade sig igår, men någon konstig sträckning i sidan som bara gud vet hur jag kunde få till..

Jag kan till mitt case tillägga att det är nu ett tag sedan jag
3. hittade mitt första gråa hår.
Innan det hade jag
4. började använda ögoncreme på daglig bais, vars syfte är att minska rynkor, puffighet och missfärgningar
5. inledde min kärleksrelation med tantklänningar som har skärpet sådär skönt högt upp, mellan byst och midja
6. startade upp ett stabilt pensionssparande
Jag är till råga på allt
7. gift
8. ängslig över att gå över vägen
9. skröplig
10. förtjust i Antikrundan och tänker att den där Knut Knutsson är en trevlig karl, sådan vigör!

Vad säger ni, detta är tecken nog på att jag närmar mig tretti? Jag har inte tecknat livförsäkring än dock, det ger väl full vuxenpoängspott att skaffa något sådant? Om det finns vissa centrala frågor som kan vara avgörande för om man är att ses som en ungdom eller ej, så ös på, jag besvarar så att vi kan få ett svar på frågan:

Hur gammal är Mikaela egentligen?

Läs även andra bloggares åsikter om Mikaela Mars Robsahm, Vuxenpoäng, Ålder

Hedersdebatten revisited

Jag har funderat mycket på frågan om hedersbegreppet sedan jag skrev sist, kommer ta upp frågan här igen efter att min lilla undersökning i högerspalten, så rösta gärna! Innan dess vill jag gärna puffa för Veronica Svärds senaste blogginlägg. Otroligt bra resonerad text, hon målar en tydlig bild av en komplex verklighet. Läs inlägget här!

Läs även andra bloggares åsikter om Heder

Våren är här!

Det är HELG. Jag är hemma i Göteborg för första gången på två veckor, och det är VÅR.

Jag och maken gjorde slag i saken och åkte till Backaplan efter frukost för att köpa oss var sin ny cykel. Jag har inte cyklat på många år. Köpte en mountainbike med massa växlar senast. Hade den i ett par år, men tröttnade otroligt på växelkrångel, på att brallorna alltid fastnar i kedjan, att de svindyra stänkskydden i plast fastnar i hjulet och nästan tar livet av en..



Nu är jag tillbaka! En stabil, rejäl damcykel utan en enda växel, med bra rull i hjulen, pakethållare, kedjeskydd, the whole shebang. Vi cyklade hem i solen från Hisingen till Bergsjön. Via Kvibergs kyrkogård, där vi hamnade mitt i en japansk gravceremoni. En samling på ca 20 personer hade samlats för att offra ris och tända rökelse vid en grav i det område på kyrkogården där lite "udda" gravar verkar vara placerade. Hade ingen aning om att man placerade asiatiska gravar på en särskild plats, lätt märkligt måste jag säga..

Min svägerska som är japofil berättade att man har sådana ceremonier både vid begravning och vid särskilda högtider då man hedrar de döda, där man offrar ris som man stuckit rökelsepinnar i. Det är därför man inte får sticka sina ätpinnar i riset när man äter, då det är symboliskt laddat.Dagens nytillskott i min kunskapsbank.

Läs även andra bloggares åsikter om Japan, Ledighet, Vår

Hur resonerar F! kring heder egentligen?

Idag skriver Gudrun en artikel i Kvällsposten jag riktigt längtat efter. Hon får med precis det som hedersdebatten handlar om och tillbakavisar de punkter som både Maria Hagberg och Rebecca Hübinette kritiserat hårt under veckan som gått. Tack för detta!

Debatten kring hedersbegreppet som har blossat upp efter visningen av det filmatiserade Kungamordet (för övrigt en alldeles utmärkt bok!) har riktats mot F!, som skulle vara en organisation som aktivt sviker människor och struntar i vad som sker i hederns namn. Det är ledsamt tycker jag, för det är en sådan vantolkning av vad som framkommit på våra kongresser, interna diskussioner och vad som finns i våra dokument. Finns det något våld eller förtryck som vi skulle tycka är bra, eller inte vill "ta i"? Nä, skulle inte tro det, vad vore det för vett och sans i en sådan politik?

Det F! gör är att erkänna detta våld som av en särskild sort, precis som andra typer av våldsutövning skiljer sig åt, men vi vänder oss emot att vissa etniska grupper pekas ut som de som förtrycker unga kvinnor och män, som homofober och våldsverkare. Våldtäkt av kvinnor som medel i väpnade konflikter, kvinnlig könsstympning, hatbrott, kvinnors fattigdom i världen och brist på makt och inflytande, förbud mot fri abort, våld i nära relationer osv osv, är alla grenar på samma träd. Det finns grundvärderingar kring kön och sexualitet i världen som ser rätt lika ut och som går igen och igen och igen. Våld i hederns namn existerar inte i ett vaacum utan är en del av en patriarkal ordning, precis som de systematiska våldtäkterna under Jugoslavienkriget eller könsstympningen i Egypten. Det är otroligt viktigt att vi talar om dessa saker på ett sätt som lyfter upp dem som viktiga, adresserar problem med åtgärder som fungerar just i den specifika situationen, samtidigt som vi aldrig förlorar det samlade greppet om helheten som vår världsordning utgör.

Det är heder inblandat i mycket patriarkalt våld. I USA är en stor del av de hemlösa HBT-ungdomar som blivit utkastade från sina hem då de med sin sexualitet vanhedrar familjen och orten, och strider mot de religiösa värderingarna. Heder är motivet i hustrumorden i Indien, där kvinnor dränks i bensin och eldas upp när de inte motsvarar den nya familjens förväntningar. Och det handlar om heder, förväntningar om kön och sexualitet när unga pojkar och flickor tvingas hoppas från balkonger, tvingar ut på trafikerade motorvägar.

Och allt handlar i slutändan om ett samhälle organiserat efter dominans och undergivenhet, om kontroll av kön och sexualitet och om öderstigra begränsningar av människors livsutrymme och valfrihet. Det är fruktansvärt, och vi måste arbeta mot det alltihop, tillsammans. Vi måste i det arbetet bära med oss att det hänger samman och se att inget existerar i ett vaacum.

(Gudruns artikel som startade debatten publicerades i Expressen och kan läsas här)

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, hbt-politik, heder, patriarkat

Lite fånigt med Fröst, men duktigt förstås

Nu har jag varit stockholmare i tre veckor lite drygt. Hinner inte se så mycket av stan egentligen, mest insidan av mitt kontor, så det kommer nog ta tid innan jag blir bevandrad, men några iakttagelser har jag hunnit med.

Den som inte är från Stockholm kan omöjligt greppa stressen i tunnelbanan och vikten av att komma med just denna vagn och inte den som kommer 2 min senare. Jag själv kan se att den där blir det stressigt att hinna med och då ta det piano, medan resten av människorna slänger sig hals över huvud. Fullkomligt obegripligt. Att man springer till bussen i Hjo är en annan femma, där går de ju i bästa fall var förtionde minut..

Eftersom jag flygpendlat tidigare i mitt liv har jag lärt mig hedra detta med reglerna för att stå i en rulltrappa, men det lär annars vara det säkraste sättet att hitta utbölingar i en folksamling på. De som stannar för att fixa sin väska precis när de kommit upp för rulltrappan eller de som inte har vett att stå till höger, är sannolikt inte ens från storstockholm.

Det som stör mig mest med Stockholm och med den stadsdel jag jobbar i, Östermalm, är att lunchpriser i princip inte existerar. Man får verkligen leta för att hitta ett ställe som har lunch så billigt som 80 pix. Det är ju ett skämt!

Det jag älskar med Stockholm är hur vackert det är, hur en enkel tunnelbanefärd mellan slussen och gamla stan kan göra en salig. Jag älskar Göteborgs skönhet, men där börjar Stockholm knappa in lite. Sett relativt är Stockholm också en rätt lugn och harmonisk huvudstad. En arbetskamrat berättade i veckan om ett par hon kände. han var från New York, hon var från Stockholm och när de fick barn beslutade de sig för att bosätta sig i Stockholm för att ge sina barn en lugn, skön och trygg uppväxt. Inte riktigt så vi är vana vid att se stan direkt..

Jag försöker besöka konserthuset emellanåt. Inte alltid nöjd när jag kommer därifrån, men när man är nöjd efter en klassisk konsert så har man sannolikt varit med om något stort som helat en från insidan och ut. En sådan konsert vad Faurés Requiem härom veckan. Det som var trassligt och risigt inombords blev bra där och då, och jag förstod att jag aldrig får sluta söka den klassiska musiken. Som SvD skriver sade publikens tystnad efter stycket mer än de applåder som sedan följde.

I torsdags var jag på B-A-C-H med Martin Fröst, Svante Henrysson och Roland Pöntinen, även detta på konserthuset. Den ultimata konserten tänkte jag innan ,med tre så unika och duktiga solister, samt musik av Bach som är den störste, typ (en av dem i alla fall). Under större delen av konserten satt jag och försökte finna ord för vad som gnagde mig. Jag insåg att det var en rätt fyndig spelning. De vred och vände på melodierna, lät stycke gå in i varandra, skapade feta sammelsurier som löstes upp i nån välkänd trudelutt. Trist nog kände jag ingenting. Ingenting. Jag gick därifrån fullkomligt oberörd och funderade över poängen av det hela, konstra och mixtra för sakens skull, för att det i sig är att ses som "nytt"?

SvD tyckte att det var bättre än jag i och för sig, och många i publiken garanterat. Såsmåningom kommer den visas på SVT har jag förstått, se och döm själv då. I slutändan behöver vi ju nyskapa med både vårt musikaliska arv och vår dito samtid, och om många får ut nåt av detta projekt så är det väl lyckat, även om just jag känner mig lite lätt uttråkad och 250 kronor fattigare.

Läs även andra bloggares åsikter om Bach, Martin Fröst, Roland Pöntinen, Stockholm, Svante Henrysson

Nystart

Kära läsare!
Min blogg har fått en välbehövlig uppfräschning efter en tid i...träda, nästan. Jag insåg nu under påskledigheten att jag behöver tänka om för tt få inspiration och göra bloggen levande igen. När jag startade den i november 2006 så skulle jag just åka till Bryssel och börja jobba som MEP-assistent vid parlamentet, och bloggandet har därefter i stort bytt på mitt arbete där, på den typ av frågor jag jobbat med och haft tillgång till information om. När jag slutade ett år senare och återvände till Sverige så avtog mitt skrivande och jag hade inte något riktigt mål framför mig med detta projektet.

Nu har jag insett att det får se ut på ett annat sätt framöver. Jag gör nya saker i livet och kommer skriva mer om de tankar och den utveckling hos mig själv som mina nya roller frambringar. Jag arbetar inom det juridiska fältet nu, med kvalificerad handläggning i intensiva processer. Det är helt nytt för mig, omtumlande och klurigt, men samtidigt har jag sökt mig till juridiken aktivt för att få större kunskaper och insikt. Det är en av grunderna i vårt samhälle, och är man intresserad av politik och arbetar politiskt så får man ofta känslan att man skulle behöva vara mer insatt i juridiken för att få en mer komplett förståelse av vårt samhälles uppbyggnad. Utöver detta så gillar jag fartfyllda, intensiva arbetsplatser som kräver mycket av mig, jag gillar att gå in i den "bubblan" som periodvis uppstår och njuter av tempot.

Jag är också nybliven chefredaktör för Feministiskt initiativs hemsida. otroligt spännande och lärorikt för mig, och nu är det främst detta jag sysslar med inom organisationen. resultatet av mitt arbete kommer synas på hemsidan, såklart, mindre om det här kanske.

Nu kommer inläggen här ta fart, helt klart. Enjoy my pimped blog, folks'!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Framtiden, Juridik

China style

Man kan ju tycka att det är en uns provocerande att NK väljer att ha Kina som tema den kommande tiden. Låt Kina inspirera dig i inredning och klädval, eller vad? Maxat osynk med rådande debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, NK

Genderbloggar

Jag vill puffa lite för veckan som gått på norska sidan gender, där Feministiskt initiativ har varit gästbloggare. 5 F!-bloggare har skrivit inlägg om feministiska frågor, och det är good stuff. Läs! :)

Bloggvisiten i norska cyberrymden finns här!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Anna-Karin Johansson Brikell, Veronica Svärd, Mikael Almén, Linnea Sjögren, Liv Öberg Nilsson

På rätt spår

På regeringens uppdrag har en undersökning gjorts av Synovate, för att ta reda på vilka frågor "svensken" tycker att EU borde jobba med. Resultatet är extremt glädjande, och när man läser det undrar man varför inte alla är F!-väljare, för kika här:

1. Antirasism
2. Internationell brottslighet
3. Miljö-, klimat- och energifrågor
4. Gemensamt ansvar för flyktingar
5. Jämställdhet

Helt rätt, och förvånande för många som kanske upplever EU som mest jordbruk, sysselsättning, livsmedelspolitik och. Arbete mot rasism och främlingsfientlighet, mot internationell brottslighet såsom handel med kvinnor och barn, droger och vapen, för ett gemensamt ansvar i miljö och flyktingfrågor och jämställdhet. Detta är ju Feministiskt initiativs huvudfrågor, en efter en!

Jag undrar hur kongressen kommer besluta vad gäller att ställa upp i framtida val. Vi skulle ha mycket att tillföra i en EU-valrörelse, och om det är någonstans vi behöver fler feminister så är det i Europaparlamentet. Efter 2006 vet vi som var med hur otroligt mycket det kräver av oss vad gäller privata pengar och ideellt arbete, men jag hade inte för allt i världen varit utan valrörelsen då, och känner personligen att det vi har att tillföra till folkvalda församlingar är för viktigt för att låta bli att ställa upp.

(Synovateresultaten publicerades i dagens DN, men finns ej på nätet verkar det som)

Läs även andra bloggares åsikter om Antirasism, Europaparlamentet, Feministiskt initiativ, Miljöpolitik, Människohandel

Vår vän spriten

Gudrun i GP idag om ett av de viktigaste ämnena hon debatterar just nu. Tycker jag.

Läs om kön och sprit här.

Läs även andra bloggares åsikter om Alkoholpolitik, Feminism, Gudrun Schyman

Chamberland, Fonda och Ensler

Alexander Chamberland stack häromdagen ut hakan rejält och föreslog att Miljöpartiet hjälper Feministiskt initiativ in i Riksdagen genom en valallians. Väldigt rakt på sak, och uppfriskande att läsa! Det är sannerligen ingen dum idé alls, det vore ett värdigt alternativ som skulle bli både starka och trovärdiga tillsammans. Genom de år som varit har vi samarbetat på olika plan i olika delar av landet, och jag tror även att många av oss medlemmar känner att vi ligger nära miljöpartiet i det att man ser en annan utgångspunkt i politiken och aldrig gör avkall på att vara denna grund trogen. det är något som hedrar miljöpartiet, och de har redan visat att man kan göra det som vi gör: ta avstamp i andra ideologier än blå och röda.

I USA blåser moralvindarna som alltid friska. Nu har Jane Fonda varit på TV tillsammans med Eve Ensler och talat om Vaginamonologerna, om vad som är så särskilt med dem. Hon berättar (som vi kan se i detta klipp) om den första av dessa monologer hon gjorde. Dess titel var Cunt, och detta ord sade på TV. I efterhand ber alla om ursäkt för att ha smädat sin publik, och lite kan man ju känna att va faan, här har man en samling otroligt befriande och empowering monologer vars titel givetvis är satt av en orsak. Varför cunt användes i detta sammanhang hade väl varit intressant att fråga, istället för att bara avleda uppmärksamheten från denna grova pinsamhet.

Eve Ensler är en OTROLIG person, likaså Jane Fonda. Efter att ha mött dem båda på Maximteatern i Stockholm dagen innan Riksdagsvalet 2006 (ja, de var i Sverige blott för att hälsa på F! och för att hjälpa till i vår valrörelse då, även om få skrev om det). Maxi var fullsatt både mitt på dagen då det fördes ett panelsamtal om säkerhetspolitik, och på kvällen då Vaginamonologerna framfördes. Under panelsamtalet talade Eve om säkerhet och hur det stänger in och förkrymper människors känslor och livsutrymme, och i efterhand har jag haft lyckan att lägga vantarna på hennes bok i ämnet, Insecure At Last. Bland det bästa jag läst i hela mitt liv! Eve berättar om sina resor runt om i världen, om hur hon fått förmånen att dela sorg och smärta med människor i Kosovo, Afghanistan, Pakistan, och hennes sätt att se på solidaritet och mänskliga möten är helt nya för mig. En vän till mig som är psykolog brukar tala om att det är i sårbarheten allting händer, det är där man möts och utvecklas, och det är helt sant.

Jane Fonda gjorde en av monologerna den kvällen, och visade vilken oerhört stor skådespelerska hon är. Så otroligt häftigt att ha fått sett henne live. Det är otroligt nedvärderande att hon skall behöva be om ursäkt för att ha förolämpat TV-publiken när hon bara berättat om dramatiska insatser hon gjort.

Läs även andra bloggares åsikter om Cunt, Eve Ensler, Feministiskt initiativ, Jane Fonda, Miljöpartiet

Loco Roco

Jag bloggar för första gången sedan…for ever typ. Antagligen noll personer som är kvar och läser, can´t blame you. Men, detta är första gången jag kunnat sitta ned i lugn och ro och känna att det är okej nu, jag kan vila och fokusera på små saker, som att koka knäck eller spela PSP. (Ja, för första gången har jag fallit för ett konsollspel. Kolla in LocoRoco, det är helt ljuvlig rekreation!)


Hösten har varit fylld av resor och omställningar. Jag har bytt arbetsplats: från Europaparlamentets korridorer till finansbranschen. Nu finns jag på en investmentbank på Östermalm och lär mig en ny värld. Mycket är likt parlamentet till formen, men innehållet är sprillans nytt för mig. Jag trivs men är på väg mot nytt jobb. Berättar mer när det är klart, inte förr.

Efter att nu ha varit både sjukskriven, inskriven på Arbetsförmedlingen samt burit A-kassa så måste jag säga att det är mindre krångligt än vad jag trodde. Det mesta kan man göra hemifrån, själv. Fylla i kassakort på nätet, likaså alla uppgifter AF behöver samt söka jobb via nätet hemifrån – lätt som en plätt. AF har varit otroligt tillmötesgående, och om man söker en okej mängd jobb och visar lite driv så behöver man knappt besöka deras lokaler. Jag var förberedd på värre, efter allt man ”hört”. Sedan blir man ju dock chockerad över de låga ersättningsnivåerna. Efter att vara invaggade i tron att man får 80% av sin lön (upp till en viss gräns såklart) under en period, så är det drastiskt reducerat. Upp till inkomsten 17 700 får man 80%, därefter går det utför. Detta i sig får inte mig personligen att söka fler jobb, däremot skapar det ju problem i form av att man t ex kanske inte har råd att köpa arbetskläder eller hyra ett rum i en ny bostadsort osv. Man kommer inte på fötter igen förrän efter att ha varit i arbete ett tag och den där luckan mellan perioder suger verkligen.

Visst skall man stimuleras på olika vis till att söka jobb och att hela tiden vara i arbete. Om inte annat för att vår framtida pension grundar sig på livslönen numer. Varje år av ditt liv räknas och varje period av sjukskrivning, arbetslöshet, studier eller föräldraledighet påverkar ditt liv efter 65. Inte alla som verkligen greppat vidden av detta, och alla som är kring 50 nu kommer få stora chocken, eftersom de gjort sina livsval på basis av tidigare system. Mina föräldrar har arbetat i låglöneyrken i perioder, samt ägnat många år åt föräldraskapet allena. Jag har bestämt mig för att jag inte kan låta dem ha det dåligt som pensionärer, att vi får hjälpas åt. De offras verkligen i pensionsuppgörelsen som redan ångras av dåvarande ledande politiker. Jag får åtminstone chansen att anpassa mina liv efter kunskapen om hur det nya funkar.

Fasen, pensionsspara med er, alla som kan, om så bara en hundring i månaden! Ta saken i egna händer så att inte också vi blir en generation urfattiga pensionärer vars intressen hamnar längst ned på prioriteringslistan. Det finns få fattiga som orkar och har möjlighet att driva sin sak i samhället.

[EDIT] Har funnit att det finns massa Loco Roco-merch att lägga sina pengar på, om man har gott om sådant. Mums!

Läs även andra bloggares åsikter om A-kassa, Arbetsförmedlingen, Europaparlamentet, Fattigdom, Finansvalp, Loco Roco, Pension, PSP, Rekreation

Mamma Pappa Barn

Hets mot HBT-personer på öppen gata. Helt otroligt. Dags att diskutera om det är okej att annonsera vad som helst så länge man betalar för platsen kanske, SL?

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, hbt-politik

Pionjärer

Fantastiskt spännande att kika på K Special på TV2 imorgon, om Fogelstakvinnorna. Feministisk folkbildning värd namnet! Här finns lite info om programmet: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=61757&a=940160&from=tipsa

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, folkbildning

Initiativ

Riktiga män slår inte.
Riktiga män våldtar inte.

Jag funderar en kort sekund och omfamnar sedan uppropet i Aftonbladet från häromdagen. Inte för att jag tycker det är dåligt alls, men det är ju lite problematiskt rent generellt i mäns våld mot kvinnor-diskussionen att ha en vinkel som utgår ifrån "den gode mannen" på något vis. Det är ju lite uppdelningen i män och kvinnor som skapar dessa situationer där vi behandlas olika på grund av kön. Män och kvinnor är olika enligt könsmaktsordningens logik, och ett visst mått av våld och tuffhet präglar manligheten som vi känner den. De män som blir misslyckade är de som slår över och som inte kan kontrollera detta, använder för mycket våld, eller i fel sammanhang osv. Detta var aktuellt för ett litet tag sedan, på en fotbollsmatch i Danmark om ni minns. Min polare Samuel har skrivit mycket bra om det, ingen mening att jag skriver om det här när han redan gjort det så bra! Läs själva här i ETC!

Så, det bästa hade ju varit om upprop görs som människor, som sedan råkar vara ett gäng män. Något i stil med att "det får vara slut med detta, varje människa har rätt till sin egen kropp och vi har fått nog av övergreppen". Men, å andra sidan är det av stort värde att män belyser detta och att det görs tydligt att de allra flesta offer för våldtäkt är kvinnor som blir utsatta av män just för att de är kvinnor.

Så, om en genusvetare och visionär feminist är pragmatisk så kan hon/han knappast tycka att detta initiativ är dåligt, alla insatser på olika plan välkomnar i alla fall jag med öppna armar! You go, boys & grrls!

Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Maskulinitet, Mäns våld mot kvinnor

Moldova revisited

Idag kom en pressrelease till min inkorg från GenderDoc-M i Chisinau Moldavien. De stretar på med sina tillstånd för att hålla möte under sin pridefestival (såhär gick det förra gången). Beundransvärt att de orkar, men så har de ju också rätt, vilket är en styrka.

Discrimination of sexual minorities is unacceptable

Moldovan authorities have “to ensure full respect of the fundamental rights of all minorities, including sexual minorities”, according to the resolution of the Parliamentary Assembly of of the Council of Europe (PACE) “About functioning of democratic institutions in Moldova”. The resolution is based on the report of the monitoring committee about the honoring of obligations and commitments by Moldova produced by Mrs. Josette Durrieu and Mr. Vareikis and adopted by PACE on October 2nd of this year.

PACE rapporteurs have allocated large space in the report to violations of the right to freedom of assembly for LGBT people in Moldova. In particular, the report states: “We deplore the fact that after a final ruling by the Supreme Court of Moldova the Chisinau authorities continue to violate the law and deprive the representatives of the LGBT community of their right to freedom of assembly. Such situation cannot be tolerated in a democratic state governed by the rule of law. We expect the Moldovan authorities to take all necessary measures to put an end to this practice”.

Just recently the Supreme Court of Moldova for the second time on 19 September 2007 reiterated in a new decision it’s previous position that the refusal by the Chisinau City Hall to authorize a public manifestation by GenderDoc-M violates Moldovan law on the freedom of assembly, Moldovan Constitution and the European Convention for Human Rights.

“We do not ask for special rights, but for equal rights. Prohibiting public manifestations for LGBT people is an act of direct discrimination, prohibited under international conventions Moldova is a party of. It is particularly appalling that the city authorities have neglected by now two decisions in our favor of the Supreme Court, causing us to seek justice in the European Court for Human Rights. Next year “All different – all equal" festival will take place with or without city’s permission, and we believe protection of participants will be the responsibility of the police and local authorities, as recently stated by the new mayor of Chisinau." – stated President of Genderdoc-M Alexei Marcicov in reaction to the Resolution of PACE.
More details about the situation of the LGBT community in Moldova you can find on web page www.gay.md/eng

--
Boris Balanetkii
Executive Director

Läs även andra bloggares åsikter om hbt-politik, Moldavien

"Familjen" i politiken

Är det inte märkligt, hur man kan bygga en hel politisk tankevärld på individualism och samtidigt försöka återetablera "familjen" som självklar politisk enhet.

Jag ser idag detta i senaste Riksdag & Departement. Man tar sig för pannan. Så sent som igår hörde jag Nyamko Sabuni på radion (sista delen i p1:s serie Kön - vem bryr sig?) om hur vi inte skall lagstifta om sådant som rätt till heltid, utan att det är något mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det är upp till arbetsgivarna att ge arbetstagare (läs: kvinnor) heltid i större utsträckning.

Vi är alla individer, min generation är så tydligt fostrade rent medialt in i förståelsen att vi är vår egen lyckas smed. Om du som kvinna får lägre lön än alla män på sin arbetsplats så är det inte könsdiskriminering utan det är du som individ som inte kämpar på som de andra, som är sämre i lönesamtalen och som behöver skärpa dig lite. Lätt hårddraget, såklart.

Men, att göra familjen till en enhet utan diskussion i samma andetag går alldeles utmärkt: bättre att mäta hur vissa saker slår mot familjer istället för att dela upp i kön, ålder osv. Artikeln i Riksdag och Departement är helt obetalbar, både där och i radioprogrammet ställs det på sin spets hur man kan gå runt stora kön och genusrelaterade problem i vårt samhälle med retoriken. Det Nyamko gjorde var att hon började prata om "människor som jobbar deltid" utan att en enda gång vara tydlig i att det ju är kvinnor vi pratar om, och Alliansen beräknar hur deras alla åtgärder mot män resp kvinnor genom att först räkna ihop hur budgeten slår per familj, utgår sedan ifrån att man delar lika ("solidariskt", tänk att de skulle ta det ordet i sin mun, det överraskade en smula) och efter detta splittar de helt sonika summan av vinsten på de båda parterna i relationen. En viss skillnad mellan män och kvinnor syns i uträkningen, och den uppkommer genom att vissa lever i samkönade relationer eller är ensamhushållare. Sett individer emellan så får män mer i plånboken än kvinnor efter alliansens politik.

Summa summarum: när män får det märkvärt bättre än kvinnor, så räknar man med att det också tillkommer de kvinnor som är i relation med männen. Och då vad, är det okej då? Har vi då på något sätt inte ökat den ekonomiska klyftan mellan män och kvinnor? Sicken falsk beskrivning av verkligheten, det är så man tror att det är ett skämt.

Det har sagts förut, men jag säger det la igen då: ekonomisk självständighet är grunden för kvinnors frigörelse.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Familjepolitik, Feminism

FISA & PNR

Idag hölls ett möte för delegationen för relationer mellan den europeiska unionen och USA. Jag tycker att delegationerna är bland det mest spännande i parlamentets verksamhet, för där sker en väldigt direkt förhandling mellan EU och det som ligger utanför. Syftet i fallen Ukraina och Moldavien är ju att utöva påtryckningar; det är länder som en dag kommer vilja in i unionen. I fråga om Iran så sker en akut bevakning av mänskliga rättigheter, men USA-delegationer handlar ju mer om samarbete mellan två giganter. Transatlantiska handelsavtal, säkerhet, polisiära samarbeten och så vidare. Att se detta nedkokat till ett konferensrum känns mäktigt på något sätt.

För några dagar sedan nåddes vi av en tidningsnotis kring en ny buggningslag/avtal mellan EU och USA som gjorde mig förbryllad (kallas FISA i kontorsmun). Jag har inte hört talas om detta någon annan stans, att en ny lag kommer träda i kraft, som ger USA rätten att bugga EU-medborgare, om kommunikationen går genom USA. Så här löd notisen från Agence Europe:

(EU) EP/TERRORISM/USA:

Liberal group questions Commission over US law on “tapping”
29 August 2007
Agence Europe

Brussels, 28/08/2007 (Agence Europe) - MEPs from the Alliance of Democrats and Liberals for Europe (ADLE), Sophie In't Veld (Netherlands) and Graham Watson from the United Kingdom are planning to ask the European Commission and Council a question at the plenary session in Strasbourg. This will touch on serious concerns about the impact of the new law on telephone tapping and the private life of European citizens. The US president last week proclaimed that a text amending the Foreign Intelligence Act (FISA, law on monitoring foreign intelligence), a law facilitating telephone taps and interceptions of e-mails from, to or going through the US.

In a press release Ms In't Veld stated that she was particularly concerned by the extra-territorial aspects of the new law, which she believes have been introduced unilaterally, without consultation with European partners and which will in fact enable the US authorities to spy on European citizens, even in their own countries or in cases where they use US equipment or service providers. The Dutch MEP is also asking whether there was a link with the extradition treaties concluded between the EU and US and whether the gathering of such data would lead to the automatic extradition of a European citizen to the US if there had not been any judicial oversight. They are looking into what means exist to protect personal data and what means of redress are envisaged for EU citizens whose conversations are monitored.


Detta har vi anledning att oroas över, helt klart, men verkar inte vara en stor nyhet. Visst är det så att det handlar om buggning av kommunikation som går via USA, så de kan inte avlyssna samtal mellan svenska mobiler t ex, och de kommer väl sköta eventuell avlyssning från USA, men som maken så klokt inflikade så sker ju mycket kommunikation via Blackberries eller internet, och en hel del sådan kommunikation passerar då genom USA den vägen. Att allt fler går över till att telefonera via nätet, gör ju att denna lag kan innebära något helt annat om 5 år än det gör idag. Och detta är redan beslutat om, så det är som ingen mening att debattera detta heller, för vad skall man göra åt saken?

In't Veld och MEP Watson har alltså skrivit en fråga till kommissionen om detta med avlyssningen. Igår samlades en rad MEP:ar från ALDE också och sände ett brev till kommissionen angående den rätt kontroversiella deal som också slutits nyligen mellan EU och USA "in the fight against terror" om det som kallas PNR, passenger name record. I den amerikanska CRS-rapporten (Congressional Research Service) från 10 augusti berättas om det nya avtalet som man är mycket nöjd över. Det ligger till som så, för er som vet, att från maj 2004 har EU och USA haft en överenskommelse om att namn och uppgifter kring passagerare som reser från EU till USA, tillhandahålls amerikanska myndigheter 15 min innan varje flight avgår. Detta löpte ut 2 år senare, eller avbröts snarare genom att det togs upp i domstol och avvisades för att det inte gått rätt till rent legalt.

Detta känner nog många till, och blev glada över. Att det ersattes med ett nytt och mer omfattande avtal på sju (7) år i juli detta år, är kanske inte lika vida spritt? CRS-rapporten citerar och parafraserar Washington post från 27 juli 2007. Artikeln heter "Travelers Face Greater Use of Personal Data" och i rapporten berättar man följande om dealen:

In July 2007, the United States and the EU concluded negotiations on a new, seven-year agreement to ensure the continued transfer of PNR data. U.S officials appear pleased with this new deal, which will allow U.S Customs and Border Protection to share PNR data with other U.S agencies engaged in the fight against terrorism, will extend the length of time that the United States can store such data, and will permit the United States to access sensitive information about a passenger's race, ethnecity, religion, and health in exceptional circumstances. The new accord, beginning in January 2008, will also require airlines to send data from their reservation systems to U.S authorities at least 72 hours before a flight departs.


Inte nog med att detta kommer fortgå, utan USA har fått mer utrymme här, och kommer alltså ha det fram till 2015. Rapporten nämner också att amerikanska myndigheter noterar att några europaparlamentariker eventuellt kommer fortsätta att utmana detta. Och, det var just detta som brevet från MEP:arna i ALDE handlar om, för här kommer det fina i kråksången: USA krävde 7 dagar efter att avtalet var klart, att dokumenten rörande detta skulle hållas hemliga i 10 år, och in't Veld, Carlshamre med flera vill ha dem utlämnade. Läs mer om denna grej här!

Shit alltså, man känner ibland att man inte vet en bråkdel av vad som sker. Och, om jag inte satt här där jag sitter hade jag inte nåtts av nyheterna heller, det krävs ju resurser, tid och energi för att finna saker i press runt om i världen. Bah.

Läs även andra bloggares åsikter om ALDE, EU, Graham Watson, Maria Carlshamre, PNR, Sophie In't Veld, Terrorism, USA

Den omtalade stridskuken

Korta notiser att inleda veckan med:

F! får komma fram och berätta sin sida i p1, underbart kul, sakligt och nära med våra fina fior i Dalarna. Här kan man lyssna i efterhand, sista reprisen gick tidigare idag.

Sedan har jag lyssnat lite på Björklund i helgen. Men, hans upprunk hade jag ju missat. Hörde något om att det hade gått grovt till på befälstiden, men detta var faktiskt lite mer magstarkt än vad jag räknat efter. Jag tillhör inte den naiva typen på denna front, inte alls. Helt otroligt sicken stridspitt som nu tar ledningen i svensk politik. Läs vad den goda Gudrun tycker om snick-snacket. DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt initiativ, Sexism

Primatvinst i Strasbourg

Strasbourg and EuroparlPress revisited, check this out:


Djurförsök på apor bör upphöra

Europaparlamentet har antagit en skriftlig förklaring, som inlämnats av bl.a. Jens Holm, om primater i vetenskapliga experiment med krav på en tidsplan för att ersätta djurförsök på primater. Europaparlamentets talman meddelade idag att en majoritet av ledamöterna hade undertecknat förklaringen.

Mer än 10 000 primater används årligen i experiment i laboratorier inom EU, men mer än 80 procent av de tillfrågade i kommissionens allmänna samråd 2006 om djurförsök ansåg att det inte är acceptabelt att använda primater i experiment.

Avancerad teknologi och teknik möjliggör alternativa metoder, exempelvis magnetresonanskamera (fMRI), mikrodosering, datorsimulering och vävnads- och cellodling, skriver ledamöterna.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet att utnyttja omarbetningen av direktiv 86/609/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål som ett tillfälle att

- göra upphörandet av användningen av apor – även sådana som fångats i vilt tillstånd – i vetenskapliga experiment till en högt prioriterad fråga och,

- fastställa en tidsplan för hur användningen av primater i vetenskapliga experiment ska ersättas med alternativ.

Läs även andra bloggares åsikter om Djurrätt, EU, Strasbourg

Mascara på planet inom en snar framtid?

Under denna vecka är det Strasbourgsession. I Bryssel är det alltid rätt dött då, denna vecka inget undantag. Vi får dock rapporter om debatter i plenum och omröstningar, och igår kom nåt som känns som en riktig skräll!

Svenska redaktionen på EuroparlPressen skriver följande:

Flygtrafik - förordningen om vätskor bör upphävas utan dröjsmål

Ledamöterna är bekymrade över de kostnader som förordningen om förbud mot vätskor ombord på flygplan medför. Besvären och kostnaderna bedöms oproportionerliga. Parlamentet har därför antagit en resolution för att uppmana kommissionen att utan dröjsmål upphäva bestämmelserna. frågan berördes också under en debatt om kampen mot terrorismen på onsdagsförmiddagen.

Ledamöterna i Europaparlamentet stöder alla säkerhetsåtgärder som vidtas för att motverka riskerna för terroristattacker inom luftfarten och inser behovet av hög säkerhet. De anser dock att bestämmelserna ska vara realistiskt utformade för att minimera risken och stå i proportion till risken.

De kostnader som förordningen om förbud mot medförande av vätskor ombord på flygplan medför, bedöms inte står i proportion till det mervärde den kan ge i form av ytterligare säkerhetsbestämmelser genom förordningens genomförande. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utan dröjsmål och – om inga ytterligare avgörande uppgifter framkommer – upphäva förordning (EG) nr 1546/2006 (medförande av vätskor ombord på flygplan). Resolutionen antogs med 464 röster för, 158 emot och 70 nedlagda.

Kommissionen uppmanas allmänt att för medborgarna offentliggöra och tillgängliggöra det ordagranna innehållet i de förbud och restriktioner som kan tillämpas på dem liksom förteckningen över undantagen till dessa förbud och restriktioner och de bakomliggande skälen till åtgärden.

Resolutionsförslag: B6-0267/2007

Läs även andra bloggares åsikter om EU, SN Brussels, Strasbourg

Pappadagar

Kära pappor, världen behöver er! Jag läste i GP förra helgen om de svenska pappornas betydelse för sina barn:

"Svenska pappor är inte utbytbara

I Sverige är de biologiska banden mellan föräldrar och barn viktigare än i våra grannländer i öst. Det konstaterar forskaren Ingegerd Municio efter att ha jämfört baltiska och svenska skilsmässor. I Baltikum får den biologiska pappan ge plats åt den nya familjen, när kvinnan träffar en ny man. I Sverige anses det vara betydligt viktigare att barnen inte förlorar kontakten med bägge sina biologiska föräldrar, medan den baltiska biologiska pappan oftare försvinner ur barnens liv efter en skilsmässa."

Det är min fasta övertygelse, att pappor inte bara blir "mer delaktiga", utan såsmåningom lika självklara vårdnadshavare av sina barn som mammor, ju mer genomslag feminismen har. I dessa tider av vårdnadsbidrag för hemmavarande föräldrar (Ella Bohlin kan säga vad hon vill, jag hävdar som de flesta andra att "föräldrar" här skall läsas som "kvinnor"), är det viktigt att komma ihåg att det hittills ändå HAR GÅTT FRAMÅT. Pappadagar blev till pappamånad, och positiva förändringar i fråga om mäns uttag av föräldraledigheten har skett successivt.

Min uppmaning till ALLA föräldrar är att fortsätta på det spåret, för alla skull. Dagens budskap, liksom. :)

Läs även andra bloggares åsikter om Faderskap, Familjepolitik, Feminism

Go to Bruxelles!

Se hit alla ni som vill ha en praktikplats på Europaparlamentet i bryssel. Karriärkick, sjukt bra referens, stor och lärorik erfarenhet- go for it!

http://www.europarl.europa.eu/stockholm/2526/sto4506eu10863.htm

Läs även andra bloggares åsikter om Bryssel, EU, Jobb

Sweet news

Nu vaknar denna blogg till liv igen. Tillbaka i Bryssel efter semestern. Mycket att göra, snart faller planerna på plats lite och man får koll. Ser fram emot det. Idag nåddes jag av en pressrelease väl värd sin mentala orgasm:

Pressinformation 2007-08-29

Birger Östberg ny representant för Reklamförbundet i ERK

Birger Östberg, pr-konsult på Westander Publicitet & Påverkan och Fi-medlem, har utsetts till ny ledamot i Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK). Birger Östberg ska representera Sveriges Reklamförbund, som är en av huvudmännen bakom ERK.

– Birger Östberg har en sunt kritisk inställning till könsdiskriminerande reklam och jag är övertygad om att han på ett positivt sätt kommer att bidra till ERK:s arbete, säger Pia Grahn Brikell, vd för Sveriges Reklamförbund.

Birger Östberg har tidigare varit pressekreterare till Gudrun Schyman under hennes tid som partiledare för vänsterpartiet. Han har också varit pressekreterare på JämO, och var den högst placerade mannen på Feministiskt initiativs riksdagslista i valet 2006.

– Jag vill bidra till att ERK börjar bedriva ett mer aktivt utåtriktat arbete. Det behövs opinionsbildning och tydliga budskap för att motverka sexistisk reklam redan innan den blir anmäld till ERK, säger Birger Östberg.

Westander Publicitet & Påverkan är medlemmar i Sveriges Reklamförbund.

Sveriges Reklamförbund
Sveriges Reklamförbund är en branschorganisation för alla typer av konsulter inom marknadskommunikation. Vi inspirerar och utbildar våra medlemmar för att de ska kunna göra bättre affärer, både för sina uppdragsgivare och för sig själva. Exempelvis bistår vi med juridisk kompetens och ARU-auktorisation. Dessutom arbetar vi med opinionsbildning för att öka kännedomen om reklamens betydelse och kraft.

ERK
ERK har till uppgift att genom normbildande verksamhet motverka könsdiskriminering i reklam och bidra till en hög etisk standard hos annonsörer och reklamproducenter. ERK drivs av företag och organisationer med intressen i reklambranschen, vilka för närvarande är Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Tidskrifter, Radioutgivareföreningen, Reklamfilmnämnden, The Swedish Directmarketing Association (SWEDMA), TV 3, TV 4, Kanal 5 samt utomhusbolagen (Clear Channel och JC Decaux). Var och en av huvudmännen utser sin representant i rådet.

Läs även andra bloggares åsikter om ERK, Feministiskt initiativ